söndag 5 oktober 2008
Akuten och avsked
Dagen började inte alls som jag hade planerat...
En lång promenad blev till en kort, och en lugn resa in mot stan (från början för att säga hejdå till Pisa) blev en riktig ilig resa till akuten med älsklingens onda rygg. Där fick vi sitta å vänta 10 minuter för att komma in, sen var Jimmy inne i 5 min sen kom han ut. Förbannad som fan... Hans ryggproblem blir bara värre och värre. Imorse kunde han knappt röra på sig och hade av och till jätte svårt att andas, ibland tuppar han tillochmed av pga smärtan. Och det doktorn gjorde va att klämma lite och det enda han sa var: "Ta två panodil och åk hem så ska du se att det blir bättre, du har säkert bara lyft något tungt", och tog 150 kr i betalt.
Ujujuj, vart är världen på väg?
När det onda hade gått över, tack vare en morfintablett som doktorn sa motsvarade 80panodil, åkte vi hem till Pisa så jag fick säga hejdå en gång till.
Jag har aldrig hatat avsked så mycket som idag. Och även om jag näst intill bara sa hejdå, att hon skulle ta hand om sig och gav henne en kram, så rann tårarna när jag gick mot bilen igen. Åh Pisis...vad jag kommer sakna dig! vi ses efter nyår <3
Våg och stegmätare inköpt föressten. Köpte när vi var in på Rusta på vägen hem. Kanske inte fungerar så bra, men de duger till en början. Har inte råd med nått annat just nu.
Dessutom köpte jag en reflexväst till Djin, så nu syns han på våra morgon- och kvällspromenader. :)
Förkylningen håller i sig ännu. fortfarande värst på morron. Men nu har den även lyckats hålla i sig till eftermiddagen, kvällningen. Börjar må bättre nu...så det blir nog en långpromenad ikväll. Måste verkligen kunna röra på mig. Vill inte att andra veckan ska bli en flopp. Orkar inte ställa mig på vågen på Fredag och se att jag gått upp dessa fjuttiga 0.4 som jag lyckats gå ned. Varken vill eller orkar.
Denna vecka, efter helgens onyttigheter, kräver krafttag!
Jag känner redan nu, efter bara några dagars stillasittande hur den gamla latmasken börjar krypa sig på. Jobbigt, åh så jobbigt. Nu gäller det att ta upp viljan för träningen på nytt.
och varesig jag är förkyld eller inte så ska jag lyckas! Det ger jag mig fan på!!!
// Naannii
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar