Jamis

Lite sliten, men jag mår rätt så bra.
Halva natten gick åt till att lyssna på Hugos jamande.
Han sprang runt i lägenheten och letade efter Djin så klart, stackarn...
och det hjälpte inte hur många gånger jag än hämtade honom och försökte klappa honom till sömns.
Det gör ont att se honom då, letandes i varenda liten vrå...
men jag vet att det kommer bli bättre.
Hellre en ung katt som Hugo, än en gammal som varit med länge och vant sig med att alltid ha vovven som sällskap.
Hugo kommer vara över det snart. Det vet jag.

För min del är det dags för jobb i några timmar nu. Skönt med en kortis så här på Tisdagen.
Får hoppas det underbara höstvädret som står utanför dörren väntar ända tills jag slutar. Vore riktigt skönt med en lång joggingtur i solen, för en gångs skull!

Ny dag, nya möjligheter
Ta hand om er!