Back on track

På topp! Känner inte ens av att jag var sjuk igår. Vad härligt det skulle vara om man alltid var sjuk så kort tid.

Missöde på Coop imorse blev det också. Blev lite för mycket personal om man säger så. Brukar nästan aldrig vara fler än 3 på morron, men idag var vi 4... Sen, kom den femte! :O
Visade sig att Anders hade tagit helt fel tid (skulle ha kommit 13.00 men kom 08.45). Skratt blev det kan jag säga! Sen offrade jag mig och gav mina timmar (som var fram till 13.00) till honom, jag hade ju ändå 8 timmar att ta igen på bibblan från gårdagen.
En lugn dag på bibblan, med tid att förbereda Julpysslet och julskyltningen som sker på Söndag. Dessutom fick jag sällskap av Linda halva dagen, och trots det mina vänner, fick jag väldigt mycket gjort! Gjorde faktiskt till och med mer än hälften av det jag skulle ha gjort imorn till och med. :)

Wawoooo.. imorn= Fredag = vägar och mått-tagnings dag.
Att nervositeten aldrig går över...Jag har ju trots allt hållit på med detta i lite mer än 2 månader. Men, det är fortfarande lika spännande/skrämmande varenda Torsdag!
Hoppas som vanligt på nedgång, men nångång kommer det väl en motgång...lika bra att va beredd på det hela tiden.

Fick faktiskt en kommentar av min älskade sambo, pojkvän och jävligaste vän alldeles nyss. Något som han annars inte är så generös att ge.
" Du har blivit lite snyggare, du är inte så rund i ansiktet längre...
Jag föll ner i chocktillstånd. C H O C K!
Väntade först på att det skulle komma något mer, något "elakt", på skoj som det brukar, men det kom inget. Så jag tackade och tog emot, svalde allt med hull och hår.
Tyst blev det.
Sen kom det....
"Förut såg du ut som en köttbulle med möggel på toppen".

HAHA, Tack! Min älskling är allt bra go´!
Hade han inte dragit ut på ordet fööörut hade jag faktiskt blivit riktigt arg. Men det flinet han gav mig kan man verkligen inte stå emot!
Tyvärr. :D

Jag märker mer och mer att jag med tiden börjar trivas bättre med min kropp. Men jag ser fortfarande inte någon skillnad. Kanske svårt att se då man står framför helkropps-spegeln minst 2-3 gånger om dagen och synar kroppen nerifrån och upp, uppifrån och ner.
Bara känslan av att titta mig i spegeln och känna "Okej, det duger helt klart" innan jag går utanför dörren är ett stort framsteg för mig. Det gäller bara att inte tro att dessa braiga dagar håller för evigt, för så fort en dålig dag kommer, så är man tillbaka nått steg på spelbanan igen. Det är då det gäller att hålla fast vid minnet av det bra.

"Två steg fram... Och ett tillbaka."
Var vad jag och pappa ofta brukade säga då han hade en av sina dåliga dagar fajtandes mot utbrändheten.
"Det går ju ändå framåt", kom sen.
Vad jag inte tänkte då är att det nog egentligen gäller allt här i livet.
Problemet är bara att allt för många människor ser det där steget tillbaka som mer misslyckande än vad de ser de två stegen framåt som lyckade. Varför är det så?
"Det är ju ändå ett steg + ", brukade vi säga...
Och så är det ju, bara man tänker på det logiskt.
2-1= +1

En vardaglig ekvation bara.
En mycket bra en, om jag får säga det själv.
Smarta vi va när vi tänkte ut den jag och papi. <3 :D

Om min kamp mot vikten blir ett steg framåt eller ett steg bakåt imorn, det återstår att se.

Dagens mat:
Frukost: Nästan en smörgås med leverpastej och gurka, en kopp grönt te och en 1/3 skål med mjölk och musli (hade svårt för att äta efter den mat som borde, men inte intogs igår)
Mellanmål: 2 mandariner
Lunch: tacopaj
mellanmål: 2 mandariner
kvällsmat: redd grönsakssoppa, te och en hårdsmörgås

Dagens träning:
1 timme och 45 minuters promenad. Mycket lättare träning då jag hade sällskap av Linda på kvällspromenaden. Tack! <3