Se upp i backen...

Tusen hål i nacken!

Äntligen blev det premiärtur på skidorna!
Finally, på tiden, inte en dag för sent, så att säga...
Nu får det vara slut med förkylningar och annat skit,
för här ska skidas resten av vintern!

Kändes mycket väl att konditionen tagit en gnutta stryk under de här sista sega månaderna,
men idag var, och är, en bra dag!
En sån där dag som humöret var på topp och känslan av att orka fortsätta infann sig.
Jag började utan några som helst förväntningar,
"Jag orkar så långt jag orkar..."
...och slutade som en riktigt jävla stolt tjej efter 6 rundor på elljusspåret,
2, 3, 3, 2, 3, 2....
15 kilometer!
Katchiiiing! (=

Sista nedförsbacken innan 15 kilometer avklarade

Aldrig! trodde jag att jag skulle orka så långt första vändan för säsongen.
Men det bådar gott för framtiden!
Innan den 13 Mars har jag gett mig fan på att lyckas ta 30 kilometer i ett svep på skidorna.
Det är bara att fortsätta kämpa!

Utmaningarna fortsätter! (=

Duschad, vilad och med ett skönt lugn i kroppen slappar jag nu vidare i soffhörnet innan det är dags att snida om, piffa till sig och leka chaufför åt brudarna ikväll.
Hotellet i Järna ska få sig en sjuhelvetes påhälsning!
Förhoppningsvis är vi hemma innan klockan slår 06.00,
men, man vet ju aldrig riktigt med de där unga busarna jag umgås med,
som orkar hålla på hela nättera å komma hem i samma veva som grannen gått upp och står ute och skottar snö. ^^

Jag älskar min Rob!
Och han älskar mig säger han här bredvid.
P.E.R.F.E.K.T!