måndag 13 september 2010

Jävla skit! Vad det slutade bra tillsist

Kan en dag börja jävligt jävligt illa,
så gjorde just den hära dagen det!
Igen!!, eller hur säger man!?
Att väckas av ett telefonsamtal, och förstå att man försovit sig är fan det mest idiotiska, förbannade sättet att vakna på, någonsin!
Att sedan förstå att man själv gått ur sängen, upp till väckarklockan, Och inte bara stängt av den i sömnen, utan också ställt fram den två timmar (det stod att klockan var 10.40, när den egentligen "bara" var 8.40)...
då blir man jävligt förbannat besviken och lack på sig själv! Det har ju gått så bra nu ett tag, och så kommer det hääääär! Bajs!
Jag förstår det inte. Vill inte. Och ändå händer det!

På 5 minuter var jag på plats, okissad, osminkad, med rufsigt uppsatt hår och fortfarande jävligt nyvaken. Jag lovar er, Måndagar kan börja bättre än så! ^^

När jag sen tydligen inte kunde bedöma avstånd innan det var för sent, lyckades jag gå in med ett paket i en jävla hyllkant... med högra handen emellan!
Å då vart det fan bara ännu värre.
Resterande delen av dagen har jag lekt vänsterhänt med stora svårigheter och haft en uppsvälld klump till högerhand.
Lyckat.
Yeeeeeeey! ^^

Var så glad att vi äntligen gått ner på lågsäsongs-tider och jag skulle få gå hem en timme tidigare än vanligt...
Fixa, dona, städa, sen byta om...Och där kom tredje skitsaken för dagen.
Jahapp...trasigt blixtlås i favoritjeansen, CHECK!
Trevligt, trevligt...Jävligt trevligt!

Vad är det här? Alla skitsakers dag att jävlas med Sanna?
Tack för den!

Skyndade mig hem, tog träningskläder, gympaskor, koppel och vovve på en promenad.
Slängde iväg ett sms till kusinvitamin Jessica och frågade om hon var pepp på en joggingtur...
Det var hon, som tur var!

Vi tog 5,1 kilometer på 31 minuter och 41 sekunder, och avslutade med byns värsta mördarbacke.
Längst upp där, blev vi jävligt stolta över oss själva, och hela min skitdag fick flyga sin kos! Humöret spikrakt uppåt, och lugnet kom.

Det är fan inte alltid lätt att jogga med någon annan, det är så mycket som måste stämma om det ska funka för båda...men tror jag tusan i mig det gjorde för oss!
Skit bra gick det, och jävligt peppade blev vi.
Någonting att fortsätta med, som fan! :)

Har inte så himla mycket att "jämföra" med mer än mina andra tider... men det gick i alla fall lite snabbare idag än vad det brukar göra när jag springer själv.
Brukar ligga på 6,20- 6,30 min/km och idag gick det på 6,14 min/km.
En liten förbättring, och det kommer bli mera! :)

Vad är klassas egentligen som "bra" när det gäller löpning?
Hur snabbt ska man klara av fem kilometer, för att vara bra!?
--

Soffhörnet, nyduschad och nymatad...
Rätt nöjd med den här skitdagen ändå,
lite trött i benen och jävligt ont i handen bara, men ujijuj, allt kan ju inte vara bra heller.

Snart kommer karln hem från jobbet också,
alltid lika trevligt.

Ja, det blev ju ändå rätt så bra till slut!
Visst? :)

3 kommentarer:

Anonym sa...

jag tycker att du är suuuuuuuuperbra som orkar springa fem kilometer, oavsett sluttid:D

Anonym sa...

jag tycker att du är suuuuuuuuperbra som orkar springa fem kilometer, oavsett sluttid:D

Anna. sa...

Det finns ingen tid som är bra. Se det som att varje enda sekund du kan förbättra dig är bra. Ett sätt att hålla koll på sig själv om man blir nå bättre eller inte! Och även om man inte förbättrar varje gång så är det så. Vissa dagar är bättre än andra, även i joggingskorna!
Ha de! Kram Anna