Det finns stunder det går att jaga bort tårarna,
undvika störtbölandet och få upp humöret en gnutta istället...
Just nu är INTE en sån stund...
Ibland måste jag få gråta ut. Gråta för allt, och för inget.
Låta mascaran rinna över kinderna, gråta och skrika hejdlöst, sparka med benen mot madrassen, och krypa ihop som ett litet barn längst längst upp i soffhörnet.
Låta det hållas tills det går över av sig självt....
Jag har gjort det nu...
Saknat stunder som alltid fanns, då. Ord och meningar som ofta byttes. Skratten åt alla skämt.
Gråtit av saknad över allt bra, för en gångs skull, inte över allt som varit dåligt.
På något sätt känns det skönt...
Over n' out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar