Vi människor är konstiga! Inte bara när det gäller att stressa upp oss i onödan, som jag resan skrivit en hel massa om. Nej, idag har jag kommit på en annan sak.Vi suger verkligen på att komma till insikt om oss själva!
Vi är så jävla bra på att ljuga, och tyvärr, måste jag säga att vi nog ljuger allra mest för den vi inte borde behöva ljuga för...Oss själva!
Jag har, under hela min uppväxt, aldrig velat erkänna att jag varit stor, trots att jag själv alltid vetat om det, hört det och sett det med egna ögon. Dessutom har jag aldrig erkänt att det varit mitt fel... förän nu, när jag väl låtit min egen hjärna acceptera att det är som det är och fått viljan att övervinna min övervikt innan det är för sent.
Att det kan vara så svårt, att det kan krävas så många år, för att orka se sanningen om sig själv. Beskylla sig själv istället för andra, och framförallt vara mogen och inställd nog att ta tag i saken.
Man måste ju inse själv (och detta gäller inte bara vikt, utan allt i livet) för att kunna förändra, förbättra...Det räcker inte med att andra gör det, tyvärr.
Jag har i många år försökt "vara" smal. Klätt mig i alldeles för små kläder, bara för att kunna ha det som andra i min omgivning och umgängeskrets haft. Uhh, jag vill inte ens tänka på alla gånger jag haft en alldeles för kort tröja, låtit min mage puta ut som en stor ballong i mellanrummet mellan kort topp (då det var populärt) och alldeles för tighta byxor. (Jag säger inte att jag inte använder tighta kläder nu, men nu är det inte så extremt som det var då, dessutom trivs jag i det. :) )
När jag en gång upptäckte att det inte funkade bytte jag strategi och försökte gömma min övervikt genom att försöka vara så udda som möjligt. Konstiga kläder och smycken...allt som skulle kunna göra att folk bara såg mig som udda. Under den här perioden trodde jag väl att folk inte skulle tänka på min övervikt då, om det var mycket som stack ut...och inte bara magen. Troligtvis var det bara jag som brydde mig, men, så tänkte jag väl inte då antar jag.
När jag tänker tillbaka på alla de här omkastningarna i stil, så skäms jag faktiskt över mig själv. Det kanske man inte borde egentligen. Om man tänker efter är det ju ändå allt detta under min uppväxt som gjort mig till den jag är idag. Den jag är, och den jag vill fortsätta vara, inuti.
När det gäller utsidan har jag gett mig fan på att förändra den, Gå ner i vikt. För saker sen barndomen sitter ändå i... Att ha mörka kläder t.ex. Neutrala färger som svart, brun och vitt.
Jag köper aldrig något i färg, för det sitter inprintat i min hjärna att jag inte passar i det. Så många år har jag hållit mig till tråkiga färger, för att det gör en mer osynlig. Färg förstorar, neutralt drar ner.
Jag önskar att jag någongång kommer kunna dra på mig en chock-färg, och trivas i den!
----
Dags för vägning och mätning imorn igen. Lite nervös är jag, men inte som jag brukar.
Känns som att det kan gå åt vilket håll som helst imorn. Visst har jag tränat som en tok. Men helgen var onyttig, och jag har dessutom fuskat mycket mer än jag brukar under veckan. Någon godisbit, ett flertal pepparkakor, en kladdkaksbit och till och med en slurk cola har slunkit ner. Det går som det går. Nu är det ändå för sent att göra någonting åt det.
Föressten, älsk har äntligen skruvat upp en ny krok till boxningssäcken! Så nu ikväll har det slagits vilt här nere i källarn. 25 minuters intervall boxning med intervaller på 1 eller 2 minuter. Slut i kroppen, svett....HÄRLIGT!
Ser väldigt fräsh ut på bilden tycker jag. :)
Dagens mat:
Frukost: fil + musli, en smörgås m. skinka, en kopp te
Mellanmål: 3 mandariner
Lunch: tacopaj
Fika: 2 pepparkakor. 2 mandariner
Kvällsmat: fil + musli, en smörgås med ost och kaviar, en kopp te
+: 1 mandarin
Dagens träning:
Morgon: 45 min promenad
Kväll: 45 min promenad, 100 sit-ups, 25 min boxning
Dagens roligaste: Mitt skärp har blivit för stort! Även på innersta hålet så sitter det löst, Dags att göra ett nytt hål, WIIIIIIE!
BORT BORT BORT!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar