hundägare, kattvakt och Chaufför

Jag är grymt sliten.
Sliten och irriterad!

Förstår inte hur min kväll kunde bli så "fucked up".
Det är alkoholhaltiga drycker, kärlekstrassel, och fyllebråk.
Sega människor som bara rumlar runt.
Jag hör rykten, vet inte ens varför folk berättar det för mig,
för att vara snälla? för att göra mig ledsen? eller bara ännu mer bestämd?
Kanske är det alkoholen som talar? i flesta fall är det nog det...
Jag har vart med förr ^^

Ölburkar och ciderflaskor.
Trubadur på hyttan.
Och folk som festar loss...
Där mittibland, där står jag, Chauffören!
Ibland önskar jag nästan att jag vore mer för att dricka. Att supa ner mig totalt. Bara leva för stunden. Och inte bry mig om människorna runt om....Men jag är inte det, och det är väl bra iofs. Det är JAG om inte annat!

Något som däremot inte är likt mig, det är att åka ifrån människor som egentligen skulle ha vart med. Idag gjorde jag det. Blev så förbannat trött av all skit som var runtomkring mig, att jag bara växlade upp och åkte hem.
Det var andra vändan jag körde, jag som bara skulle köra EN, och ENDAST en!
Jobbet väntar redan 8.45 imorgon och skitsnacket och ryktena stod mig redan högt upp över öronen.
Det var någon där bak i bilen som lade sin hand på min axel, som kände att det höll på att brista för mig. Som böjde sig fram och sa "Lyssna inte på vad som sägs", åk hem.
Jag har skuldkänslor för att jag åkte hem utan dom nu...Kanske borde jag, kanske inte?
Jag vet inte. jag har ju skuldkänslor för allt. Tillochmed det som verkligen inte är mitt fel!
Det som jag vet inte är mitt fel. Jag lyckas alltid hitta nått kryphål som gör att det är mitt fel. Allt är mitt fel!
Har så lätt att ta på mig skulden, Det är lättare att skylla sig själv, än att skylla på någon annan...
Men nångång då och då brister det. Då orkar jag inte bära all skit längre.
Mig kan ni ge skulden för allt, jag bara tackar och tar emot. ^^
Fan vilken idiot! Men så äre!

Så jaaa, kvällen blev inte alls så lyckad.

----

Resten av dagen lyckades däremot riktigt finemang. 10,5 timmes arbetande gick snabbare än det brukar och det kändes som om jag var hemma på nästan nolltid. Var hem en sväng på lunchen för att koka i ordning ris och buljong till Djin, så det skulle vara klart och bara att ge honom när jag slutade.
Stackars gubben var så hungrig redan då så det lät som om det satt ett litet morrande monster i magen på honom. Det var nog inte direkt det lättaste han gjort Djinnisen, att vara tom i magen ett helt dygn och varken få äta eller dricka nånting.


Skyndade upp och hämtade Sessan efter jag slutat. SOM hon har vuxit mormors bäbis!
Blev nervös på vägen hem över hur det skulle gå med henne och Djin, men insåg så fort jag klev över tröskeln med henne att det skulle gå finemang.
Djin är så lugn med andra djur, så snäll, och skulle aldrig göra något ont mot någon! Menlöst snäll, å så jävla go!
Det var som att de kände varandra, som om de aldrig hade varit isär. De har lekt här med varandra så ni anar inte...

Den slitna Djin från igår är helt bortblåst. Här finns bara den där hunden som aldrig blir äldre än valp. Som leker med tennisbollarna över hela golvet. Som älskar att rulla sig ute i snön. Som skäller av glädje när någon råkar sticka in huvudet innanför dörren.
Han har ätit maten han ska ha, fått i sig både penicillinen och den andra medicinen, varit ute och gått långpromenad och lekt mer än sen jag vet inte när.
Frisk som en nötkärna!

Jag är så glad. Så oerhört glad att det fixar sig.
Mattes älskling är mattes älskling och kommer alltid att vara.
Härligaste vovven i världen!
Och så frisk sen!!!

Eller tycker ni han ser ut att lida? ;)




Djinnis, Sessan och Naannii tar natten....