Megautbrottet Gunhild...

Sambon tog ett litet steg närmare bloggvärlden.
Så nära en blogg har han nog aldrig varit förut,
synd bara att det var min som användes som klotterplank. ^^
Läs föregående inlägg så förstår ni.
Jimmy, tha blogstar, har talat!
Kloka (?) karl!
--

+0.8 kilo på vågen. Väntat. Doktorns ord. Som jag trodde. Ryggvärken bestående. Vetevärmare. Jobbet. Självbestämd kassaslav.
Min dag. Som en av alla andra.

Betalade 125 spänn för att få höra...öhmm..ingenting?
Göra lite gymnastikövningar med armarna. Bli klämd över ryggen. Yeey Naannii, 20 år och redan problem med ryggen. Grattis!
Allt pågrund av ett nyckelben som växte ihop omlott. Normalt enligt de som "kan" (eller sa sig kunna). Inget att oroa sig för. Inget att få några känningar av. Ja jävlar!
Sjukgymnastik, fortsätta med träningen och fundera över hur jag kan förändra jobbet var svaret jag fick på mina problem. Och allt detta för denna billiga penning. SOM HITTAT ta mig fan!
Tack ska ni ha era lurendreierare till doktorer och jäkelskap!

Veckans vikt och mått:
Vikt: 82.4 kg (+0.8)
Midja: 88.5 cm (+0.5)
Byst: 106 cm (+0.5)
Stjärt: 103.5 cm (+-0)
Mage: 96.5 cm (+-0)
Höft: 99 cm (+-0)

Vi behöver inte orda mer om det va?
Nya tag, som alltid.
Punkt slut.

Dagens omständigheter gjorde att jag fick megautbrottet Gunhild när jag kom hem och fann min käre sambo vid spisen, i full fart att laga mat...till sig själv!!!
Varför vet jag inte. Bägaren bara rann över. Utan egentlig eftertanke.
Skällde ut honom efter noter. Han använde stekpannan, SOM JAG JU SKULLE ANVÄNDA TILL MINA ROTFRUKTSPLÄTTAR SOM HAN INTE ENS VÅGAR SMAKA PÅ! Och han hade tagit hela burken creme fraiche, SOM SKULLE VARA TILL MORGONDAGENS KYCKLINGSTROGANOFF!
Tack ska jag ha för att jag försökt veckohandla! ^^

Till råga på allt lagade han spaghetti och en av sina berömda såser. Något av det godaste jag någonsin ätit. Och inte hade han gjort nå fullkorns-alternativ, eller ens frågat mig om jag ville ha mat!
Haha, fy fan vad kinkig man kan bli, för skitsaker. Mensbarn! Idiot!
Efter att ha blivit utskälld och skriken på av sin grinkärring, sa min käresta att jag fick ta mat om jag ville. Det ville jag inte!
Ställde mig och lagade mina förbannade rotfruktsplättar i ren protest.
Å guuud vad goa de blev!
Första gången, men absolut inte den sista.
Nästa gång ska jag dock försöka att inte skälla ut karln min, då blir han nog glad. ;)
Fick vackert krypa till kors och be honom om förlåtelse för mitt förjävliga humör. Han förlät mig efter en stund...men jag får nog allt smöra lite till med massage till kvällen.

Grinpitten tar kvällen...