Varför?

Hur jag än vrider och vänder på allting så är det en enda fråga som aldrig försvinner, som gräver sig allt djupare i min hjärna, och vägrar dra sin kos, hur mycket jag än försöker skrämma iväg den.
Frågan jag ställer mig själv tusentals gånger per dag, men aldrig får svar. Frågan som antagligen heller aldrig kommer att försvinna, utan kanske bara tonas ner lite? för jag vet inte ens om det finns något svar...
Varför!?

Varför ljög han för mig?
Inte bara en, eller två...utan alla de där andra gångerna också?
Var jag inte värd att veta sanningen, var det därför alla de där osanningarna bubblade fram, och sanningen undanhölls?
Kan jag inte hantera sanningen?
Testade han någon gång, och jag förvandlades till ett köttätande monster så han var tvungen att ljuga och undanhålla saker för mig?
Inte bara "stora" saker, utan små, obetydliga också?
Som egentligen inte hade spelat någon roll om jag bara inte hade fått höra det av andra, eller tagit reda på det själv?
Varför varför varför???

Kontrollfreak det är jag, det vet jag...
Kanske blev jag jobbig då jag försökte kontrollera allt?
men att veta sanningen är väl inte det hela att ha kontroll?
eller, äh jag vet inte...

Jag har lurat mig själv att tro för många gånger nu!

Kanske har jag börjat gå vidare?
Jag kanske är på väg, men det finns fortfarande så många frågetecken jag vill ha svar på, även om de troligtvis inte förändrar nånting överhuvudtaget.
Vill bara ha sanningen, tryggheten i att kunna tro de människor jag tycker om och bryr mig om.
Just nu, efter allt det här, finns det bara ett fåtal människor jag litar på, som jag verkligen VET inte ljuger för mig.
Håller mig till dem, för tryggheten, för den verkliga kärleken!
Kärleken som älskar mig för den jag är!

Behöver inte ens skriva vilka de är, för de vet om det!
Tack för att ni finns!

Alltså, förlåt att jag tjatar. Gnatar på som en annan jävla tjatkärring om en massa problem som är så jävla obetydliga i världen ändå när allt kommer omkring.
Vet att det här gått för långt, att så många slutat lyssna på mina funderingar,
men jag måste få ur mig det, annars sprängs jag!
Och det här är ju faktiskt min blogg, kom jag på...
Så jag skriver vad jag vill, så får ni bestämma själva om ni orkar läsa eller inte. ^^

Naannii'n söker en framtid med sanningar och ärlighet som grund...
Även för sin egen skull!