Sluta!!!

Börjar bli bra jävla trött på tårar som faller utan att jag egentligen vet varför.
Visst, det finns massor att gråta för, men jag kan inte sätta fingret på varför jag gråter just då jag gör det!
Det kan vara på morgonpromenaden, när jag diskar, duschar, ser på tv, tittar mig i spegeln, borstar tänderna... När som helst!
Och det bara kommer!

Jag gråter en skvätt, sen går det över...
inte över, över, men tårarna slutar rinna.
Jag blir depp.

Tänker på hur jag haft det, hur jag har det, hur jag kommer ha det.
Går igenom alternativen som finns, men kommer ingenstans.
Funderar över minnen, saknar stunder. Gråter lite igen.
Tänker att jag önskar jag vågade, men gör det inte, för jag vill inte hamna på samma ställe igen.
Tänker att det är jag själv nu, och blir rädd för det också.

Det är en sån dag jag har idag.
En sån där dag gråten kan komma när som helst, utan någon som helst förvarning.
Men det är fint väder i alla fall.
Och jag är ledig.
Tvättstugan är min hela dagen, och vi har gått morgonpromenad jag och Djin.
Lånat mammas bil, så nu ska jag ta mig till skidspåren.
Satsar på minst en mil idag!
Jag ska komma igång igen!

Håller tummarna på att bilen blir fixad snart.
Senast nästa vecka VET jag att den blir gjord,
om inte tidigare.
Åhhh älskade bil! Jag behöver dig!
Är trött på att behöva tigga skjuts, låna bilar, känns som jag utnyttjar folk,
och det vill jag inte!
Vill klara mig på egen hand!

Tvättstugan, sen skidspåren!