onsdag 12 november 2008

små "uppoffringar"

Idag fick jag en knäpp i skallen och började fundera över hur mycket/ lite jag egentligen förändrat min vardag för att lyckas med min viktnedgång.

Var tvungen att skriva upp allt jag kom på att jag gjort för att se, och det blev faktiskt inte så mycket.

Jag:

- Försöker att inte äta efter 21 (helst 20).00
- Promenerar minst 2 ggr per dag, minst 30 minuter varje gång.
- Skippar oftast smöret på smörgåsen (varför ha smör under t.ex. leverpastej?)
- har Börjat jogga lite smått
- Tittar efter nya, "smala", recept på vanlig mat som pannkaka, köttfärssås osv.
- Äter nästan bara grovt bröd
- har lutat följa speciella tv-program, tittar bara då jag har tid och känner mig nöjd med dagens träning.
- Avstår från godis, fikabröd och dricka alla dagar utom 1 dag i veckan
- Går upp minst 3 timmar innan jag börjar jobba, så jag hinner träna och slipper stressa
- Har köpt pilatesboll, hantlar och boxnings-set (å en stegräkare som nu är trasig)
- äter mer frukt och grönt
- har gått över till att dricka vatten istället för juice, mjölk, saft
- Skriver matlista varje vecka
- Sätter upp "regler" att försöka följa varje ny vecka
- äter mörkchoklad eller solros-kärnor istället för godis då jag blir riktigt sugen


Eller, visst är det rätt så mycket. Men det är ju inte direkt nå stora grejer (dessa små ändringar har ju faktiskt tagit bort 3,2 kg av mig redan). Det är småsaker som inte är så svåra att hålla. Och nej, Jag ska inte säga att det varit lätt som en plätt ända från början. För det har det verkligen inte! Det är alltid enklare att vänja sig med dåliga vanor än att vänja sig av med dem, tyvärr. Det kommer man inte ifrån. Men ändå kommer man in i det efter ett tag, om man verkligen ger sig fan på att man ska klara det, eller, ännu viktigare tar tag i det igen efter ett nederlag. Ju mer man fortsätter kämpa, desto snabbare kommer man in i det...De nya vanorna, de BRA vanorna!

Jag ska också påpeka min åsikt om att det är enklare att gå ned i vikt genom att ändra flera små saker, istället för få stora. I alla fall för min del. Jag skulle aldrig klara av att gå på nån pulver-diet eller att banta. Självklart finns det människor som klarar av att behålla en vikt efter en bantning. Men vad väljer ni? Att gå ned i vikt snabbt och antingen få gå på "diet" resten av livet eller riskera att gå upp allt då ni börjar leva "som vanligt" igen? Eller att ändra små saker i vardagen som är relativt enkla att leva med?

För mig betyder inte "att gå ned i vikt" att jag ska behöva ändra hela mitt liv för att klara av det, utan bara göra några små justeringar i det.
Tankar tankar tankar... Det är säkert många av er som inte håller med mig för fem öre. Tur för mig att Sverige är ett fritt land. ;) Alla får tycka som de vill. Men, man får inte glömma att man måste respektera människor som inte tycker likadant som en själv också. Tro på din egen instinkt, men rata inte andras för det!


Nog om mina tankar och grejer. Tillbaks till verkligheten.

Dagen har definitivt varit "skulderbladens-träningsvärks-dag". Ja ujujuj, nu börjar slagsmålen med boxningssäcken att visa sina åkommor. Svettningarna har gett resultat på nått sätt i alla fall, nu hoppas jag bara på resultat på vågen och måttbandet på Fredag också.

Annars har dagen varit slitsam men lugn. Lekt bibblotant hela dagen och trots att det har varit näst intill folktomt (kanske har varit in högst 15 pers på hela dagen) så är jag helt slut. Lite långtråkigt har det varit, men jag har roat mig bäst jag kunnat med att plasta in 21 cd-böcker, lekt lite med söt-barn som varit in, läst tidningar, ställt ut böcker osv.

Dagens mat:
Två smörgåsar med leverpastej och gurka (min nya favorit), en clementin, tonfisksallad, en clementin och 1 knäckebrödsskiva, 2 smörgåsar med stekt ägg.

Dagens träning:

Blev bara 1 timme och 10 minuters promenerande idag, så jag drygade ut det med 40 (istället för 30) minuters svettning i källarn. Jag bara ÄLSKAR min boxningssäck. Fy tusan va skönt att få slå av sig allt. Att slippa tänka och bara pumpa slag efter slag

Tack för alla fina kommentarer jag får!

Det här är bara början!

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Sanni. Jag är glad att se hur bra det går för dig. Du kämpar verkligen på som en riktig kämpe. (y) Jag läste att det är dom två veckorna som är värst med sötsuget! Själv skulle jag aldrig kunna sluta äta godis :( Du är stark och jag tror på dig! Fortsätt så! Jag och säkert måånga fler håller på dig, nå ditt mål :D Många Pussar Lindiii