Flyktingar

Många tankar på min alltid lika överbelastade hjärna ikväll.

Mest är jag faktiskt irriterad.

Så irriterad att jag blir ännu mer irriterad när jag tänker på det.

Hur fan kan någon tro att den är värd mer än någon annan människa?

Hur kan folk ens yttra sig om att flyktingar som flytt från krig "för fan får vara nöjda med vad de får" och så vidare?

"Om jag hade flytt så som dom, så skulle jag va överlycklig för minsta lilla"...

Ursäkta, men WHAAAT!??

För det första, ni (idioter) som skriver såna här saker...

Ni har ingen aning om vart dessa människor kommer ifrån,

vad de sett, och vad de offrat, för att ta sig dit de är just nu.

Och hur kan ni ens sitta där hemma i era trygga hem, utan att ens varit så mycket som i närheten av ett krig, och TRO att ni vet hur ni skulle reagera om ni var dom?

Alla människor är lika jävla mycket värda!

Idag har hela byn handlat om att de flyktingar som kom hit med buss i natt vägrade gå av bussen eftersom de hade åsikter på boendet,

och många har yttrat sig om att "de borde väl fan va glada"...

Helt seriöst!

Jag ska vara ärlig,

inget ont om min hemby...

men om inte jag hade haft körkort och bil och kunnat ta mig dit jag vill,

och inte hade VALT själv att bo här och ha minst 12 mil till "allt"...

då skulle nog jag nästan hellre ta livet av mig, 

än att tvingas bo här.

Speciellt som en packad sill, likt en möbel man förvarar som en sak och ingen mänskligt, i ett asylboende.

Jag förstår dom verkligen. 

400 asylsökande, i en by med 600 bofasta...

Här finns ingenting att göra,

"bostäderna" verkar mer likna förvaringsutrymmen än hem,

och standarden verkar suga hästpung.

Jag menar,

VEM skulle kunna bli fast här,

utan något som helst att göra på dagarna,

på obestämd framtid...

utan att bli psykiskt knäckt?

Vet ni vad?

Jag tror inte att de asylsökandes vägran, protester och rop på uppmärksamhet beror på att de är otacksamma.

...Jag tror att de fortfarande kämpar för sin psykiska hälsa, sitt välmående och överlevnad.