onsdag 15 oktober 2008

lugn och styrka


Dagen började redan klockan 05.00. ÄLGJAKT!!!
Känslan av att sitta ute i skogen och se solen gå upp är total. Att vara så lyckligt lottad, att bara kunna gå ut och sätta sig. Njuta av tystheten, stillheten och det obeskrivliga lugn som råder, helt underbart! Hur många är det inte som inte kan ta sig den friheten?

Lite spänning fick vi allt känna också. Med hundskall ekande runt om oss. Först väldigt nära, sen lite längre bort, för att sedan vända och komma närmare igen. Vi satt där jag och pappa, helt knäpptysta och bara väntade på att skallen skulle upphöra för ett tag. Det är ju då det blir riktigt spännande, för då rör älgen på sig. varenda gång hunden tystnade för någon sekund satt vi som på nålar, uppstirrade och kunde höra våra hjärtan slå allt snabbare. Tyvärr kom aldrig hunden och älgen så nära att vi kunde se dem, men två älgar såg vi i alla fall, och hörde en 3:dje då pappa försökte locka de andra två närmre. Alldeles för lång håll för att skjuta. Egentligen var det väl lika bra...Jag fick ju ändå känna lugnet och spänningen, det allra bästa!

När första drevet tog slut kastade jag mig i bilen, hem för att byta om, för att sedan leka bibblotant till klockan 7. Sedan bar det av till Ludvika direkt för att hämta älsklingens morster som kom med bussen från Stockholm.

Där kom den första motgången...Med tom mage, mc donalds 200 meter ifrån sig och med en pojkvän som ville äta där. Blev två cheesburgare och några strips. Inte bra...men jag orkade verkligen inte vänta tills vi kom hem.
En sak var i alla fall positiv, Jag tog vatten! utan att ens fundera på vad jag skulle ta att dricka valde jag vatten. Att jag hade drickaförbud kom jag inte ens på förän på vägen hem då älsk tvingade mig att sitta och hålla i hans öppnade cola hela vägen hem och sa att jag fick smaka om jag ville. Det blev ASJOBBIGT efter ett tag ska ni veta. Att sitta med någonting man verkligen älskar i handen, i en hel timme, utan att få ta en enda klunk. Jag höll på att gå under. Man kunde lika gärna ha bett mig hålla i en öppnad chokladkaka i en timme!
Inte en enda klunk cola rann ner för denna strupe ska ni veta! Är så förbaskat stolt över mig själv!

Full fart hela dagen så att säga, och nu sitter jag här och önskar att jag hade hunnit promenera mer. Har bara blivit två kort-korta promenader. En imorse å en nu på kvällskvisten. Annars har det verkligen gått i ett, så jag har inte hunnit. Stegräknaren fick stanna hemma idag, hade ingen ork att hålla koll på den nollställande-apparaten en dag som denna.

3 Dagar utan godis, dricka och fikabröd...och det går faktiskt förvånansvärt bra! Och vad mycket pengar jag spar på att inte köpa onyttigheter vareviga dag.

Jag SKA klara det!

Inga kommentarer: