Ungefär 100 minuter tog det att bränna 1560 kcal.
100 minuter ute i den friska luften, i solskenet, i naturen.
100 minuter av peppande musik från hörlurarna i öronen.
100 minuter av bra känsla.
100 minuter av min lediga dag.
100 minuter, 1560 kcal, och 20.0 kilometer på längdskidorna avklarade!
100 minuter ute i den friska luften, i solskenet, i naturen.
100 minuter av peppande musik från hörlurarna i öronen.
100 minuter av bra känsla.
100 minuter av min lediga dag.
100 minuter, 1560 kcal, och 20.0 kilometer på längdskidorna avklarade!
Perfekt för en förmiddags tur på skotern, och en eftermiddags sväng på elljusspåret.
Spåren var dock lite hårda så här efter plusgraderna,
skatespåret lite ojämnt och svårt att bemästra ordentligt,
men glidet fanns, och orken.
Och när jag kämpade mig fram där uppför och nerför backarna på elljusspåret, kom jag på anledningen varför jag nu helt plötsligt väljer att åka där,
istället för på alla andra fina spår som finns här runt om...
I vanliga fall hatar jag upprepningar, tycker inte alls om att behöva åka på samma "ställe" flera gånger om...
Idag rundade jag samma ställe hela åtta gånger.
Varför?
Jo, för att det går så mycket lättare att åka långt när jag vet hur långt jag åkt och hur långt det är kvar.
Jag älskar backarna som finns, för det ger mig möjligheten att köra stenhårt uppför, och vila nerför.
Och sist, men inte minst!
Åker man på elljusspåret när det är ljust, hänger alla andra tokar i de fullproppade andra spåren!
Det betyder att man får leka ensammast i världen, man slipper fundera ut hur man ska kunna köra om sega människor, och behöver inte alls känna sig pressad när man ser någon närma sig bakifrån.
Helt ensam med spåren,
då trivs jag bäst!
Stolt tjej här igen.
Jag fick kämpa som tusan förra året för att klara av 2 mil på skidorna.
Nu gjorde jag det på andra försöket.
Utmaningen ligger på 3 mil.
En mil till to go!...
och jag vet att jag kommer klara av det!
Spåren var dock lite hårda så här efter plusgraderna,
skatespåret lite ojämnt och svårt att bemästra ordentligt,
men glidet fanns, och orken.
Och när jag kämpade mig fram där uppför och nerför backarna på elljusspåret, kom jag på anledningen varför jag nu helt plötsligt väljer att åka där,
istället för på alla andra fina spår som finns här runt om...
I vanliga fall hatar jag upprepningar, tycker inte alls om att behöva åka på samma "ställe" flera gånger om...
Idag rundade jag samma ställe hela åtta gånger.
Varför?
Jo, för att det går så mycket lättare att åka långt när jag vet hur långt jag åkt och hur långt det är kvar.
Jag älskar backarna som finns, för det ger mig möjligheten att köra stenhårt uppför, och vila nerför.
Och sist, men inte minst!
Åker man på elljusspåret när det är ljust, hänger alla andra tokar i de fullproppade andra spåren!
Det betyder att man får leka ensammast i världen, man slipper fundera ut hur man ska kunna köra om sega människor, och behöver inte alls känna sig pressad när man ser någon närma sig bakifrån.
Helt ensam med spåren,
då trivs jag bäst!
Stolt tjej här igen.
Jag fick kämpa som tusan förra året för att klara av 2 mil på skidorna.
Nu gjorde jag det på andra försöket.
Utmaningen ligger på 3 mil.
En mil till to go!...
och jag vet att jag kommer klara av det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar