Ledig dag och "tjockis-snack"

Ledig dag! Äntligen tänkte jag. Sova så länge jag kan!
Men, som vanligt blev det inte som jag tänkt mig. Kom på en massa saker att göra så jag gick ändå upp vid halv 10 (hade tänkt sova till minst 11,12). en ledig dag nu för tiden är inte som de brukade vara, för bara nån månad sen. Nu måste jag ju hinna med allt jag inte hinner de dagar då jag jobbar när jag för en gångs skull är ledig. Städa, diska, tvätta, laga mat, träna mer osv.
Så allt det har jag gjort idag, + att jag hunnit med att jobba på bibblan i 2 h så att jag ska ha en chans att få ihop till de 20 h jag ska ha på en vecka.

Faktiskt en riktigt bra dag. Lite träningsvärk i mage och rygg (detta betyder att jag lyckades någolunda med dvd:n igår), en morgonpromenad på 35 minuter, gjort lasange och fryst ned i matlådor (kom på att jag måste köpa fler byttor till frysmat), rört mig nästan hela tiden vid städning och hängning av tvätt och sist men inte minst, gått ca. 7 km nu på kvällen.
Dagens steg: 11 231. Godkänt!



Som ni kanske ser på bilden högst upp har jag alltid varit lite av en tjockis. När jag var liten tyckte alla att jag var sååå söt med mina knubbiga ben och armar. Och jag måste medge att jag själv också tycker det då jag tittar på kort från min barndom. De flesta barn brukar växa så att "fetheten" försvinner. Undrar varför inte jag gjorde det...
Mina systrar var också såna exempel. Båda två drogs ut på längden och blev smalare vid en viss ålder, men inte jag. Visst blev jag längre, men aldrig smalare. Tror fan aldrig att jag tillhört de "smala".
Många gånger under min uppväxt har jag hört att jag är för "fet", till och med doktorn som undersök mig för mina magproblem då jag hade magont 2-3 gånger per dag hävdade att det var min storlek som var orsaken, trots att det senare kom fram att det inte var det, utan stress. Jag sökte hjälp för magont, fick gå hem med ännu mer skit-känslor och med en massa tips om att jag borde gå ner i vikt. Jag var 10 eller 12 år då.
Vilken 10 åring vill höra en sån sak? Speciellt av en läkare, när man redan hör saker om sin vikt med jämna mellanrum.
Jag har alltid vetat att jag borde gå ned i vikt, och tro mig. Jag har försökt förr! Sååå många gånger. Jag har varit aktiv under hela min barndom. Spelat fotboll och innebandy. Åkt längdskidor och snowboard...Men inget har påverkat min vikt till det bättre.


Men den här gången är annorlunda. Jag är äldre nu, jag har två syskon och en familj som stöder mig fullt ut. Jag vet att det måste göras om jag någonsin ska kunna känna mig nöjd över mig själv, om jag ska kunna shoppa utan att bli ledsen varenda gång jag står i ett omklädningsrum.
Jag har växt klart och jag är mer beluten om detta än jag någonsin varit.
Jag vill, jag vill, jag vill!

Min uppväxt har i det stora varit underbar, trots min övervikt. Mitt liv nu är också underbart, men...jag vet att det kan bli underbarare. Då jag kan bli nöjd över mig själv!

// Naannii