Hjärnan är så bestämd som den bara kan vara: Det kommer aldrig gå. Man kan inte lura sig själv att lita på någon man hört så många lögner ifrån. Någon som ljuger när den talar "sanning".
Det är dags att gå vidare. Lämna allt dåligt som varit bakom mig.
Jag försöker hela tiden. Kämpar mig framåt...
Men så sitter hjärtat där i bröstet och gör uppror. Åtminstone ena halvan, den som fortfarande hoppas och tror på någonting som aldrig kommer bli.
Mitt huvud är så bestämt, men hjärtat...åh fy fan!
Hjälp mig! Slit ut det och kasta det i närmaste soptunna!
Jag får så mycket skit, och jag vet jag gjort mycket fel. Men vad ska jag ta mig till?
Jag vet inget bättre. Jag har aldrig varit i den här situationen förut...
Gör så gott jag kan. Traskar vidare, för att sedan vid minsta anblick studsa tillbaka som om jag satt fast i ett gummiband.
Jag är trött på allt skitsnack. Och så jävla trött på mig själv!
Vill kunna ta en paus från mina egna tankar, mina känslor. Bara gå, och inte komma tillbaka nå mer.
Men hur jag än vrider och vänder på det är jag kvar här, och jag det är inget jag kan göra åt det.
DET GÖR SÅ JÄVLA ONT!!!
Fick en kommentar på förra inlägget:
Anonym sa...
nej allt är nog inte ditt fel.men det jag märkt och hört så är du ju inte helt oskyldig heller.hörde om rallyn,det kan man snacka om att sparka på nån som redan ligger..
Jag vill så gärna skriva och förklara mig, tycker att jag har all rätt att "försvara" mig och mina val. Det blir så lätt fel när man bara lyssnar på ena parten. Men jag låter bli, för jag vill inte "hänga ut någon", som jag fått höra att jag gjort förut.
Kan inte mer än säga att jag nästan är säker på, att om du, "Anonym", suttit i min sits, varit här då jag bestämde det jag gjorde den dagen, så hade du gjort samma sak som jag.
Om man helt plötsligt får höra vad fel det är man gör, trots att man gjort något som bara dagen tidigare varit "helt okej", och överöses med hat, då har man ingen vidare lust längre...
Det är allt jag kan säga....
En sak som varit okej, gick till att jag än en gång svek, utan att jag inte har ett uns om vad jag gjort som varit fel, gör mig så jävla förvirrad.
Det känns som allt jag gör, hur jag än gör det, blir fel.
Varenda steg jag tar, oavsett riktning, får jag höra är fel.
Antingen bryr jag mig för mycket, eller alldeles för lite...
Jag kommer aldrig kunna göra alla till lags, hur mycket jag än vill!
"Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsass som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla här omkring
Det fanns en kärlek, men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv
jag kunde inte andas till slut
Du säger att du minns och att det känns som igår
men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Hmmm hmmm...
Jag gav upp för länge sen... (???) "
Melissa Horn- Hanna
Fan för alla dessa sångtexter som passar så bra, men ändå inte...
Återgår till arbetet efter lunchen.
Tar på mig masken.
Sätter mig i kassan och ler,
trots att gråten hopar sig innanför mina ögon...
Är det det som kallas att vara stark?
FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!
2 kommentarer:
ja jag kände bara att varför ska bara jag vara ärlig.tycker att ärliget ska komma från bägge sidor.kram j
"Att vara kvinna är mycket svårt, då ens huvudsakliga uppgift är att handskas med män"
(Källa:okänd)
Skicka en kommentar