"Det som inte dödar, det härdar!"
Och jag tänker då fan inte dö än... ^^
Höhö...
söndag 28 februari 2010
lördag 27 februari 2010
hundägare, kattvakt och Chaufför
Jag är grymt sliten.
Sliten och irriterad!
Förstår inte hur min kväll kunde bli så "fucked up".
Det är alkoholhaltiga drycker, kärlekstrassel, och fyllebråk.
Sega människor som bara rumlar runt.
Jag hör rykten, vet inte ens varför folk berättar det för mig,
för att vara snälla? för att göra mig ledsen? eller bara ännu mer bestämd?
Kanske är det alkoholen som talar? i flesta fall är det nog det...
Jag har vart med förr ^^
Ölburkar och ciderflaskor.
Trubadur på hyttan.
Och folk som festar loss...
Där mittibland, där står jag, Chauffören!
Ibland önskar jag nästan att jag vore mer för att dricka. Att supa ner mig totalt. Bara leva för stunden. Och inte bry mig om människorna runt om....Men jag är inte det, och det är väl bra iofs. Det är JAG om inte annat!
Något som däremot inte är likt mig, det är att åka ifrån människor som egentligen skulle ha vart med. Idag gjorde jag det. Blev så förbannat trött av all skit som var runtomkring mig, att jag bara växlade upp och åkte hem.
Det var andra vändan jag körde, jag som bara skulle köra EN, och ENDAST en!
Jobbet väntar redan 8.45 imorgon och skitsnacket och ryktena stod mig redan högt upp över öronen.
Det var någon där bak i bilen som lade sin hand på min axel, som kände att det höll på att brista för mig. Som böjde sig fram och sa "Lyssna inte på vad som sägs", åk hem.
Jag har skuldkänslor för att jag åkte hem utan dom nu...Kanske borde jag, kanske inte?
Jag vet inte. jag har ju skuldkänslor för allt. Tillochmed det som verkligen inte är mitt fel!
Det som jag vet inte är mitt fel. Jag lyckas alltid hitta nått kryphål som gör att det är mitt fel. Allt är mitt fel!
Har så lätt att ta på mig skulden, Det är lättare att skylla sig själv, än att skylla på någon annan...
Men nångång då och då brister det. Då orkar jag inte bära all skit längre.
Mig kan ni ge skulden för allt, jag bara tackar och tar emot. ^^
Fan vilken idiot! Men så äre!
Så jaaa, kvällen blev inte alls så lyckad.
----
Resten av dagen lyckades däremot riktigt finemang. 10,5 timmes arbetande gick snabbare än det brukar och det kändes som om jag var hemma på nästan nolltid. Var hem en sväng på lunchen för att koka i ordning ris och buljong till Djin, så det skulle vara klart och bara att ge honom när jag slutade.
Stackars gubben var så hungrig redan då så det lät som om det satt ett litet morrande monster i magen på honom. Det var nog inte direkt det lättaste han gjort Djinnisen, att vara tom i magen ett helt dygn och varken få äta eller dricka nånting.
Skyndade upp och hämtade Sessan efter jag slutat. SOM hon har vuxit mormors bäbis!
Blev nervös på vägen hem över hur det skulle gå med henne och Djin, men insåg så fort jag klev över tröskeln med henne att det skulle gå finemang.
Djin är så lugn med andra djur, så snäll, och skulle aldrig göra något ont mot någon! Menlöst snäll, å så jävla go!
Det var som att de kände varandra, som om de aldrig hade varit isär. De har lekt här med varandra så ni anar inte...
Den slitna Djin från igår är helt bortblåst. Här finns bara den där hunden som aldrig blir äldre än valp. Som leker med tennisbollarna över hela golvet. Som älskar att rulla sig ute i snön. Som skäller av glädje när någon råkar sticka in huvudet innanför dörren.
Han har ätit maten han ska ha, fått i sig både penicillinen och den andra medicinen, varit ute och gått långpromenad och lekt mer än sen jag vet inte när.
Frisk som en nötkärna!
Jag är så glad. Så oerhört glad att det fixar sig.
Mattes älskling är mattes älskling och kommer alltid att vara.
Härligaste vovven i världen!
Och så frisk sen!!!
Eller tycker ni han ser ut att lida? ;)
Djinnis, Sessan och Naannii tar natten....
Sliten och irriterad!
Förstår inte hur min kväll kunde bli så "fucked up".
Det är alkoholhaltiga drycker, kärlekstrassel, och fyllebråk.
Sega människor som bara rumlar runt.
Jag hör rykten, vet inte ens varför folk berättar det för mig,
för att vara snälla? för att göra mig ledsen? eller bara ännu mer bestämd?
Kanske är det alkoholen som talar? i flesta fall är det nog det...
Jag har vart med förr ^^
Ölburkar och ciderflaskor.
Trubadur på hyttan.
Och folk som festar loss...
Där mittibland, där står jag, Chauffören!
Ibland önskar jag nästan att jag vore mer för att dricka. Att supa ner mig totalt. Bara leva för stunden. Och inte bry mig om människorna runt om....Men jag är inte det, och det är väl bra iofs. Det är JAG om inte annat!
Något som däremot inte är likt mig, det är att åka ifrån människor som egentligen skulle ha vart med. Idag gjorde jag det. Blev så förbannat trött av all skit som var runtomkring mig, att jag bara växlade upp och åkte hem.
Det var andra vändan jag körde, jag som bara skulle köra EN, och ENDAST en!
Jobbet väntar redan 8.45 imorgon och skitsnacket och ryktena stod mig redan högt upp över öronen.
Det var någon där bak i bilen som lade sin hand på min axel, som kände att det höll på att brista för mig. Som böjde sig fram och sa "Lyssna inte på vad som sägs", åk hem.
Jag har skuldkänslor för att jag åkte hem utan dom nu...Kanske borde jag, kanske inte?
Jag vet inte. jag har ju skuldkänslor för allt. Tillochmed det som verkligen inte är mitt fel!
Det som jag vet inte är mitt fel. Jag lyckas alltid hitta nått kryphål som gör att det är mitt fel. Allt är mitt fel!
Har så lätt att ta på mig skulden, Det är lättare att skylla sig själv, än att skylla på någon annan...
Men nångång då och då brister det. Då orkar jag inte bära all skit längre.
Mig kan ni ge skulden för allt, jag bara tackar och tar emot. ^^
Fan vilken idiot! Men så äre!
Så jaaa, kvällen blev inte alls så lyckad.
----
Resten av dagen lyckades däremot riktigt finemang. 10,5 timmes arbetande gick snabbare än det brukar och det kändes som om jag var hemma på nästan nolltid. Var hem en sväng på lunchen för att koka i ordning ris och buljong till Djin, så det skulle vara klart och bara att ge honom när jag slutade.
Stackars gubben var så hungrig redan då så det lät som om det satt ett litet morrande monster i magen på honom. Det var nog inte direkt det lättaste han gjort Djinnisen, att vara tom i magen ett helt dygn och varken få äta eller dricka nånting.
Skyndade upp och hämtade Sessan efter jag slutat. SOM hon har vuxit mormors bäbis!
Blev nervös på vägen hem över hur det skulle gå med henne och Djin, men insåg så fort jag klev över tröskeln med henne att det skulle gå finemang.
Djin är så lugn med andra djur, så snäll, och skulle aldrig göra något ont mot någon! Menlöst snäll, å så jävla go!
Det var som att de kände varandra, som om de aldrig hade varit isär. De har lekt här med varandra så ni anar inte...
Den slitna Djin från igår är helt bortblåst. Här finns bara den där hunden som aldrig blir äldre än valp. Som leker med tennisbollarna över hela golvet. Som älskar att rulla sig ute i snön. Som skäller av glädje när någon råkar sticka in huvudet innanför dörren.
Han har ätit maten han ska ha, fått i sig både penicillinen och den andra medicinen, varit ute och gått långpromenad och lekt mer än sen jag vet inte när.
Frisk som en nötkärna!
Jag är så glad. Så oerhört glad att det fixar sig.
Mattes älskling är mattes älskling och kommer alltid att vara.
Härligaste vovven i världen!
Och så frisk sen!!!
Eller tycker ni han ser ut att lida? ;)
Djinnis, Sessan och Naannii tar natten....
fredag 26 februari 2010
Inför helgen
Jobbar heldag idag.
Heldagar hela helgen.
Har glömt berätta att jag ska vara kattvakt också,
åt "Sessan"...Hagels tissebäbis!
Gooosh, äntligen ska mormor får träffa sin tisse igen!
Från ikväll till Tisdag tror jag hon ska stanna.
Myyys!
Vad som annars händer i helgen har jag ingen aning om.
Skulle tro det blir en lugn helg för min del.
Hemma vid djuren, bänkad framför tv:n som den käring jag är ^^
Heldagar hela helgen.
Har glömt berätta att jag ska vara kattvakt också,
åt "Sessan"...Hagels tissebäbis!
Gooosh, äntligen ska mormor får träffa sin tisse igen!
Från ikväll till Tisdag tror jag hon ska stanna.
Myyys!
Vad som annars händer i helgen har jag ingen aning om.
Skulle tro det blir en lugn helg för min del.
Hemma vid djuren, bänkad framför tv:n som den käring jag är ^^
Så får man mig
Skrämseltekniken.
Att känna skuld.
Och ensamhet.
Tvivla på mig själv.
Jag har gått på det.
Inte en gång.
Inte två.
Många.
Jag älskar.
Kommer aldrig sluta.
Men det går inte.
Hur mycket jag än vill.
Skrämseltaktiken har gjort mig rädd.
Rädd att följa mina egna vägar.
Kanske är jag "inte mig själv" som folk säger,
Eller, så har jag blivit precis så som jag ska vara?
Älskar, men klarar inte mera nu...
Att känna skuld.
Och ensamhet.
Tvivla på mig själv.
Jag har gått på det.
Inte en gång.
Inte två.
Många.
Jag älskar.
Kommer aldrig sluta.
Men det går inte.
Hur mycket jag än vill.
Skrämseltaktiken har gjort mig rädd.
Rädd att följa mina egna vägar.
Kanske är jag "inte mig själv" som folk säger,
Eller, så har jag blivit precis så som jag ska vara?
Älskar, men klarar inte mera nu...
torsdag 25 februari 2010
Stackars liten!
Det blev en lång dag för en sliten.
Falun, Borlänge, Kupolen, Ludvika, hem.
Allt med sötaste Malan som sällskap. Vi kom iväg i tid, drog inte ut på någonting. Riktigt effektiva om jag får säga det själv!
Prioritet 1: Skidjacka
Prioritet2: Present
Prioritet3: Foundation
Schofff schoff schoff!!!...(som malin skulle ha uttryckt sig)
Effektivt som tusan!
Varför? Kanske för att vi var lite halvfattiga och snörvligt förkylda båda två?
Jag skyndade mest för att jag inte skulle hitta något att köpa, det är INTE roligt att göra det när man inte har råd! Lyckades, tycker jag, då jag endast hade en ny foundation, ett nytt lypsyl och en mascara (som Malan köpte åt mig i "årsdagspresent"...vems årsdag sa hon inte, men jag tror inte det var våran ^^ ) med mig hem.
Fick dock lägga ut en massa pengar på styrservoolja. Behövde tydligen det enligt de som kan! ^^ Blää för tråkiga utgifter när man egentligen inte har råd! "/
Tack vare tidig morgon, blev det tidig hemkomst...
En tidig eftermiddag, en sådan som skulle bli lugn, med tvättande och soffläge med en bra film på tv:n.
Jag fick äta upp mina planer i samma veva jag satte första foten innanför dörren...
Mot mig kom det en vägg av lukt....
BAJSLUKT!!!
Ett steg längre in, och inte mera!
Alla har vi väl nångång haft en sån där förjävlig magsjuka? Då det inte går att hålla sig, och det gäller att ha "ren" väg till toaletten hela tiden...?
Tänk er då att vara hund, och att inte ha någon matte hemma att öppna dörren... ^^
Stackars stackars Lillsvans! :(
Det var bara ut genom dörren med honom, och stanna ute tills det värsta hade lagt sig.
Jimmy kom hit och hjälpte mig ringa till en Veterinär och fixa tid trots att han hade fullt upp med sitt eget. Jag visste ingenting vad jag skulle göra, blev helt ställd av situationen, började fundera på vad fan jag skulle göra om det var riktigt riktigt illa! Om jag skulle bli tvungen att ta bort honom. Om det var slut nu. NEEEEEEEJ!
Jag vet jag ska lära mig att klara mig själv...men i vissa situationer går det fan inte!
Kräver ingenting av någon, men blir så jävla glad när folk finns, finns på riktigt!
Robert ställde upp direkt på att bli med till veterinären. Jag tackar något grymt!
Veterinären sa:
Att kräkningarna och diarrén troligtvis berodde på någon sorts "matförgiftning", alltså att Djin fått i sig något dåligt någonstans ifrån. Ute på gårdagens skogspromenad kanske?
Dessa irritationer i tarmen hade skapat en blödning, som gjorde det hela ännu värre.
Djin fick en hel påse dropp, en spruta med vitaminer och en spruta med medicin.
Nu ska han inte äta eller dricka på 24 timmar, sen blir det ris och köttbuljong för herr lillsvans imorn kväll. Penicillin till det också.
Passade dessutom på att ta reda på om noskliet varit det jag anat, och jaaa...noskvalster, hej!
Meducin för det också. Mera mera!
Sist med inte minst frågade veterinären om jag sett Djins ögon, och jaaa..även det var något människor sagt till mig att han troligtvis har: Gråstarr!
Stackars stackars älskade Lillsvans!
Det är bara att insé att han inte alls är ung längre, utan tvärrt om, börjar bli ganska gammal...
Det jävliga är att jag inte riktigt vet hur gammal. Men jag ska ta reda på det. På riktigt!
Jag tycker inte djur borde få åldras alls! :(
Vad ska jag göra utan honom liksom???
Där blev det också väldigt bra att jag lyckades hålla i de få slantarna jag hade...
Snåla en hel dag, och så går 1300 kr i ett nafs!
Ja jag tackar ja!
Oväntade utgifter är inte det bästa jag vet direkt...
Men vad gör man inte för vovvsingen?
Lång dag, och ingen tvätt blev ren idag heller.
Har skurat golvet flera gånger om i hela lägenheten. Gnuggat som fan för att få det rent.
Tror det är det nu...
Tar kvällen nu tror jag.
Sliten. Trött. Förkyld (men inte sjuk längre ^^)
Deppig. Orolig. Glad.
Imorn är det heldag på jobbet som gäller...
Falun, Borlänge, Kupolen, Ludvika, hem.
Allt med sötaste Malan som sällskap. Vi kom iväg i tid, drog inte ut på någonting. Riktigt effektiva om jag får säga det själv!
Prioritet 1: Skidjacka
Prioritet2: Present
Prioritet3: Foundation
Schofff schoff schoff!!!...(som malin skulle ha uttryckt sig)
Effektivt som tusan!
Varför? Kanske för att vi var lite halvfattiga och snörvligt förkylda båda två?
Jag skyndade mest för att jag inte skulle hitta något att köpa, det är INTE roligt att göra det när man inte har råd! Lyckades, tycker jag, då jag endast hade en ny foundation, ett nytt lypsyl och en mascara (som Malan köpte åt mig i "årsdagspresent"...vems årsdag sa hon inte, men jag tror inte det var våran ^^ ) med mig hem.
Fick dock lägga ut en massa pengar på styrservoolja. Behövde tydligen det enligt de som kan! ^^ Blää för tråkiga utgifter när man egentligen inte har råd! "/
Tack vare tidig morgon, blev det tidig hemkomst...
En tidig eftermiddag, en sådan som skulle bli lugn, med tvättande och soffläge med en bra film på tv:n.
Jag fick äta upp mina planer i samma veva jag satte första foten innanför dörren...
Mot mig kom det en vägg av lukt....
BAJSLUKT!!!
Ett steg längre in, och inte mera!
Alla har vi väl nångång haft en sån där förjävlig magsjuka? Då det inte går att hålla sig, och det gäller att ha "ren" väg till toaletten hela tiden...?
Tänk er då att vara hund, och att inte ha någon matte hemma att öppna dörren... ^^
Stackars stackars Lillsvans! :(
Det var bara ut genom dörren med honom, och stanna ute tills det värsta hade lagt sig.
Jimmy kom hit och hjälpte mig ringa till en Veterinär och fixa tid trots att han hade fullt upp med sitt eget. Jag visste ingenting vad jag skulle göra, blev helt ställd av situationen, började fundera på vad fan jag skulle göra om det var riktigt riktigt illa! Om jag skulle bli tvungen att ta bort honom. Om det var slut nu. NEEEEEEEJ!
Jag vet jag ska lära mig att klara mig själv...men i vissa situationer går det fan inte!
Kräver ingenting av någon, men blir så jävla glad när folk finns, finns på riktigt!
Robert ställde upp direkt på att bli med till veterinären. Jag tackar något grymt!
Veterinären sa:
Att kräkningarna och diarrén troligtvis berodde på någon sorts "matförgiftning", alltså att Djin fått i sig något dåligt någonstans ifrån. Ute på gårdagens skogspromenad kanske?
Dessa irritationer i tarmen hade skapat en blödning, som gjorde det hela ännu värre.
Djin fick en hel påse dropp, en spruta med vitaminer och en spruta med medicin.
Nu ska han inte äta eller dricka på 24 timmar, sen blir det ris och köttbuljong för herr lillsvans imorn kväll. Penicillin till det också.
Passade dessutom på att ta reda på om noskliet varit det jag anat, och jaaa...noskvalster, hej!
Meducin för det också. Mera mera!
Sist med inte minst frågade veterinären om jag sett Djins ögon, och jaaa..även det var något människor sagt till mig att han troligtvis har: Gråstarr!
Stackars stackars älskade Lillsvans!
Det är bara att insé att han inte alls är ung längre, utan tvärrt om, börjar bli ganska gammal...
Det jävliga är att jag inte riktigt vet hur gammal. Men jag ska ta reda på det. På riktigt!
Jag tycker inte djur borde få åldras alls! :(
Vad ska jag göra utan honom liksom???
Där blev det också väldigt bra att jag lyckades hålla i de få slantarna jag hade...
Snåla en hel dag, och så går 1300 kr i ett nafs!
Ja jag tackar ja!
Oväntade utgifter är inte det bästa jag vet direkt...
Men vad gör man inte för vovvsingen?
Lång dag, och ingen tvätt blev ren idag heller.
Har skurat golvet flera gånger om i hela lägenheten. Gnuggat som fan för att få det rent.
Tror det är det nu...
Tar kvällen nu tror jag.
Sliten. Trött. Förkyld (men inte sjuk längre ^^)
Deppig. Orolig. Glad.
Imorn är det heldag på jobbet som gäller...
onsdag 24 februari 2010
Onsdag, är det va?
Hmm, jo det måste det ju vara..?
Håller knappt reda på dagarna längre. Vad det är för datum har jag noll koll på nu, när jag inte jobbat på några dagar. Känns som om jag börjar tappa greppet om verkligheten helt och hållet, glider bara med. Äter sover bajsar. Såpp, back in the days! ^^
För en gångs skull har jag inte bara hängt runt här i soffan hela dagen, utan faktiskt varit ute.
Promenerat i solen med Djin och J, hälsat på mamsen på bibblan, fått hjälp att förstå mitt elavtal av moster, hängt på Klippstationen hos Christer i några timmar, gosat med Hagelkatten jag saknar och gått ännu en promenad...
Haft en relativt bra dag!
Dock känner jag mig inte direkt piggare nu än igår.
Segade ner ordentligt så fort jag satt mig här i soffan igen.
Febern är borta, men halsontet kvar...
Men, That's life!
Imorn åker jag och Malan till Falun och letar skidjacka.
Jag har dock inte råd leta nått annat än pengar.
Höhö ^^
Roadtrip! :)
Ta hand om er, så hörs vi imorn!
Håller knappt reda på dagarna längre. Vad det är för datum har jag noll koll på nu, när jag inte jobbat på några dagar. Känns som om jag börjar tappa greppet om verkligheten helt och hållet, glider bara med. Äter sover bajsar. Såpp, back in the days! ^^
För en gångs skull har jag inte bara hängt runt här i soffan hela dagen, utan faktiskt varit ute.
Promenerat i solen med Djin och J, hälsat på mamsen på bibblan, fått hjälp att förstå mitt elavtal av moster, hängt på Klippstationen hos Christer i några timmar, gosat med Hagelkatten jag saknar och gått ännu en promenad...
Haft en relativt bra dag!
Dock känner jag mig inte direkt piggare nu än igår.
Segade ner ordentligt så fort jag satt mig här i soffan igen.
Febern är borta, men halsontet kvar...
Men, That's life!
Imorn åker jag och Malan till Falun och letar skidjacka.
Jag har dock inte råd leta nått annat än pengar.
Höhö ^^
Roadtrip! :)
Ta hand om er, så hörs vi imorn!
Klippt och skuret
Uttråkad och allmänt hängig...
Mamma tyckte jag behövde det!
En ny frisyr!!!
Blev väldigt nöjd, förutom att jag ser allmänt febrig och röten ut. Konstigt..^^Skönt att "förnya" sig lite mitt i all skit. Bli lite tuffare, typ ^^
Tackar Christer för klippning, färgning och alla skratt där emellan! :)
Jag älskar min mamma!
Jag fick ett paket...
Här om dagen!
Det låg innanför dörren när jag kom hem från jobbet
Med en massa Pippi-bilder och pepp-texter på
Djin kom och hälsade mig välkommen hem
Och så öppnade vi paketet tillsammans!
.....
....
...
..
.
Ett Pippi-örngott, ett vykort och ett par bra texter!
Det låg innanför dörren när jag kom hem från jobbetMed en massa Pippi-bilder och pepp-texter på
Djin kom och hälsade mig välkommen hemOch så öppnade vi paketet tillsammans!
.....
....
...
..
.
Ett Pippi-örngott, ett vykort och ett par bra texter! :)
TACK älskade Faster!
TACK älskade Faster!
.
Jag önskar jag var lika stark som Pippi!
Tyvärr är jag inte det! ^^
Men hon kanske kommer hjälpa mig vara det nu?
Nu tröttnade jag!
Ingenting blir bättre av att sitta inne!
Nu har det kommit halsont också! Fy fan! ^^
Det går ju inte ens åt rätt håll!!!?
Nu skiter jag i den här "sitta-inne-grejen", och går ut i alla fall!
Ut i skogen i goda varelsers sällskap!
....
Nu har det kommit halsont också! Fy fan! ^^
Det går ju inte ens åt rätt håll!!!?
Nu skiter jag i den här "sitta-inne-grejen", och går ut i alla fall!
Ut i skogen i goda varelsers sällskap!
....
tisdag 23 februari 2010
Booooring
Det här börjar gå mig på nerverna!
Vill inte sitta inne nå mer!
Självklart har det varit vackraste vintervädret idag också..ett sånt där underbart väder att åka längskidor i. En sån där dag man ska tillbringa ute i naturen. I solen. Om man inte jobbar dv.s.
Det gör jag inte, för näää, jag ligger hemma och ruttnar på min soffa!
Börjar bli galen, funderar för mycket och deppar ihop totalt!
Bläääääääääääääääääää!
Djin får skavsår i öronen, för jag har ingen annan att prata med.
Usch vad jag hatar att vara ensam! Vill inte vara det!
Det är skönt ibland, men fan inte för länge...
Då bryter jag ihop!
Jag vill alltid ha människor runt mig, då trivs jag allra bäst!
Har diskat berget av disk i alla fall. Lagat en middag för mig själv fastän jag tycker det är det tråkigaste som finns. Kroketter, fläskfilé och bôrnisås.
Men va tusan, laga mat åt sig själv? Vad är det för vits?
Då kan jag lika gärna leva på smörgåsar... ^^
Har lite feber igen. Men tänker fan i mig inte sitta inne en dag till!
Imorn, om det är fint väder, då ska jag vara ute.
Åka ut i skogen så Djin får springa av sig medan jag lunkar lugnt bredvid.
Ska man vara sjuk så ska det vara ordentligt, så där så man verkligen inte ens orkar bli uttråkad och rastlös. Hellre helt däckad, än så här "halvdöd"!
Återgår till mitt 12 timmar långa "kikapåtv-marathon"...
WIHOoooo!? "/
Vill inte sitta inne nå mer!
Självklart har det varit vackraste vintervädret idag också..ett sånt där underbart väder att åka längskidor i. En sån där dag man ska tillbringa ute i naturen. I solen. Om man inte jobbar dv.s.
Det gör jag inte, för näää, jag ligger hemma och ruttnar på min soffa!
Börjar bli galen, funderar för mycket och deppar ihop totalt!
Bläääääääääääääääääää!
Djin får skavsår i öronen, för jag har ingen annan att prata med.
Usch vad jag hatar att vara ensam! Vill inte vara det!
Det är skönt ibland, men fan inte för länge...
Då bryter jag ihop!
Jag vill alltid ha människor runt mig, då trivs jag allra bäst!
Har diskat berget av disk i alla fall. Lagat en middag för mig själv fastän jag tycker det är det tråkigaste som finns. Kroketter, fläskfilé och bôrnisås.
Men va tusan, laga mat åt sig själv? Vad är det för vits?
Då kan jag lika gärna leva på smörgåsar... ^^
Har lite feber igen. Men tänker fan i mig inte sitta inne en dag till!
Imorn, om det är fint väder, då ska jag vara ute.
Åka ut i skogen så Djin får springa av sig medan jag lunkar lugnt bredvid.
Ska man vara sjuk så ska det vara ordentligt, så där så man verkligen inte ens orkar bli uttråkad och rastlös. Hellre helt däckad, än så här "halvdöd"!
Återgår till mitt 12 timmar långa "kikapåtv-marathon"...
WIHOoooo!? "/
Pott-träning
Vaknade, drog på mig myskläderna, gick en kort morgonpromenad med Djin.
Åt två mackor med ost, och en risifrutti...
Och nu då?
Soffläge!!?
Ska försöka orka med nånting idag, i alla fall diska berget av disk i köket?
Trots att jag är helt slut klarar jag bara inte av att ta det hellugnt! Jag tröttnar...
Blir så lätt uttråkad.
Det är ändå tur jag har Djin, så jag verkligen måste masa mig ut på en halvlång promenad minst två gånger om dagen, annars skulle jag inte få någon frisk luft överhuvudtaget!
Jag vet man ska ta det lugnt och stanna inne när man har feber, men vovvisen måste väl ändå få komma ut, trots att jag önskat mer än en gång att han kunde lära sig göra sina behov på toaletten som alla andra.^^
Tar en Ipren för huvudvärken, och tuppar sedan av för en stund...
Over n' out...
Åt två mackor med ost, och en risifrutti...
Och nu då?
Soffläge!!?
Ska försöka orka med nånting idag, i alla fall diska berget av disk i köket?
Trots att jag är helt slut klarar jag bara inte av att ta det hellugnt! Jag tröttnar...
Blir så lätt uttråkad.
Det är ändå tur jag har Djin, så jag verkligen måste masa mig ut på en halvlång promenad minst två gånger om dagen, annars skulle jag inte få någon frisk luft överhuvudtaget!
Jag vet man ska ta det lugnt och stanna inne när man har feber, men vovvisen måste väl ändå få komma ut, trots att jag önskat mer än en gång att han kunde lära sig göra sina behov på toaletten som alla andra.^^
Tar en Ipren för huvudvärken, och tuppar sedan av för en stund...
Over n' out...
måndag 22 februari 2010
Jag är inte död än...
Har ätit lite grann, druckit snart tre liter loka.
En kopp te och en risifrutti.
Lunkat runt kvällspromenixen med lillsvansen.
Fått igång bilen och varit ner på byn en sväng.
Lämnat tillbaka en försenad bok till biblioteket,
och köpt Ipren.
Tagit en varm dusch och krupit upp i mitt soffhörn igen.
Jimmy kikade till mig en snabbsväng. Det uppskattas!
Kikat på OS och pratat utlandsresa med Malin.
Nu är jag helt slut igen!
Godnatt...
En kopp te och en risifrutti.
Lunkat runt kvällspromenixen med lillsvansen.
Fått igång bilen och varit ner på byn en sväng.
Lämnat tillbaka en försenad bok till biblioteket,
och köpt Ipren.
Tagit en varm dusch och krupit upp i mitt soffhörn igen.
Jimmy kikade till mig en snabbsväng. Det uppskattas!
Kikat på OS och pratat utlandsresa med Malin.
Nu är jag helt slut igen!
Godnatt...
Lonely...
Vaknade lite piggare efter fyra timmars sömn.
Känns heltomt att ligga här, utan en Hagel-katt som gör en sällskap,
Djin verkar känna av det, för det är inte ofta han hoppar upp i soffan och håller en sällskap ^^
Stumprumps Hagel, matte saknar dig!
Jag är inte van att vara ensam när jag är sjuk...det har alltid varit någon som "tittat till mig". Mamma eller pappa, kompisarna när jag bodde i stan, Jimmy...
Det känns konstigt.
Knepigt.
Ledsamt.
Men jag klarar mig, det gör ja alltid! :)
Känns heltomt att ligga här, utan en Hagel-katt som gör en sällskap,
Djin verkar känna av det, för det är inte ofta han hoppar upp i soffan och håller en sällskap ^^
Stumprumps Hagel, matte saknar dig!
Jag är inte van att vara ensam när jag är sjuk...det har alltid varit någon som "tittat till mig". Mamma eller pappa, kompisarna när jag bodde i stan, Jimmy...
Det känns konstigt.
Knepigt.
Ledsamt.
Men jag klarar mig, det gör ja alltid! :)
Måndag morgon...
27 minusgrader och en gnutta feber.
Biljäveln vägrade starta, så jag fick gå till jobbet...
Nu kryper jag ner i soffan under mitt täcke och försöker få mig en blund.
Jag frös något så djävulskt i natt att jag inte lyckades somna förän dubbla täcken och en filt låg ovanpå mig. Halv tre var klockan då.
Usch för massa minusgrader och feberfrys!
Sjukanmäld idag och imorgon. Försöker kvickna till!
Krya på mig!... eller nått.. ^^
Jag tycker så jävla synd om mig själv när jag mår så här!
Visst, jag snörvlar, har huvudvärk, lite feber och är allmänt svag...
men jag överlever väl, ta mig fan!
tro inget annat, det låter bra mycket värre än vad det är! ^^
Höhö...
Godnatt!
Biljäveln vägrade starta, så jag fick gå till jobbet...
Nu kryper jag ner i soffan under mitt täcke och försöker få mig en blund.
Jag frös något så djävulskt i natt att jag inte lyckades somna förän dubbla täcken och en filt låg ovanpå mig. Halv tre var klockan då.
Usch för massa minusgrader och feberfrys!
Sjukanmäld idag och imorgon. Försöker kvickna till!
Krya på mig!... eller nått.. ^^
Jag tycker så jävla synd om mig själv när jag mår så här!
Visst, jag snörvlar, har huvudvärk, lite feber och är allmänt svag...
men jag överlever väl, ta mig fan!
tro inget annat, det låter bra mycket värre än vad det är! ^^
Höhö...
Godnatt!
söndag 21 februari 2010
Bilderna
Föressten, här kommer bilderna från Modellfotograf-tjosangrejen jag var iväg på för ett tag sen...
Det tog sin lilla tid att få RÄTT cd-skiva och bilder, men till sist så...
Min favorit
Det tog sin lilla tid att få RÄTT cd-skiva och bilder, men till sist så...
Min favorit kanske för att den är mörk?
Paus
Det var skönt att ta en paus från vardagen.
Komma bort för ett slag.
Även om det innebar att jag var tvungen att trotsa en av mina största rädslor än en gång...
Jag verkligen HATAR att köra på vinterväglag, och ensam dessutom, är ännu värre!
Men den värsta tänkbara vägen togs ändå. Den slingrigaste, jävligaste vägen man bara kan ta härifrån.
Flydde till byn som en gång i tiden var mitt andra hem. Där kärleken fanns då, och så många av vännerna!
Det var skönt att komma dit, träffa gamla bekanta, inse att man saknar dem mer än vad man tror.
Ta en pizza på den gamla pizzerian, åka vägarna man så många gånger förr gått på, sitta i det nyrustade köket hos fd. svärmor, och leka med knatten som växt så det knakar.
Han är fyra år nu, "lillebrorn". FYRA! Vart tar tiden vägen?
För så länge sedan var jag inte äldre än 16. Gosh!
Jag minns fortfarande dagen då de ringde och sa att han äntligen kommit! Vi firade den kvällen...
Minnen minnen minnen!
Och vad fick mig egentligen att fly fältet, dra min kos, från första början?
Dagen var jobbig redan från början, när jag vaknade trött och grinig, med feber och snor hängande från nosen. Dåligt humör ända från yttersta hårstrå's-spets ända ut i lilltåningarna.
Så jävla vrång att jag blev sur på mig själv... sen gav tvättställningen vika precis när jag hängt upp all nytvättad tvätt...Då fick det fan vara nog!!!
Föll ihop på golvet och tårarna bara kom!
En jävla 75kronerstvättställning!!! fy fan!
HOHO, BARNRUMPA???!
Gör något av ditt liv istället för att sitta här och deppa!!!
Det gjorde jag idag...och jag känner det var bra för mig!
Nu sitter jag här, en Söndagkväll, som en stor äcklig snôrbuse med huvudvärk (men skönt nog ingen feber) och förbannar mig själv, återigen, över att varken maten eller träningen skötts överhuvudtaget den senaste veckan. FAN, vart har jag tagit vägen??
Jag ljuger för mig själv ju! Säger att jag ska ta tag i allt, och ändå gör jag det inte!?
Nu får det fan va nog!
Det är dags att skärpa sig nu!
Komma bort för ett slag.
Även om det innebar att jag var tvungen att trotsa en av mina största rädslor än en gång...
Jag verkligen HATAR att köra på vinterväglag, och ensam dessutom, är ännu värre!
Men den värsta tänkbara vägen togs ändå. Den slingrigaste, jävligaste vägen man bara kan ta härifrån.
Flydde till byn som en gång i tiden var mitt andra hem. Där kärleken fanns då, och så många av vännerna!
Det var skönt att komma dit, träffa gamla bekanta, inse att man saknar dem mer än vad man tror.
Ta en pizza på den gamla pizzerian, åka vägarna man så många gånger förr gått på, sitta i det nyrustade köket hos fd. svärmor, och leka med knatten som växt så det knakar.
Han är fyra år nu, "lillebrorn". FYRA! Vart tar tiden vägen?
För så länge sedan var jag inte äldre än 16. Gosh!
Jag minns fortfarande dagen då de ringde och sa att han äntligen kommit! Vi firade den kvällen...
Minnen minnen minnen!
Och vad fick mig egentligen att fly fältet, dra min kos, från första början?
Dagen var jobbig redan från början, när jag vaknade trött och grinig, med feber och snor hängande från nosen. Dåligt humör ända från yttersta hårstrå's-spets ända ut i lilltåningarna.
Så jävla vrång att jag blev sur på mig själv... sen gav tvättställningen vika precis när jag hängt upp all nytvättad tvätt...Då fick det fan vara nog!!!
Föll ihop på golvet och tårarna bara kom!
En jävla 75kronerstvättställning!!! fy fan!
HOHO, BARNRUMPA???!
Gör något av ditt liv istället för att sitta här och deppa!!!
Det gjorde jag idag...och jag känner det var bra för mig!
Nu sitter jag här, en Söndagkväll, som en stor äcklig snôrbuse med huvudvärk (men skönt nog ingen feber) och förbannar mig själv, återigen, över att varken maten eller träningen skötts överhuvudtaget den senaste veckan. FAN, vart har jag tagit vägen??
Jag ljuger för mig själv ju! Säger att jag ska ta tag i allt, och ändå gör jag det inte!?
Nu får det fan va nog!
Det är dags att skärpa sig nu!
JAG SKA!!!
.
Hänger sista tvätten och duschar...sen drar jag!
Måste härifrån för några timmar.
Bort bort bort vill jag!
Måste härifrån för några timmar.
Bort bort bort vill jag!
Zzzz!
Jag hade trevligt i Fredags.
Skoj att komma ut lite, fast ändå hålla sig "hemma".
Idag är det Söndag, och jag håller på å tvättar...
Mår hängigt och har lite feber till på köpet!
Fast det förståss, i det stora hela mår jag fan inte bra nånstans!
JAG HATAR DET HÄR!!!
Tömmer tvättmaskinen och lägger i en ny.
Tar bilen och hunden ut i skogen för en stilla långpromenad...
Skoj att komma ut lite, fast ändå hålla sig "hemma".
Idag är det Söndag, och jag håller på å tvättar...
Mår hängigt och har lite feber till på köpet!
Fast det förståss, i det stora hela mår jag fan inte bra nånstans!
JAG HATAR DET HÄR!!!
Tömmer tvättmaskinen och lägger i en ny.
Tar bilen och hunden ut i skogen för en stilla långpromenad...
fredag 19 februari 2010
Att vara bjuden, eller inte!
Jag är bjuden på 25-års kalas ikväll!
Ska jag vara ärlig förstår jag inte ens riktigt varför jag är det... :S
Jag är inte rolig att umgås med, har inget intressant att säga om någonting,
Får inte någon att skratta, och har fan ingen humor alls!
Fegar och har svårt att börja prata med folk. Blir stel som en pinne och gömmer mig allra helst bakom de som "vet hur man gör".
Dessutom umgås jag nästan inte med någon som ska dit i "vanliga" fall.
Känner mig som den mobbade typen som för första gången fått en inbjudan till någonting,
så är det inte...
Men jag är väldigt glad att just jag blev inbjuden! :)
TACK!
Så jag ska gå dit en sväng.
Trotsa mitt fega jävla jag och gå dit!
Jag förstår det inte själv, hur kan man vara så rädd för sig som jag är?
Vara så osäker att man mår dåligt av det själv!?
Det är ett måste att komma upp ur den här gropen!
kan inte låta självförtroendet sjunka längre nu...
Jag ska lära mig vara mer öppen bland människor jag inte känner allt för väl,
våga tala och vara den jag är. Allt som jag är, utan den där fegisen som klänger på mig hela tiden! ^^
Det är dags att humöret får sig en uppsving!
På med stereon på högsta volym, ta en varm dusch...
Sen har jag bjudit hit Robert och Andreas på tacos.
Mys!
Owl city- fireflies
Fredag kväll har bara börjat...
Ska jag vara ärlig förstår jag inte ens riktigt varför jag är det... :S
Jag är inte rolig att umgås med, har inget intressant att säga om någonting,
Får inte någon att skratta, och har fan ingen humor alls!
Fegar och har svårt att börja prata med folk. Blir stel som en pinne och gömmer mig allra helst bakom de som "vet hur man gör".
Dessutom umgås jag nästan inte med någon som ska dit i "vanliga" fall.
Känner mig som den mobbade typen som för första gången fått en inbjudan till någonting,
så är det inte...
Men jag är väldigt glad att just jag blev inbjuden! :)
TACK!
Så jag ska gå dit en sväng.
Trotsa mitt fega jävla jag och gå dit!
Jag förstår det inte själv, hur kan man vara så rädd för sig som jag är?
Vara så osäker att man mår dåligt av det själv!?
Det är ett måste att komma upp ur den här gropen!
kan inte låta självförtroendet sjunka längre nu...
Jag ska lära mig vara mer öppen bland människor jag inte känner allt för väl,
våga tala och vara den jag är. Allt som jag är, utan den där fegisen som klänger på mig hela tiden! ^^
Det är dags att humöret får sig en uppsving!
På med stereon på högsta volym, ta en varm dusch...
Sen har jag bjudit hit Robert och Andreas på tacos.
Mys!
Owl city- fireflies
Fredag kväll har bara börjat...
stunder
Det finns stunder det går att jaga bort tårarna,
undvika störtbölandet och få upp humöret en gnutta istället...
Just nu är INTE en sån stund...
Ibland måste jag få gråta ut. Gråta för allt, och för inget.
Låta mascaran rinna över kinderna, gråta och skrika hejdlöst, sparka med benen mot madrassen, och krypa ihop som ett litet barn längst längst upp i soffhörnet.
Låta det hållas tills det går över av sig självt....
Jag har gjort det nu...
Saknat stunder som alltid fanns, då. Ord och meningar som ofta byttes. Skratten åt alla skämt.
Gråtit av saknad över allt bra, för en gångs skull, inte över allt som varit dåligt.
På något sätt känns det skönt...
Over n' out
undvika störtbölandet och få upp humöret en gnutta istället...
Just nu är INTE en sån stund...
Ibland måste jag få gråta ut. Gråta för allt, och för inget.
Låta mascaran rinna över kinderna, gråta och skrika hejdlöst, sparka med benen mot madrassen, och krypa ihop som ett litet barn längst längst upp i soffhörnet.
Låta det hållas tills det går över av sig självt....
Jag har gjort det nu...
Saknat stunder som alltid fanns, då. Ord och meningar som ofta byttes. Skratten åt alla skämt.
Gråtit av saknad över allt bra, för en gångs skull, inte över allt som varit dåligt.
På något sätt känns det skönt...
Over n' out
onsdag 17 februari 2010
Varför?
Hur jag än vrider och vänder på allting så är det en enda fråga som aldrig försvinner, som gräver sig allt djupare i min hjärna, och vägrar dra sin kos, hur mycket jag än försöker skrämma iväg den.
Frågan jag ställer mig själv tusentals gånger per dag, men aldrig får svar. Frågan som antagligen heller aldrig kommer att försvinna, utan kanske bara tonas ner lite? för jag vet inte ens om det finns något svar...
Varför!?
Varför ljög han för mig?
Inte bara en, eller två...utan alla de där andra gångerna också?
Var jag inte värd att veta sanningen, var det därför alla de där osanningarna bubblade fram, och sanningen undanhölls?
Kan jag inte hantera sanningen?
Testade han någon gång, och jag förvandlades till ett köttätande monster så han var tvungen att ljuga och undanhålla saker för mig?
Inte bara "stora" saker, utan små, obetydliga också?
Som egentligen inte hade spelat någon roll om jag bara inte hade fått höra det av andra, eller tagit reda på det själv?
Varför varför varför???
Kontrollfreak det är jag, det vet jag...
Kanske blev jag jobbig då jag försökte kontrollera allt?
men att veta sanningen är väl inte det hela att ha kontroll?
eller, äh jag vet inte...
Jag har lurat mig själv att tro för många gånger nu!
Kanske har jag börjat gå vidare?
Jag kanske är på väg, men det finns fortfarande så många frågetecken jag vill ha svar på, även om de troligtvis inte förändrar nånting överhuvudtaget.
Vill bara ha sanningen, tryggheten i att kunna tro de människor jag tycker om och bryr mig om.
Just nu, efter allt det här, finns det bara ett fåtal människor jag litar på, som jag verkligen VET inte ljuger för mig.
Håller mig till dem, för tryggheten, för den verkliga kärleken!
Kärleken som älskar mig för den jag är!
Behöver inte ens skriva vilka de är, för de vet om det!
Tack för att ni finns!
Alltså, förlåt att jag tjatar. Gnatar på som en annan jävla tjatkärring om en massa problem som är så jävla obetydliga i världen ändå när allt kommer omkring.
Vet att det här gått för långt, att så många slutat lyssna på mina funderingar,
men jag måste få ur mig det, annars sprängs jag!
Och det här är ju faktiskt min blogg, kom jag på...
Så jag skriver vad jag vill, så får ni bestämma själva om ni orkar läsa eller inte. ^^
Naannii'n söker en framtid med sanningar och ärlighet som grund...
Även för sin egen skull!
Frågan jag ställer mig själv tusentals gånger per dag, men aldrig får svar. Frågan som antagligen heller aldrig kommer att försvinna, utan kanske bara tonas ner lite? för jag vet inte ens om det finns något svar...
Varför!?
Varför ljög han för mig?
Inte bara en, eller två...utan alla de där andra gångerna också?
Var jag inte värd att veta sanningen, var det därför alla de där osanningarna bubblade fram, och sanningen undanhölls?
Kan jag inte hantera sanningen?
Testade han någon gång, och jag förvandlades till ett köttätande monster så han var tvungen att ljuga och undanhålla saker för mig?
Inte bara "stora" saker, utan små, obetydliga också?
Som egentligen inte hade spelat någon roll om jag bara inte hade fått höra det av andra, eller tagit reda på det själv?
Varför varför varför???
Kontrollfreak det är jag, det vet jag...
Kanske blev jag jobbig då jag försökte kontrollera allt?
men att veta sanningen är väl inte det hela att ha kontroll?
eller, äh jag vet inte...
Jag har lurat mig själv att tro för många gånger nu!
Kanske har jag börjat gå vidare?
Jag kanske är på väg, men det finns fortfarande så många frågetecken jag vill ha svar på, även om de troligtvis inte förändrar nånting överhuvudtaget.
Vill bara ha sanningen, tryggheten i att kunna tro de människor jag tycker om och bryr mig om.
Just nu, efter allt det här, finns det bara ett fåtal människor jag litar på, som jag verkligen VET inte ljuger för mig.
Håller mig till dem, för tryggheten, för den verkliga kärleken!
Kärleken som älskar mig för den jag är!
Behöver inte ens skriva vilka de är, för de vet om det!
Tack för att ni finns!
Alltså, förlåt att jag tjatar. Gnatar på som en annan jävla tjatkärring om en massa problem som är så jävla obetydliga i världen ändå när allt kommer omkring.
Vet att det här gått för långt, att så många slutat lyssna på mina funderingar,
men jag måste få ur mig det, annars sprängs jag!
Och det här är ju faktiskt min blogg, kom jag på...
Så jag skriver vad jag vill, så får ni bestämma själva om ni orkar läsa eller inte. ^^
Naannii'n söker en framtid med sanningar och ärlighet som grund...
Även för sin egen skull!
Om man ändå...
bara hade en hjärna, och inget hjärta!
Hjärnan är så bestämd som den bara kan vara: Det kommer aldrig gå. Man kan inte lura sig själv att lita på någon man hört så många lögner ifrån. Någon som ljuger när den talar "sanning".
Det är dags att gå vidare. Lämna allt dåligt som varit bakom mig.
Jag försöker hela tiden. Kämpar mig framåt...
Men så sitter hjärtat där i bröstet och gör uppror. Åtminstone ena halvan, den som fortfarande hoppas och tror på någonting som aldrig kommer bli.
Mitt huvud är så bestämt, men hjärtat...åh fy fan!
Hjälp mig! Slit ut det och kasta det i närmaste soptunna!
Jag får så mycket skit, och jag vet jag gjort mycket fel. Men vad ska jag ta mig till?
Jag vet inget bättre. Jag har aldrig varit i den här situationen förut...
Gör så gott jag kan. Traskar vidare, för att sedan vid minsta anblick studsa tillbaka som om jag satt fast i ett gummiband.
Jag är trött på allt skitsnack. Och så jävla trött på mig själv!
Vill kunna ta en paus från mina egna tankar, mina känslor. Bara gå, och inte komma tillbaka nå mer.
Men hur jag än vrider och vänder på det är jag kvar här, och jag det är inget jag kan göra åt det.
DET GÖR SÅ JÄVLA ONT!!!
Fick en kommentar på förra inlägget:
Anonym sa...
nej allt är nog inte ditt fel.men det jag märkt och hört så är du ju inte helt oskyldig heller.hörde om rallyn,det kan man snacka om att sparka på nån som redan ligger..
Jag vill så gärna skriva och förklara mig, tycker att jag har all rätt att "försvara" mig och mina val. Det blir så lätt fel när man bara lyssnar på ena parten. Men jag låter bli, för jag vill inte "hänga ut någon", som jag fått höra att jag gjort förut.
Kan inte mer än säga att jag nästan är säker på, att om du, "Anonym", suttit i min sits, varit här då jag bestämde det jag gjorde den dagen, så hade du gjort samma sak som jag.
Om man helt plötsligt får höra vad fel det är man gör, trots att man gjort något som bara dagen tidigare varit "helt okej", och överöses med hat, då har man ingen vidare lust längre...
Det är allt jag kan säga....
En sak som varit okej, gick till att jag än en gång svek, utan att jag inte har ett uns om vad jag gjort som varit fel, gör mig så jävla förvirrad.
Det känns som allt jag gör, hur jag än gör det, blir fel.
Varenda steg jag tar, oavsett riktning, får jag höra är fel.
Antingen bryr jag mig för mycket, eller alldeles för lite...
Jag kommer aldrig kunna göra alla till lags, hur mycket jag än vill!
Fan för alla dessa sångtexter som passar så bra, men ändå inte...
Återgår till arbetet efter lunchen.
Tar på mig masken.
Sätter mig i kassan och ler,
trots att gråten hopar sig innanför mina ögon...
Är det det som kallas att vara stark?
Hjärnan är så bestämd som den bara kan vara: Det kommer aldrig gå. Man kan inte lura sig själv att lita på någon man hört så många lögner ifrån. Någon som ljuger när den talar "sanning".
Det är dags att gå vidare. Lämna allt dåligt som varit bakom mig.
Jag försöker hela tiden. Kämpar mig framåt...
Men så sitter hjärtat där i bröstet och gör uppror. Åtminstone ena halvan, den som fortfarande hoppas och tror på någonting som aldrig kommer bli.
Mitt huvud är så bestämt, men hjärtat...åh fy fan!
Hjälp mig! Slit ut det och kasta det i närmaste soptunna!
Jag får så mycket skit, och jag vet jag gjort mycket fel. Men vad ska jag ta mig till?
Jag vet inget bättre. Jag har aldrig varit i den här situationen förut...
Gör så gott jag kan. Traskar vidare, för att sedan vid minsta anblick studsa tillbaka som om jag satt fast i ett gummiband.
Jag är trött på allt skitsnack. Och så jävla trött på mig själv!
Vill kunna ta en paus från mina egna tankar, mina känslor. Bara gå, och inte komma tillbaka nå mer.
Men hur jag än vrider och vänder på det är jag kvar här, och jag det är inget jag kan göra åt det.
DET GÖR SÅ JÄVLA ONT!!!
Fick en kommentar på förra inlägget:
Anonym sa...
nej allt är nog inte ditt fel.men det jag märkt och hört så är du ju inte helt oskyldig heller.hörde om rallyn,det kan man snacka om att sparka på nån som redan ligger..
Jag vill så gärna skriva och förklara mig, tycker att jag har all rätt att "försvara" mig och mina val. Det blir så lätt fel när man bara lyssnar på ena parten. Men jag låter bli, för jag vill inte "hänga ut någon", som jag fått höra att jag gjort förut.
Kan inte mer än säga att jag nästan är säker på, att om du, "Anonym", suttit i min sits, varit här då jag bestämde det jag gjorde den dagen, så hade du gjort samma sak som jag.
Om man helt plötsligt får höra vad fel det är man gör, trots att man gjort något som bara dagen tidigare varit "helt okej", och överöses med hat, då har man ingen vidare lust längre...
Det är allt jag kan säga....
En sak som varit okej, gick till att jag än en gång svek, utan att jag inte har ett uns om vad jag gjort som varit fel, gör mig så jävla förvirrad.
Det känns som allt jag gör, hur jag än gör det, blir fel.
Varenda steg jag tar, oavsett riktning, får jag höra är fel.
Antingen bryr jag mig för mycket, eller alldeles för lite...
Jag kommer aldrig kunna göra alla till lags, hur mycket jag än vill!
"Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsass som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla här omkring
Det fanns en kärlek, men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv
jag kunde inte andas till slut
Du säger att du minns och att det känns som igår
men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Hmmm hmmm...
Jag gav upp för länge sen... (???) "
Melissa Horn- Hanna
Fan för alla dessa sångtexter som passar så bra, men ändå inte...
Återgår till arbetet efter lunchen.
Tar på mig masken.
Sätter mig i kassan och ler,
trots att gråten hopar sig innanför mina ögon...
Är det det som kallas att vara stark?
FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!
tisdag 16 februari 2010
Sjunker...
Jag förstår det inte. Är allt som hänt mitt fel?
Bara bara mitt, och ingen annans?
Är det JAG som gjort så att det är så det är, så att det vart som det vart?
Alla har sina åsikter. Säger vad de tycker.
Ber mig sluta göra illa. Göra valet. Gå.
Varför är det just jag som gör illa?
Har inte jag lika rätt som alla andra att få förklaringar för sånt som händer?
Fan alltså!
Jag går och dör ett ögonblick!
Bara bara mitt, och ingen annans?
Är det JAG som gjort så att det är så det är, så att det vart som det vart?
Alla har sina åsikter. Säger vad de tycker.
Ber mig sluta göra illa. Göra valet. Gå.
Varför är det just jag som gör illa?
Har inte jag lika rätt som alla andra att få förklaringar för sånt som händer?
Fan alltså!
Jag går och dör ett ögonblick!
Tisdag
Uppe på benen och snart på väg till arbetet.
Det är tungt idag, har inte sovit alls bra.
Ska bli gött att få gå hem redan klockan 15!
Hem för att...åka en sväng på skidorna?
kanske, vi får se. Ska bygga klart mina skåp också hade jag tänkt,
så jag får det klart här nångång! :)
Det blir myyys!
Det är tungt idag, har inte sovit alls bra.
Ska bli gött att få gå hem redan klockan 15!
Hem för att...åka en sväng på skidorna?
kanske, vi får se. Ska bygga klart mina skåp också hade jag tänkt,
så jag får det klart här nångång! :)
Det blir myyys!
måndag 15 februari 2010
Minnen
Minnen från det förflutna rusar förbi innan för mitt pannben.
De har ingen egentlig tidsuppfattning, kommer inte i någon ordning, utan dyker bara upp, för att sedan försvinna igen...
Jag är fem år, tretton, fyra, det är länge sedan,
men helt plötsligt bara någon vecka eller månad.
Det är som om mitt liv passerar som en virvelvind i min hjärna, visar mig på saker jag borde förstå.
Saker jag borde tänka på oftare, lära mig av.
Jag tänker på sportlovet jag aldrig kommer glömma.
Somrarna som blivit till höst. Vintrarna som töat bort. Sommarstugorna. Vännerna. Kärleken. Hatet.
Semestrarna. Skidturerna. Skoteråkningen. Nervösåken. Skoltiden jag hatade. Skoltiden som älskades. Förhållandena. Slutet.
Hakar upp mig på att man kanske lär sig av sina misstag ändå, fastän man allra helst aldrig vill erkänna sina fel?
Tänker att jag tror jag gjorde det. Att jag gick den här gången, i tid, för att själv inte bli lämnad, som förra gången? Då det borde ha varit jag, men inte var det?
Jag tog steget. Ångrar mig fortfarande då och då. Men försöker vifta bort känslan av det.
Hur många bekräftelser jag än får på att jag har gjort rätt, så sitter minnen som sten.
Minnen av hur det faktiskt varit ibland, då det var bra. Man kan inte leva på det, det vet jag. Men det är inte mitt fel att minnena finns kvar, inte mitt fel att jag saknar något jag själv inte mådde bra av.
Det är hårt vissa stunder. Hårdare än hårdast. Trots att lögnerna står mig upp i halsen, och jag vet att det bara skulle blivit mer och mer om jag lurat mig själv att tro. Jag hade kvävt mig själv till slut.
Kan inte rå för. Kan inte sluta.
De har ingen egentlig tidsuppfattning, kommer inte i någon ordning, utan dyker bara upp, för att sedan försvinna igen...
Jag är fem år, tretton, fyra, det är länge sedan,
men helt plötsligt bara någon vecka eller månad.
Det är som om mitt liv passerar som en virvelvind i min hjärna, visar mig på saker jag borde förstå.
Saker jag borde tänka på oftare, lära mig av.
Jag tänker på sportlovet jag aldrig kommer glömma.
Somrarna som blivit till höst. Vintrarna som töat bort. Sommarstugorna. Vännerna. Kärleken. Hatet.
Semestrarna. Skidturerna. Skoteråkningen. Nervösåken. Skoltiden jag hatade. Skoltiden som älskades. Förhållandena. Slutet.
Hakar upp mig på att man kanske lär sig av sina misstag ändå, fastän man allra helst aldrig vill erkänna sina fel?
Tänker att jag tror jag gjorde det. Att jag gick den här gången, i tid, för att själv inte bli lämnad, som förra gången? Då det borde ha varit jag, men inte var det?
Jag tog steget. Ångrar mig fortfarande då och då. Men försöker vifta bort känslan av det.
Hur många bekräftelser jag än får på att jag har gjort rätt, så sitter minnen som sten.
Minnen av hur det faktiskt varit ibland, då det var bra. Man kan inte leva på det, det vet jag. Men det är inte mitt fel att minnena finns kvar, inte mitt fel att jag saknar något jag själv inte mådde bra av.
Det är hårt vissa stunder. Hårdare än hårdast. Trots att lögnerna står mig upp i halsen, och jag vet att det bara skulle blivit mer och mer om jag lurat mig själv att tro. Jag hade kvävt mig själv till slut.
Kan inte rå för. Kan inte sluta.
"Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så många måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
och försökt känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
och försökt vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart så har man glömt vem man är
Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är!
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort!"
Vikten
15 Februari 2010,
vågen stannar på 76,4 kilo.
3,4 kilo kvar,
och jag kämpar vidare...
Det är dags för slutspurt.
Tid för mig att äntligen räknas som "normalviktig".
vågen stannar på 76,4 kilo.
3,4 kilo kvar,
och jag kämpar vidare...
Det är dags för slutspurt.
Tid för mig att äntligen räknas som "normalviktig".
Nu jävlar!!!
löning, och den är...slut!?
Idag har jag känt mig lyckligt lottad,
njutit över att veta att jag har en sån underbar vän som jag har.
Umgåtts ett helt halvt dygn med denna härliga figur,
vännen som säger vad hon tycker, uttrycker sig med det berömda "Uh:et",
Hon som högt sjunger med när det råkar komma någon "gold'n oldies" på radion.
Hon, det är Malan! :)
Ledighetens dag blev en resa till Karlstad.
Till shoppingen, till Ikea.
Löningsdax, och mer än hälften försvann på en gång!
Men nu tror jag faktiskt jag lyckats handla ihop vad jag behöver för att klara mig...^^
En bokhylla, badrumsskåp, lampor, tavlor, köksgrejor, ett par skor osv osv.
Bara en massa "braattha-grejor".
Hela kvällen har vi läst ritningar och skruvat och donat. Bara fått ihop ungefär hälften, men det kommer bli askalas när det väl blir färdigt.
Avslutade dagen med hemgjord pizza, hundpromenad och en kort nervösåk.
Tackar Malan för sällskapet!
njutit över att veta att jag har en sån underbar vän som jag har.
Umgåtts ett helt halvt dygn med denna härliga figur,
vännen som säger vad hon tycker, uttrycker sig med det berömda "Uh:et",
Hon som högt sjunger med när det råkar komma någon "gold'n oldies" på radion.
Hon, det är Malan! :)
Ledighetens dag blev en resa till Karlstad.
Till shoppingen, till Ikea.
Löningsdax, och mer än hälften försvann på en gång!
Men nu tror jag faktiskt jag lyckats handla ihop vad jag behöver för att klara mig...^^
En bokhylla, badrumsskåp, lampor, tavlor, köksgrejor, ett par skor osv osv.
Bara en massa "braattha-grejor".
Hela kvällen har vi läst ritningar och skruvat och donat. Bara fått ihop ungefär hälften, men det kommer bli askalas när det väl blir färdigt.
Avslutade dagen med hemgjord pizza, hundpromenad och en kort nervösåk.
Tackar Malan för sällskapet!
söndag 14 februari 2010
Alla hjärtans dag
Och så kom dagen jag inte ville skulle komma!Den kom...Och nu är den nästan slut!
Det blev inte alls så farligt som jag trodde det skulle bli.
Bestämde mig redan imorse för att inte slänga bort den,
utan ta hand om den istället...
Alla hjärtans dag, ALLA hjärtans.
Mitt hjärtas också.
Eller hur?
Vaknade tidigt, men valde att inte gå upp.
Trängde bort all stress, och gonade mig ända till ett.
Ingen panik. Min dag. Bara min.
Sena kvällar behöver sena mornar.
Jag har gått två långa promenader med Djin. Busat och lekt i snön.
Åkt 5:an, 3:an och 2:an på elljusspåret. 10 km. En mil.
Tog mig en längre dusch än jag brukar.
Skämde bort mig med en ansiktsmask.
Pratade med Pis i telefon.
Pratade mycket med vänner överhuvudtaget.
Tittade på film med Andreas och Robert.
Å så "I en annan del av Köping".
Wallander...
Är nöjd med dagen.
Den har varit så bra den bara hade kunnat bli.
En dag utan förväntningar,
annolunda från alla andra år.
En dag utan besvikelse.
Bara kärlek!
Tack för att DU finns!
Ärligheten
"Det går inte att lita på någon som till och med ljuger om ärlighet"
Jag gjorde något jag skulle ha gjort för länge sen.
Något jag inte borde göra, men blev tvungen till.
Jag fick det svar jag sökte,
Blev inte förvånad,
men ledsen, fast jag hade kunnat räkna med det.
Mina öron har tröttnat på lögner nu,
jag tror på sanningen, och det är den jag vill ha!
När man börjar ljuga om ärlighet,
då vet jag inte vart man är på väg.
Men, jag vet då att jag inte kommer vara på väg åt samma håll...
.
För jag går nu!
lördag 13 februari 2010
Mitt vinterparadis
Fy fan vilket paradis vi lever i egentligen!
Mycket ont finns det att säga,
men innerst inne älskar jag att bo här i skogen!
Som sagt, mitt vinterparadis!
Det är här jag är, där jag vill vara...
Det var någon som skrev
"Men man behöver inte sluta älska varandra bara för att man inte kan leva tillsammans"
.
.
.
Det var en klok människa som skrev det här till mig idag,
Jag håller med henne.
TACK E!
torsdag 11 februari 2010
136
136 sidvisingar igår...
Det är nog rekord!?
Kul att folk orkar läsa om mitt uppochner-vända liv...
Fast det förståss, det kanske är därför folk läser? ^^
Tackar för kommentarerna jag får,
speciellt de jag fått de senaste veckorna
Ni höjer mitt humör!
TACK!
Jag kommer och går som jag vill!
Försov mig imorse.
Fick skynda som tusan.
Halvsprang morgonpromenaden.
Kastade i mig en halv drickyoghurt.
Pinnade iväg till jobbet.
Hann precis innan klockan slog kvart i nio!
"Sanna, du vet väl att du inte börjar förän 10?"
Åh, jag tänkte väl att det var något jag glömt. ^^
Försökte titta i kalendern igår kväll, men hittade den inte.
Slarver, jag vet!
Tog förgivet att jag började då jag brukar, men så var det alltså inte heller.
Nä nä...
Som tur var var vi en för lite på jobbet idag, så jag slapp gå hem och sen tillbaka.
Göööt.
Tre pers i personalen, en Torsdag, en dag före Svenska Rallyt börjar, med 22 varuvagnar, och 1000 kundfrågor. Yeey!
Därför börjar jag inte längre klockan 12 imorn som jag skulle ha gjort, utan 07.45!
Det gäller att vara på topp imorn bitti, så man orkar med alla svårförstående Fransmän och fulla norskar. ^^
Äntligen körs Svenska Rallyt här igen!!!
Byn blir som galen.
Fullproppad i människor.
Pizzerian höjer priset (som varje år innan rallyt! Fuskisar!),
och vi på Coop satsar som tusan!
Det är kul, jävlar i mig så kul! :)
Bara jag tar mig upp i tid nu!!!...
Fast det ska väl inte vara så svårt?
Inte med tanken på att jag slipper gå till jobbet!
Jag slipper låna någon bil, och jag slipper tigga skjuts...
för nu kan jag skjutsa mig själv!!!
I min egen bil!
FY FAN VA JAG SAKNAT DEN!!!
Tack tack tack tack tack Jimmy för att du lagat och fixat! :D
Jag kan raca runt hela bygden. Hela Dalarna. Hela Sverige om jag vill!
Det har jag ju iofs inte alls råd med eller så, men jag skulle ju kunna. ^^
Jag ska det, nångång!
Vad jag däremot ska göra, nu..är att komma igång med träningen igen!
På riktigt! Gasen i botten! Bort med de sista kilona!
Tjockis ska bort.
Tar natten, ikväll med ett leénde på läpparna...
Jag velar, jag vet.
Men man kan inte vara på samma humör jämt!?
Fick skynda som tusan.
Halvsprang morgonpromenaden.
Kastade i mig en halv drickyoghurt.
Pinnade iväg till jobbet.
Hann precis innan klockan slog kvart i nio!
"Sanna, du vet väl att du inte börjar förän 10?"
Åh, jag tänkte väl att det var något jag glömt. ^^
Försökte titta i kalendern igår kväll, men hittade den inte.
Slarver, jag vet!
Tog förgivet att jag började då jag brukar, men så var det alltså inte heller.
Nä nä...
Som tur var var vi en för lite på jobbet idag, så jag slapp gå hem och sen tillbaka.
Göööt.
Tre pers i personalen, en Torsdag, en dag före Svenska Rallyt börjar, med 22 varuvagnar, och 1000 kundfrågor. Yeey!
Därför börjar jag inte längre klockan 12 imorn som jag skulle ha gjort, utan 07.45!
Det gäller att vara på topp imorn bitti, så man orkar med alla svårförstående Fransmän och fulla norskar. ^^
Äntligen körs Svenska Rallyt här igen!!!
Byn blir som galen.
Fullproppad i människor.
Pizzerian höjer priset (som varje år innan rallyt! Fuskisar!),
och vi på Coop satsar som tusan!
Det är kul, jävlar i mig så kul! :)
Bara jag tar mig upp i tid nu!!!...
Fast det ska väl inte vara så svårt?
Inte med tanken på att jag slipper gå till jobbet!
Jag slipper låna någon bil, och jag slipper tigga skjuts...
för nu kan jag skjutsa mig själv!!!
I min egen bil!
FY FAN VA JAG SAKNAT DEN!!!
Tack tack tack tack tack Jimmy för att du lagat och fixat! :D
Jag kan raca runt hela bygden. Hela Dalarna. Hela Sverige om jag vill!
Det har jag ju iofs inte alls råd med eller så, men jag skulle ju kunna. ^^
Jag ska det, nångång!
Vad jag däremot ska göra, nu..är att komma igång med träningen igen!
På riktigt! Gasen i botten! Bort med de sista kilona!
Tjockis ska bort.
Tar natten, ikväll med ett leénde på läpparna...
Jag velar, jag vet.
Men man kan inte vara på samma humör jämt!?
onsdag 10 februari 2010
Attans!
En mil var bara att glömma.
Järnspikars, jag skulle ha vallat mina skidor!
men icke, är man amatör så är man,
då kör man med förra årets valla hela året, och nöjer sig med det. ^^
Jag vet inte riktigt vad det blev, men snön började fastna under skidorna.
Gjorde att det inte gled alls.
Fick staka mig runt fem-kilometern,
inte bara i uppförsbackarna, utan Nerför också!
Jag skojar inte! Har aldrig varit med om liknande!
Tänkte jag skulle ha åkt 5,3,2...
Men det blev fan inte mer än första femman.
Helt slut i kroppen.
Visst är det bra med motstånd, men inte fan blir det roligare. ^^
Så,
5 kilometers längdåkning avklarat, 2 långpromenader tagna, 3 tvättar tvättade.
Och så var de lediga dagen redan slut!
Tackar för den sol som visat sig idag, som värmde mina kinder. Jag har saknat den!
Jag visste vad det skulle bli för en dag redan när jag vaknade imorse, och jag hade rätt...
Nu har jag nog gjort av med tårarna som fanns för idag tror jag.
Då kanske jag kan få sova lugnt i natt?
Vill inte komma till jobbet ännu en dag å se ut som ögoninflammationen själv.
Funderar på varför så många tror att jag inte kan välja själv hur jag "vill ha det".
Som tror att jag låter andra välja åt mig.
Som om jag inte har fullt upp med mina egna tankar och viljor? :S
Jag kan lyssna på vad människor säger till mig, det ljuger jag inte om...Men det är väl inte de som lever mitt liv? De som känner vad jag känner? gör vad jag gör?
Det är mitt liv, jag måste tro på det jag gör!
Förstör det inte för mig.
Skyll inte det på de människor som står mig nära,
som lyssnar när jag pratar!
För första gången i mitt liv känner jag verkligen att det är JAG som styr...
då tror alla andra tvärs om!!? "/
Järnspikars, jag skulle ha vallat mina skidor!
men icke, är man amatör så är man,
då kör man med förra årets valla hela året, och nöjer sig med det. ^^
Jag vet inte riktigt vad det blev, men snön började fastna under skidorna.
Gjorde att det inte gled alls.
Fick staka mig runt fem-kilometern,
inte bara i uppförsbackarna, utan Nerför också!
Jag skojar inte! Har aldrig varit med om liknande!
Tänkte jag skulle ha åkt 5,3,2...
Men det blev fan inte mer än första femman.
Helt slut i kroppen.
Visst är det bra med motstånd, men inte fan blir det roligare. ^^
Så,
5 kilometers längdåkning avklarat, 2 långpromenader tagna, 3 tvättar tvättade.
Och så var de lediga dagen redan slut!
Tackar för den sol som visat sig idag, som värmde mina kinder. Jag har saknat den!
Jag visste vad det skulle bli för en dag redan när jag vaknade imorse, och jag hade rätt...
Nu har jag nog gjort av med tårarna som fanns för idag tror jag.
Då kanske jag kan få sova lugnt i natt?
Vill inte komma till jobbet ännu en dag å se ut som ögoninflammationen själv.
Funderar på varför så många tror att jag inte kan välja själv hur jag "vill ha det".
Som tror att jag låter andra välja åt mig.
Som om jag inte har fullt upp med mina egna tankar och viljor? :S
Jag kan lyssna på vad människor säger till mig, det ljuger jag inte om...Men det är väl inte de som lever mitt liv? De som känner vad jag känner? gör vad jag gör?
Det är mitt liv, jag måste tro på det jag gör!
Förstör det inte för mig.
Skyll inte det på de människor som står mig nära,
som lyssnar när jag pratar!
För första gången i mitt liv känner jag verkligen att det är JAG som styr...
då tror alla andra tvärs om!!? "/
Snart...
Är det alla Hjärtans dag också. På Söndag.
Har alltid tyckt att det varit en speciell dag.
Har alltid tyckt om den, även då jag inte haft någon.
Just nu är det en pina.
Jag mår dåligt varenda gång jag sitter i kassan och ser någon köpa ett alla hjärtans-dags kort, eller en ask med gelé-hjärtan.
Känner mig skit löjlig, men kan inte hjälpa det.
Det gör ont!
Tänker att snart är det, och jag har ingen!
Tänker och tänker ända tills jag verkligen mår skit!
Då kommer jag på, att vad spelar det egentligen för roll?
Förra året var jag inte ensam, jag hade någon,
och ändå slutade kvällen med att jag satt med mina vänner och var depp.
Hade en "Alla stjärtars dag" istället för alla hjärtans.
Allt jag planerat gick åt helvete, och ändå är jag ledsen nu!??
Jag borde väl vara glad?
Glad för att inte ens behöva vara rädd för att bli besviken?
Glad för att för en gångs skull inte förvänta mig något?
Och ändå är jag inte det!
Har alltid tyckt att det varit en speciell dag.
Har alltid tyckt om den, även då jag inte haft någon.
Just nu är det en pina.
Jag mår dåligt varenda gång jag sitter i kassan och ser någon köpa ett alla hjärtans-dags kort, eller en ask med gelé-hjärtan.
Känner mig skit löjlig, men kan inte hjälpa det.
Det gör ont!
Tänker att snart är det, och jag har ingen!
Tänker och tänker ända tills jag verkligen mår skit!
Då kommer jag på, att vad spelar det egentligen för roll?
Förra året var jag inte ensam, jag hade någon,
och ändå slutade kvällen med att jag satt med mina vänner och var depp.
Hade en "Alla stjärtars dag" istället för alla hjärtans.
Allt jag planerat gick åt helvete, och ändå är jag ledsen nu!??
Jag borde väl vara glad?
Glad för att inte ens behöva vara rädd för att bli besviken?
Glad för att för en gångs skull inte förvänta mig något?
Och ändå är jag inte det!
Sluta!!!
Börjar bli bra jävla trött på tårar som faller utan att jag egentligen vet varför.
Visst, det finns massor att gråta för, men jag kan inte sätta fingret på varför jag gråter just då jag gör det!
Det kan vara på morgonpromenaden, när jag diskar, duschar, ser på tv, tittar mig i spegeln, borstar tänderna... När som helst!
Och det bara kommer!
Jag gråter en skvätt, sen går det över...
inte över, över, men tårarna slutar rinna.
Jag blir depp.
Tänker på hur jag haft det, hur jag har det, hur jag kommer ha det.
Går igenom alternativen som finns, men kommer ingenstans.
Funderar över minnen, saknar stunder. Gråter lite igen.
Tänker att jag önskar jag vågade, men gör det inte, för jag vill inte hamna på samma ställe igen.
Tänker att det är jag själv nu, och blir rädd för det också.
Det är en sån dag jag har idag.
En sån där dag gråten kan komma när som helst, utan någon som helst förvarning.
Men det är fint väder i alla fall.
Och jag är ledig.
Tvättstugan är min hela dagen, och vi har gått morgonpromenad jag och Djin.
Lånat mammas bil, så nu ska jag ta mig till skidspåren.
Satsar på minst en mil idag!
Jag ska komma igång igen!
Håller tummarna på att bilen blir fixad snart.
Senast nästa vecka VET jag att den blir gjord,
om inte tidigare.
Åhhh älskade bil! Jag behöver dig!
Är trött på att behöva tigga skjuts, låna bilar, känns som jag utnyttjar folk,
och det vill jag inte!
Vill klara mig på egen hand!
Tvättstugan, sen skidspåren!
Visst, det finns massor att gråta för, men jag kan inte sätta fingret på varför jag gråter just då jag gör det!
Det kan vara på morgonpromenaden, när jag diskar, duschar, ser på tv, tittar mig i spegeln, borstar tänderna... När som helst!
Och det bara kommer!
Jag gråter en skvätt, sen går det över...
inte över, över, men tårarna slutar rinna.
Jag blir depp.
Tänker på hur jag haft det, hur jag har det, hur jag kommer ha det.
Går igenom alternativen som finns, men kommer ingenstans.
Funderar över minnen, saknar stunder. Gråter lite igen.
Tänker att jag önskar jag vågade, men gör det inte, för jag vill inte hamna på samma ställe igen.
Tänker att det är jag själv nu, och blir rädd för det också.
Det är en sån dag jag har idag.
En sån där dag gråten kan komma när som helst, utan någon som helst förvarning.
Men det är fint väder i alla fall.
Och jag är ledig.
Tvättstugan är min hela dagen, och vi har gått morgonpromenad jag och Djin.
Lånat mammas bil, så nu ska jag ta mig till skidspåren.
Satsar på minst en mil idag!
Jag ska komma igång igen!
Håller tummarna på att bilen blir fixad snart.
Senast nästa vecka VET jag att den blir gjord,
om inte tidigare.
Åhhh älskade bil! Jag behöver dig!
Är trött på att behöva tigga skjuts, låna bilar, känns som jag utnyttjar folk,
och det vill jag inte!
Vill klara mig på egen hand!
Tvättstugan, sen skidspåren!
tisdag 9 februari 2010
mer än ett dygn
Huvudet börjar klarna nu.
Inte alls lika suddigt och oklart som imorse.
Värken är borta för den här gången,
och jag är glad att jag stod på mig.
Klarade mig genom smärtan, och ut.
Det har gått mer än 24 timmar sedan jag tog min sista snus,
och jag tycker för en gångs skull själv att jag är duktig!
Så många gånger jag har försökt, men alltid gett upp.
Nu Jävlar!
Lite lugnare nu igen.
En period där jag trivs med ensamheten.
Med att vara själv. Klara av livet på egen hand.
Men åhj så trött på bråken som aldrig tar slut.
De dåliga minnena som aldrig går och lägger sig.
Nästipparna på människorna som lägger dem i blöt.
Så mycket! Så enormt!
Jag är trött på rödgråtna ögon som svider,
Trött på människor som talar om sånt de inte vet någonting om.
Trött på att alltid försöka låtsass, maskera mig. fejka!
Och så in i helvete trött på att vara trött!
Jag vill ha min framtid,
nu!
Inte alls lika suddigt och oklart som imorse.
Värken är borta för den här gången,
och jag är glad att jag stod på mig.
Klarade mig genom smärtan, och ut.
Det har gått mer än 24 timmar sedan jag tog min sista snus,
och jag tycker för en gångs skull själv att jag är duktig!
Så många gånger jag har försökt, men alltid gett upp.
Nu Jävlar!
Lite lugnare nu igen.
En period där jag trivs med ensamheten.
Med att vara själv. Klara av livet på egen hand.
Men åhj så trött på bråken som aldrig tar slut.
De dåliga minnena som aldrig går och lägger sig.
Nästipparna på människorna som lägger dem i blöt.
Så mycket! Så enormt!
Jag är trött på rödgråtna ögon som svider,
Trött på människor som talar om sånt de inte vet någonting om.
Trött på att alltid försöka låtsass, maskera mig. fejka!
Och så in i helvete trött på att vara trött!
Jag vill ha min framtid,
nu!
Heja
23 timmar och 13 minuter!
Huvudvärken ger efter och jag tror på det här!
Heja Onico!
Heja heja Naannii!
13 timmar
Okej, vart är vi?
Jag har jobbat 4 Heldagar på rad, och ska äntligen få sluta redan klockan 17, innan jag får mig en ledig dag imorgon!
Så skönt, Ooo så skönt!
Jag har noll koll i hjärnan. Mindre koll än jag brukar ha på Mornarna.
Huvudvärk som bara skriker åt mig att ta en snus, en riktig snus, ingen nikotinfri,
Men jag gör det inte!
13 timmar utan snus, och det börjar bli jobbigt.
Ge mig fullproppat med människor på jobbet idag, så jag slipper tänka!
Det är mycket nu, jag vet...
Men ska man ändå börja bygga ihop sig själv på nytt,
då kan man väl lika gärna göra sig av med några gamla ovanor på samma gång? ^^
Jag försöker i alla fall...
Jag har jobbat 4 Heldagar på rad, och ska äntligen få sluta redan klockan 17, innan jag får mig en ledig dag imorgon!
Så skönt, Ooo så skönt!
Jag har noll koll i hjärnan. Mindre koll än jag brukar ha på Mornarna.
Huvudvärk som bara skriker åt mig att ta en snus, en riktig snus, ingen nikotinfri,
Men jag gör det inte!
13 timmar utan snus, och det börjar bli jobbigt.
Ge mig fullproppat med människor på jobbet idag, så jag slipper tänka!
Det är mycket nu, jag vet...
Men ska man ändå börja bygga ihop sig själv på nytt,
då kan man väl lika gärna göra sig av med några gamla ovanor på samma gång? ^^
Jag försöker i alla fall...
måndag 8 februari 2010
....
Jag saknar ord för vad som precis hände.
Trodde aldrig mina ögon skulle få läsa det de nyss gjorde.
Det högg till i hjärtat till en början, tårarna var på väg.
Men varför ska jag falla? Falla så fort jag försökt ta mig upp igen.
Istället tar besvikelsen över. Den där besvikelsen jag så väl känner igen.
Jag trodde aldrig jag skulle behöva läsa något sånt där,
men det fick jag.
När man börjar skicka saker man inte menar,
bara för att man vet att det sårar,
då har det gått för långt!
Inte fan vill man såra den man tycker om, eller hur?
Vi förstör varandra.
Och det får vara nog.
Från båda håll.
Kan inte vi tillsammans, då får jag,
även om det är svårt och gör ont!
Det är dags att jag drar mig ifrån.
Lämnar slagfältet,
ger plats åt tankarna att flyga fritt istället för att kväva dem.
Ta ett steg i taget, och inte tänka på "sen".
Måste i från, för att kanske komma till,
senare.
Min pappa har alltid sagt att jag ska spara på mina tårar, för att de inte ska vara slut när jag väl behöver dem. Han är smart min pappa.
Jag har behövt dem nu. Jag har använt dem. Förbrukat dem.
De kommer lite då och då, ibland utan någon förvarning alls.
Det är dags för mig att börja spara igen. Försöka må bra, fast jag är rädd.
Har trott att jag faktiskt varit lite på väg. Men jag håller mig fan fortfarande krampaktigt kvar.
Har upptäckt att jag inte kommit nånstans alls.
Så förbannat rädd att släppa, att jag inte bryr mig om.
Idag ändrade jag min adress. Inte blivit gjort förän nu. Ett steg är något.
Med ett finger åt gången, Släpper jag bryggans trygga stolpe.
Jag ska på upptäcktsfärd, ut på öppet hav.
Man kan inte leva så som vi lever. Vi kommer ingenstans.
Jag tar steget. Går i från.
Låtsass som att jag inte bryr mig, fastän jag gör det.
blockerar känslor, för vår skull.
Det är banne mig tid nu!
...Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget,
ur vår sista dans.
Trodde aldrig mina ögon skulle få läsa det de nyss gjorde.
Det högg till i hjärtat till en början, tårarna var på väg.
Men varför ska jag falla? Falla så fort jag försökt ta mig upp igen.
Istället tar besvikelsen över. Den där besvikelsen jag så väl känner igen.
Jag trodde aldrig jag skulle behöva läsa något sånt där,
men det fick jag.
När man börjar skicka saker man inte menar,
bara för att man vet att det sårar,
då har det gått för långt!
Inte fan vill man såra den man tycker om, eller hur?
Vi förstör varandra.
Och det får vara nog.
Från båda håll.
Kan inte vi tillsammans, då får jag,
även om det är svårt och gör ont!
Det är dags att jag drar mig ifrån.
Lämnar slagfältet,
ger plats åt tankarna att flyga fritt istället för att kväva dem.
Ta ett steg i taget, och inte tänka på "sen".
Måste i från, för att kanske komma till,
senare.
Min pappa har alltid sagt att jag ska spara på mina tårar, för att de inte ska vara slut när jag väl behöver dem. Han är smart min pappa.
Jag har behövt dem nu. Jag har använt dem. Förbrukat dem.
De kommer lite då och då, ibland utan någon förvarning alls.
Det är dags för mig att börja spara igen. Försöka må bra, fast jag är rädd.
Har trott att jag faktiskt varit lite på väg. Men jag håller mig fan fortfarande krampaktigt kvar.
Har upptäckt att jag inte kommit nånstans alls.
Så förbannat rädd att släppa, att jag inte bryr mig om.
Idag ändrade jag min adress. Inte blivit gjort förän nu. Ett steg är något.
Med ett finger åt gången, Släpper jag bryggans trygga stolpe.
Jag ska på upptäcktsfärd, ut på öppet hav.
Man kan inte leva så som vi lever. Vi kommer ingenstans.
Jag tar steget. Går i från.
Låtsass som att jag inte bryr mig, fastän jag gör det.
blockerar känslor, för vår skull.
Det är banne mig tid nu!
...Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget,
ur vår sista dans.
Jag vilar
God morgon!
Eller god och god...
Morgon, i alla fall!
Ny vecka och ny heldag på jobbet.
Ännu en vecka har gått, utan att jag tränat en enda gång.
Jag undrar vart den där duktiga Naannii'n tog vägen,
men orkar inte riktigt göra någon ansträngning att hitta henne just nu heller.
Ligger på 77 kilo och väger. Får göra det tills allt känns bättre och jag orkar bry mig igen.
Målet ska nås, Fyra kilo kvar! bara inte just nu.
När jag får bilen, troligtvis snart, med nytt tändningslås och så,
då ska jag börja fundera på att ta mig till skidspåren igen.
Det är då det gäller.
En omstart på något vis.
Skulle jag köra nu skulle det bara bli fel.
En ohälsosam satsning som säkert skulle göra mig mindre,
men med fel anledning.
Jag väntar tills allt känns bättre...
Just nu tar jag dag för dag, Planerar ingenting jag inte måste.
Eller god och god...
Morgon, i alla fall!
Ny vecka och ny heldag på jobbet.
Ännu en vecka har gått, utan att jag tränat en enda gång.
Jag undrar vart den där duktiga Naannii'n tog vägen,
men orkar inte riktigt göra någon ansträngning att hitta henne just nu heller.
Ligger på 77 kilo och väger. Får göra det tills allt känns bättre och jag orkar bry mig igen.
Målet ska nås, Fyra kilo kvar! bara inte just nu.
När jag får bilen, troligtvis snart, med nytt tändningslås och så,
då ska jag börja fundera på att ta mig till skidspåren igen.
Det är då det gäller.
En omstart på något vis.
Skulle jag köra nu skulle det bara bli fel.
En ohälsosam satsning som säkert skulle göra mig mindre,
men med fel anledning.
Jag väntar tills allt känns bättre...
Just nu tar jag dag för dag, Planerar ingenting jag inte måste.
söndag 7 februari 2010
...
Tvingar mig själv till jobbet.
Försöker låtsass, men misslyckas.
Håller mig där.
Jobbar fast jag inte är närvarande.
Går hem.
Vill inget hellre än att sitta kvar här hela dagen,
Trygg i mitt soffhörn,
Men jag vet att det inte hjälper till nånting,
förstör mig bara mer.
Så jag tar mig till jobbet,
jobbar, och går hem...
Försöker låtsass, men misslyckas.
Håller mig där.
Jobbar fast jag inte är närvarande.
Går hem.
Vill inget hellre än att sitta kvar här hela dagen,
Trygg i mitt soffhörn,
Men jag vet att det inte hjälper till nånting,
förstör mig bara mer.
Så jag tar mig till jobbet,
jobbar, och går hem...
Ta mig härifrån!
Jag försökte vara glad. Maskera bort mina tankar och funderingar.
Det gick inte! Och går fortfarande inte!
Den här tystnaden gör mig galen. Tårar bara rinner.
Att inte veta, att inte ha någon som helst aning.
En sån jävla oro som inte går att jaga bort.
Jag tröttnade på att må dåligt, fick för mig att jag förtjänade bättre . Att komma ur det.
Ändå sitter jag här, mer än en månad senare och mår minst lika skit nu som då.
Det finns precis som förut bra och dåliga dagar,
Men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Har fortfarande inte nån lösning på nånting.
Bestämmer, ångrar. Funderar. Velar. Älskar. Hatar.
Önskar det hade gått till annolunda, men det är ingen idé att önska nu.
Det är för sent. Jag har redan gjort för mycket skada.
Jag vet det!
Hela jag är ett stort jävla skämt som de flesta slutat orka lyssna på.
Jag förstår dem, jag börjar tröttna på mig själv jag med.
Min hjärna börjar tröttna på mitt hjärta, och likaså tvärt om.
Trodde att tiden skulle avgöra, kanske den gör också, men jag kan inte vänta.
Orkar inte.
Är så rädd för att tappa greppet, därför klär jag mig i järnrustning och låtsas vara så jävla tuff.
När jag blir ensam rasar allt ihop. Om och om igen.
Stänger in mig i mig själv. Gråter hejdlöst som nu. Spelar melissa Horn och lyssnar på varenda textrad flera gånger om.
Så jävla fejk!
Vad gör man när man vill lita och tro? men inte kan?
När alla lögner och påhitt sen förut sitter som sten och blockerar?
Hur går man vidare när det finns så många känslor?
Hur backar man när man inte vågar?
Jag har lämnat det bakom mig. Men ändå är jag kvar.
Håller mig krampaktigt kvar, samtidigt som jag försöker gå vidare.
Sårar samtidigt alla runt om mig, fast det inte är meningen.
Sårar den jag tycker så mycket om.
Vad ska man lita på?
Hjärnan eller hjärtat?
Frys tiden för mig!
Någon. FAN!
Jag hinner inte med!
Det gick inte! Och går fortfarande inte!
Den här tystnaden gör mig galen. Tårar bara rinner.
Att inte veta, att inte ha någon som helst aning.
En sån jävla oro som inte går att jaga bort.
Jag tröttnade på att må dåligt, fick för mig att jag förtjänade bättre . Att komma ur det.
Ändå sitter jag här, mer än en månad senare och mår minst lika skit nu som då.
Det finns precis som förut bra och dåliga dagar,
Men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Har fortfarande inte nån lösning på nånting.
Bestämmer, ångrar. Funderar. Velar. Älskar. Hatar.
Önskar det hade gått till annolunda, men det är ingen idé att önska nu.
Det är för sent. Jag har redan gjort för mycket skada.
Jag vet det!
Hela jag är ett stort jävla skämt som de flesta slutat orka lyssna på.
Jag förstår dem, jag börjar tröttna på mig själv jag med.
Min hjärna börjar tröttna på mitt hjärta, och likaså tvärt om.
Trodde att tiden skulle avgöra, kanske den gör också, men jag kan inte vänta.
Orkar inte.
Är så rädd för att tappa greppet, därför klär jag mig i järnrustning och låtsas vara så jävla tuff.
När jag blir ensam rasar allt ihop. Om och om igen.
Stänger in mig i mig själv. Gråter hejdlöst som nu. Spelar melissa Horn och lyssnar på varenda textrad flera gånger om.
Så jävla fejk!
Vad gör man när man vill lita och tro? men inte kan?
När alla lögner och påhitt sen förut sitter som sten och blockerar?
Hur går man vidare när det finns så många känslor?
Hur backar man när man inte vågar?
Jag har lämnat det bakom mig. Men ändå är jag kvar.
Håller mig krampaktigt kvar, samtidigt som jag försöker gå vidare.
Sårar samtidigt alla runt om mig, fast det inte är meningen.
Sårar den jag tycker så mycket om.
Vad ska man lita på?
Hjärnan eller hjärtat?
Frys tiden för mig!
Någon. FAN!
Jag hinner inte med!
lördag 6 februari 2010
Bad morning
Börjar tappa greppet ännu en gång.
Skulle allra helst vilja spendera Lördagen i sängen med Melissa Horns underbara stämma ekande i hjärnan.
Men nej, här vankas det jobb 8.45-18.15.
Ingen tid att förlora.
På med face't. Klistra. Dona.
Sminka upp nånting som allra helst skulle vilja se helrötet ut hela dagen.
Happyface't.
Masken jag bär på jobbet.
Var och varannan dag i mitt liv är en maskerad.
Tror jag skulle behöva lite semester!? :(
"Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här..."
Skulle allra helst vilja spendera Lördagen i sängen med Melissa Horns underbara stämma ekande i hjärnan.
Men nej, här vankas det jobb 8.45-18.15.
Ingen tid att förlora.
På med face't. Klistra. Dona.
Sminka upp nånting som allra helst skulle vilja se helrötet ut hela dagen.
Happyface't.
Masken jag bär på jobbet.
Var och varannan dag i mitt liv är en maskerad.
Tror jag skulle behöva lite semester!? :(
"Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här..."
fredag 5 februari 2010
Så sjukt fin
http://www.youtube.com/watch?v=VNYqOIbotc0
Känner mig träffad.
Och jag älskar rösten!
Melissa Horn och jag umgås ikväll! ^^
Känner mig träffad.
Och jag älskar rösten!
Melissa Horn och jag umgås ikväll! ^^
Fredag kväll
Minestronesoppa och ostmacka.
Nyduschad och mör i kroppen.
Lite ryggvärk, men så får det va.
Kollar internet och skrattar åt allt som händer i "Solsidan", samtidigt.
Börjar bli trött redan. Kvart i 10 en Fredagskväll!
Har planer på att gå en till kvällstur med Djin om ett tag. Trots att vi redan gått en gång.
Vi behöver komma ut båda två. Röra på fläsket lite.
Sen titta på tv tills jag stupar i soffan. Komma upp i tid till jobbet imorgon!
Det har varit en jobbig dag. En sån där man önskar aldrig kom.
En sån där som började för tidigt, helt fel...och aldrig riktigt ordnade upp sig.
Riktigt skönt att den snart är slut faktiskt! ^^
Det skålar vi för! :)
Nyduschad och mör i kroppen.
Lite ryggvärk, men så får det va.
Kollar internet och skrattar åt allt som händer i "Solsidan", samtidigt.
Börjar bli trött redan. Kvart i 10 en Fredagskväll!
Har planer på att gå en till kvällstur med Djin om ett tag. Trots att vi redan gått en gång.
Vi behöver komma ut båda två. Röra på fläsket lite.
Sen titta på tv tills jag stupar i soffan. Komma upp i tid till jobbet imorgon!
Det har varit en jobbig dag. En sån där man önskar aldrig kom.
En sån där som började för tidigt, helt fel...och aldrig riktigt ordnade upp sig.
Riktigt skönt att den snart är slut faktiskt! ^^
Det skålar vi för! :)
torsdag 4 februari 2010
SKÅL!
Det finns bloggande människor som skålar i sina bloggar. Skålar för det de är glada för, det de tackar för, och saker som gör dem glada...Idag ska jag inte vara sämre. Jag härmar!
Detta skålar jag för idag:
- Den braiga dagen jag haft!
- Den goda maten på Thairestaurangen
- Att jag har ett jobb som jag trivs väldigt bra med även fast det är lite jobbigt då och då.
Ännu mer skål för att jag snart är fast anställd!
- Att jag vaknade redan klockan 6, på en ledig dag..och faktiskt blev PIGG efter en stund!
- För att jag känner jag är på väg åt rätt håll.
Tar för mig mer. Vågar.
Lyckas leva för dagen utan att planera allt som förut.
- För att jag har min familj som står upp för mig i vått och torrt
- För att jag har min familj som står upp för mig i vått och torrt
- För att Djin börjat lugna ner sig efter sitt kåtslag. Tackar alla tikar som löpt för att det gått över!^^- Att jag trivs i min lägenhet
- För att bildelarna kommit och för att jag troligtvis snart kommer kunna ta mig dit jag vill
- Vännerna jag har!
De som stannar kvar oavsett vad. De som ställer upp. Finns här.
De jag bryr mig så GRYMT mycket om!
- För den lediga helgen nästa vecka. Svenska Rallyt går av stapeln. Och det kommer bli förbannat kul!
- Att veta att allt kommer fixa sig till slut
- För att jag är så nära målet med vikten nu!
jag skålar, sist men inte minst, för:
Finns säkert hur mycket mer som helst att skåla för...
Men det här duger väl för idag?
räcker gott och väl för att skrapa ihop till.
ETT STORT JÄVLA
SKÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!
- För att bildelarna kommit och för att jag troligtvis snart kommer kunna ta mig dit jag vill
- Vännerna jag har!
De som stannar kvar oavsett vad. De som ställer upp. Finns här.
De jag bryr mig så GRYMT mycket om!
- För den lediga helgen nästa vecka. Svenska Rallyt går av stapeln. Och det kommer bli förbannat kul!- Att veta att allt kommer fixa sig till slut
- För att jag är så nära målet med vikten nu!
jag skålar, sist men inte minst, för:
- Att Jimmy finns!
För de bra stunderna vi haft, och de vi förhoppningsvis kommer att ha.
För att vi är vi, och för att det kunde vara så jävla mycket värre än vad det är!
För att vi äntligen lärt oss att prata med varandra, och kan umgås även om vi inte är ilag.
Finns säkert hur mycket mer som helst att skåla för...
Men det här duger väl för idag?
räcker gott och väl för att skrapa ihop till.
ETT STORT JÄVLA
SKÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!
onsdag 3 februari 2010
Snöghelvete!
Längdåkning, ja jävlar!
I det här jävla skit vädret???
Snöstormen Allan damp ner utanför mitt fönster.
Gjorde att jag och Malan körde fast, På min parkering!!!
Vi gjorde ett försök att åka upp till backen för att äta i alla fall,
Körde fast, och ångrade oss.
Tröståt varsin pizza istället...FAN vad jag är duktig! ^^
Byta ut träning och sallad, mot pizza...
Yeeeeeeeeeeeeeeeeeey!
Dumma snö! ^^
(Alltid skönt att skylla på något annat än sig själv. fast dumt ^^ )
Tog en innedag. Tvättade och städade.
Hängde i soffan. Robert hälsade på.
Nu sitter jag nere hos Jimmy.
Har nyss pulsat en promenad med Djin, och innan dess åkt skoter!
Tänk att det finns nånting som är kul med snö upp till knäna i alla fall. :)
Brrrrrrrrrruuuuuuuuum Bruuuuuuuuuum.
It's a good day to day!
I det här jävla skit vädret???
Snöstormen Allan damp ner utanför mitt fönster.
Gjorde att jag och Malan körde fast, På min parkering!!!
Vi gjorde ett försök att åka upp till backen för att äta i alla fall,
Körde fast, och ångrade oss.
Tröståt varsin pizza istället...FAN vad jag är duktig! ^^
Byta ut träning och sallad, mot pizza...
Yeeeeeeeeeeeeeeeeeey!
Dumma snö! ^^
(Alltid skönt att skylla på något annat än sig själv. fast dumt ^^ )
Tog en innedag. Tvättade och städade.
Hängde i soffan. Robert hälsade på.
Nu sitter jag nere hos Jimmy.
Har nyss pulsat en promenad med Djin, och innan dess åkt skoter!
Tänk att det finns nånting som är kul med snö upp till knäna i alla fall. :)
Brrrrrrrrrruuuuuuuuum Bruuuuuuuuuum.
It's a good day to day!
tisdag 2 februari 2010
schhhh....
Jag var tyst igår...
och jag kommer vara rätt tyst ikväll också.
Jag sitter ändå i mitt soffhörn.
Kikar lika mycket på tv som alltid.
Drar av någon låt på spotify då och då.
Pratar lite mer än vanligt bara.
Och jag behöver inte ens prata med mig själv!
Umgås med Malan.
Sleepover numero två denna vecka.
Eller just ja, det är bara dag två. ^^
Höhö...
Vad ska man säga?
Jo vi trivs i varandras sällskap, Malan och jag! :)
Imorn är vi lediga tillsammans. Inte ofta det händer.
Men nu jävlar. Då blir det längdåkning och lunch uppe i slalombacken!
Yeeeey!
och jag kommer vara rätt tyst ikväll också.
Jag sitter ändå i mitt soffhörn.
Kikar lika mycket på tv som alltid.
Drar av någon låt på spotify då och då.
Pratar lite mer än vanligt bara.
Och jag behöver inte ens prata med mig själv!
Umgås med Malan.
Sleepover numero två denna vecka.
Eller just ja, det är bara dag två. ^^
Höhö...
Vad ska man säga?
Jo vi trivs i varandras sällskap, Malan och jag! :)
Imorn är vi lediga tillsammans. Inte ofta det händer.
Men nu jävlar. Då blir det längdåkning och lunch uppe i slalombacken!
Yeeeey!
måndag 1 februari 2010
Den där klänningen!
Det är den DÄR Klänningen! :O 
Samma klänning, eller nej, inte samma.
Men likadan.
Ni vet den jag fick i julklapp av Linn, som Moa kunde ha men inte jag?
Den som förstörde min julafton en gnutta.
Den jag fick, men inte kom i, och fick Moas för små jeans istället.
Det är den!!!
Fast ändå inte.
Trodde Linn skämtade med mig när hon tog fram den och gav den till mig.
Har hon hittat en större storlek fast det inte fanns? Nej, det var samma.
Den som inte gick att få igen.
Hon ville jag skulle ha den ändå.
Hade köpt en ny. Bara för att jag skulle ha den.
Kanske krympa ner i den nångång.
Vet inte hur jag ens fick för mig att testa den,
när jag ändå visste den skulle vara för liten och jag bli ledsen över den en gång till.
Lite mer än en månad efter jul,
OCH JAG KAN HA DEN!!!!!!!!
Jag fattar det inte, men är överlycklig!
Samma jävla storlek, och nu gick det helt plötsligt,
fast än det fattades hur mycket som helst då.
Wierd!
HAPPTFACE-NAANNII
Vägning imorn, men jag vet inte om jag törs.
Helgen ballade ur med två pizzor och två cheesburgare...
för att inte tala om all alkohol igår. ^^
Jag vägde mig i Fredags kväll.
Brukar inte göra det.
men så blev det.
75,2 kilo!
:O
Och då var det kväll och jag hade precis ätit!
Är det någon som fipplat med vågen? ^^
Just då kändes det jävligt nära...2,2 kilo kvar till 73!
Det är längre ifrån nu igen, efter helgen, det vet jag.
Men fan, jag är nära!
Så jävla nära att räknas som normalviktig för första gången någonsin (?)
JAG GILLAR'T! :D
Samma klänning, eller nej, inte samma.Men likadan.
Ni vet den jag fick i julklapp av Linn, som Moa kunde ha men inte jag?
Den som förstörde min julafton en gnutta.
Den jag fick, men inte kom i, och fick Moas för små jeans istället.
Det är den!!!
Fast ändå inte.
Trodde Linn skämtade med mig när hon tog fram den och gav den till mig.
Har hon hittat en större storlek fast det inte fanns? Nej, det var samma.
Den som inte gick att få igen.
Hon ville jag skulle ha den ändå.
Hade köpt en ny. Bara för att jag skulle ha den.
Kanske krympa ner i den nångång.
Vet inte hur jag ens fick för mig att testa den,
när jag ändå visste den skulle vara för liten och jag bli ledsen över den en gång till.
Lite mer än en månad efter jul,
OCH JAG KAN HA DEN!!!!!!!!
Jag fattar det inte, men är överlycklig!
Samma jävla storlek, och nu gick det helt plötsligt,
fast än det fattades hur mycket som helst då.
Wierd!
HAPPTFACE-NAANNII
Vägning imorn, men jag vet inte om jag törs.
Helgen ballade ur med två pizzor och två cheesburgare...
för att inte tala om all alkohol igår. ^^
Jag vägde mig i Fredags kväll.
Brukar inte göra det.
men så blev det.
75,2 kilo!
:O
Och då var det kväll och jag hade precis ätit!
Är det någon som fipplat med vågen? ^^
Just då kändes det jävligt nära...2,2 kilo kvar till 73!
Det är längre ifrån nu igen, efter helgen, det vet jag.
Men fan, jag är nära!
Så jävla nära att räknas som normalviktig för första gången någonsin (?)
JAG GILLAR'T! :D
Och så blev helg vardag igen...
Har haft en jobbig, rolig, stressig, lugn, mysig, förjävlig helg.
Allt på samma gång. Pang på bara!
För det första så kom jag till jobbet igår och vi kom på att vi glömt göra frukt-och gröntbeställningen, och alltså inte skulle få något alls fastän vi behövde.
FASIKEN! mitt fel på sätt och vis också. Slarvmajan som lovade i Torsdags att vi skulle fixa det på Fredag morgon...Tror ni jag kom ihåg det? Noppppppp!
Lördagsjobbandet blev full av telefonanvändning för att försöka få andra snälla butiker att ge oss lite av deras grejer. Ringde och väckte Robert, som ställde upp som chaufför i sin bil (jag hatar förövrigt att mina nycklar fortfarande inte kommit fram, hatar att alltid vara tvungen att be om hjälp när det kniper sig hela tiden!!!). Runt halva Ludvika, Nyhammar, Sunnansjö...Hämta en låda apelsiner här, köpa några tomater där...
Fy fan att jag ska vara en sån slarver!
men jag ordnade det, och tackar alla för all hjälp!
Annars då? Umgåsning med nära och kära. Tv-tittande. Middagslurer i soffan.
Lördags kvällen spenderades med "turisterna", systrarna, Mamsen och Malan.
Vindrickande, tjålande och eld i braskaminen...
en jävla mysig kväll!
Tack för en trevlig kväll! :)
Ibland önskar jag också att jag bodde i Göteborg och fick åka hit på skidsemester. ^^
Allt på samma gång. Pang på bara!
För det första så kom jag till jobbet igår och vi kom på att vi glömt göra frukt-och gröntbeställningen, och alltså inte skulle få något alls fastän vi behövde.
FASIKEN! mitt fel på sätt och vis också. Slarvmajan som lovade i Torsdags att vi skulle fixa det på Fredag morgon...Tror ni jag kom ihåg det? Noppppppp!
Lördagsjobbandet blev full av telefonanvändning för att försöka få andra snälla butiker att ge oss lite av deras grejer. Ringde och väckte Robert, som ställde upp som chaufför i sin bil (jag hatar förövrigt att mina nycklar fortfarande inte kommit fram, hatar att alltid vara tvungen att be om hjälp när det kniper sig hela tiden!!!). Runt halva Ludvika, Nyhammar, Sunnansjö...Hämta en låda apelsiner här, köpa några tomater där...
Fy fan att jag ska vara en sån slarver!
men jag ordnade det, och tackar alla för all hjälp!
Annars då? Umgåsning med nära och kära. Tv-tittande. Middagslurer i soffan.
Lördags kvällen spenderades med "turisterna", systrarna, Mamsen och Malan.
Vindrickande, tjålande och eld i braskaminen...
en jävla mysig kväll!
Tack för en trevlig kväll! :)
Ibland önskar jag också att jag bodde i Göteborg och fick åka hit på skidsemester. ^^
Söndagen.
Vaknade och kände mig inte alltför pigg.
Kanske gårdagens mummelmann fortfarande mummlade i mitt huvud? ^^
Vågade inte sätta mig bakom ratten, så än en gång fick Robert ställa upp när vi skulle skjussa Moa till tåget i Ludvika. Vänner är till för att användas...elleeer?? :S
Blir nästan sur på att han alltid ställer upp hela tiden!
men tackar något så grymt för det också!
tack tack tack tack tack!
Kom hem och hämtade min kåtbock till hund som fick sova över hos Jimmy i natt.
Det är helt sjukt hur han är just nu! Han har aldrig varit SÅ HÄÄÄR jobbig över löpande tikar förut! Sitter och ylar om kvällarna när jag inte är hemma. Stör grannar. Vill ut hela tiden. Flåsar. Juckar på folk... vad tusan Djin! Lite stil och finess kanske inte skulle sitta helt fel??
Lämnade bilen hos mamma, gick hem, blev med Jimmy när han skjussade Tessi till bussen i Filipstad, åt pizza, pratade, skrattade.
Kom hem. Slingade Robert hår. Kikade på Wallander.
Nu skulle jag ha sovit för länge sen som vanligt,
ändå sitter jag här och skriver ett inlägg som ändå bara är ordbajs.
men jaaa, då vet ni vad jag gjort under helgen. ^^
FRÄÄÄNT VA?
Som jag bor nu...
Mitt nya hem ser ut typ så här:
Äntligen fixat så jag kan lägga över bilderna till datan...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)