Skoter Carbonara

Har jag tappat gnistan? Helt och hållet?
Varför kan jag INTE gå tillbaka till det jag, jag var för 3 veckor sedan?
Det jag som lyckades hålla sig ifrån onyttigheter näst intill hela veckorna, det jag som trotsade allt väder och kämpade mig ut tidigt som fasen för att hinna gå min 45-minuters promenad innan frukost och jobb, och det jag som svettades som en gris nere i källaren, med blicken fastgjuten på målet. Varför klarar jag just nu inte av att vara: Den jag vill vara!?

Jag måste klara det! Det är inte bara som jag säger. Jag är verkligen helt jävla säker på att jag SKA klara det. Men vart har motivationen tagit vägen? Den är här lika mycket som en genomfrusen bäck rör på sig. Vad gör man för att tina upp den, mer än jag redan gjort?
Jag har mina delmål, det första redan avklarat, och det andra bara några kilo bort, och ändå lyckas jag inte sparka igång mig själv. Jag ser allt jag inte vill se i spegeln varje dag, och vill att allt detta ska försvinna, tillhöra det förflutna, och ändå proppar jag i mig den ena sockerbomben efter den andra och låter träningen glida mig ur händerna.

Visst, det har varit jul, det har varit nyår, och jag har känt mig krasslig. Men ändå...
Börjar nästan tro att jag lurar mig själv att känna mig snuvigare än jag är, bara för att slippa ta tag i allt igen. Kan man göra det omedvetet?

Svackor. Jag hatar dem!

Nå nå...slut på mitt självömkande för stunden.
Här har ni min dag i smått:

Arbetsnarkoman (eller kanske knäpp) som jag blivit, gick jag upp 4 timmar innan jobbdagen på bibblan började för att hinna vara med på morgonmötet på Coop.

Blev precis som jag trodde, riktigt glädjande, med härlig stämming och positiv arbetskamrats anda. Man kan inte önska sig bättre arbetskamrater än vad jag har! Vi är som en enda stor familj, mina Coopare och jag. Hoppas innerligt att jag kommer få stanna där ett bra tag till...fast jobb skulle inte sitta fel.

Morgonpromenad med Pisa och Djin, en kort pga. temperaturen. Och sedan jobbade vi (jag och Pisa, inte Djin) på bibblan några timmar. Var så upprymd över att Pisa var med, att jag helt och hållet glömde en liiiiten detalj när vi gick in....Larmet! :O

Fy helvete vad det ljöd. Och jag hade inte en aning om hur man stängde av det! Som tur var kom faster dit i ilande fart, och vaktmästarn lika så, så det löste sig rätt så smidigt ändå. :)

Efter bibbla väntade berget av disk här hemma. 45 minuter gick åt att skrubba bort allt skit från alla köks-sakerna, som jag inte hunnit och orkat diska på en vecka. Zzzz!

Sen kom Pisa och vi åkte upp till Värkstan och tog oss årets första tur på SKOOOOTER!

Och jag kan säga det, att det var då inte den sista för året.

Nu ikväll har Moa och Morgan varit här och bjudit på mat. Spagetti Carbonara. Yummie!
Tack älskade sis för den goda smalmaten! <3

Receptet för 2 port:
80 g fullkornsspagetti
1 hackad gul lök
1/2 pkt bacon i strimlor
1 tsk flytande smör/olja
1/2 dl lättmjölk
1 ägg
1 dl riven parmesanost
1 dl tinade gröna ärtor
malen svartpeppar

Gör sånne:
Koka spagettin. Fräs lök och bacon i matfettet.
Vispa ihop mjölk,ägg och hälften av osten.
Blanda med avrunnen pasta, ärtor och baconblandningen.
Häll upp i två tallrikar, ha på lite svartpeppar och resten av parmesanosten.
-----

Jag ska tvinga mig själv till träning och nyttigheter, det var ju så jag först började...Efter ett tag kanske det går av sig själv igen!