Det är helt perfekt joggingväder ute!Strålande sol, rätt så vindstilla, och luften verkligen skriker perfekt höstdag!
Snart är vi efter vår lilla runda, jag och Kusin. Om en sisådär 30-40 minuter...
Sitter vid dator och kollar lite rundor och koliveser, i fall att vi skulle vilja springa längre än vi brukar.
Vi började på 5,07 kilometer... sen tog vi 6,03 två gånger om.
Jag tog en 7,92 förra veckan. Mitt nya mål är att fortsätta på den rundan, och göra det till en mil.
Idag funderar jag dock på att försöka få kusinvitamin med på minst 7,92:an. Om hon vill, har tid och orkar. :)
Och om jag orkar dagen till ära. Såklart! Haha
Tackar något så grymt för alla kommentarer jag får, och tänkte svara på två stycken här...
Vet inte vem som skrivit, eller om det är samma person eller två olika som ligger bakom båda?
Anonym sa...
Tränar du inför nåt maraton eller...;)
Svar: Något maraton har jag aldrig ens funderat på att delta i, så det gör jag inte. Men jag har ett långsiktigt mål på att orka jogga till Tyfors och tillbaka (en resa på 2 mil).
Den stora anledningen till att jag började träna överhuvudtaget är för att jag vill gå ner i vikt, och bli normalviktig för första gången i mitt liv.
Nu har jag dock stått still i vikt förjävla länge och min kropp verkar inte alls vilja som jag, men träningen har blivit en del av min vardag. Jag märker hur mycket bättre jag mår när jag tränar, jag blir piggare och orkar så himla mycket mer än om jag inte skulle träna alls.
Varför jag just joggar vet jag egentligen inte. Jag har alltid hatat det förut, men jag är helt chockad själv att jag nu omvandlat hatet till kärlek! ^^
Tror joggningen kom automatiskt eftersom det varken finns något gym eller andra "träningar" att gå på här ute där jag bor, i skogen!
Anonym sa...
Du är ju helt ooootrolig! Var får du all träningsenergi ifrån? kram
Svar: Tack för att du tycker det! :D
Det är kommentarer som denna som får mig att vilja fortsätta när jag själv tycker allt går skit och ingenting händer på vågen från vecka till vecka! Det värmer något så fruktansvärt härligt ska du veta!
Vad jag ska svara på träningsenergin vet jag faktiskt inte riktigt... Efter en veckas (eller ännu längre) paus från träningen har jag väldigt väldigt svårt att komma igång. I såna lägen vill jag inte ens ge mig ut och träna, men gör det i alla fall för att jag vet att det är en bidragande orsak till att jag går ner i vikt, blir piggare och orkar mer.
Efter ett par träningspass börjar jag istället bli mer och mer pepp på att klara av mer och mer!
Jag sätter upp mål, ökar på sträckan och försöker alltid minska tider mot varandra.
För att svara riktigt på frågan så måste jag säga att jag tror att träningen ger mig träningsenergi... Det gäller bara att sparka sig själv i röven och komma igång, för då går det av bara farten sen!
Hoppas ni fattar någorlunda vad jag menar? Ibland gör jag det fan inte ens själv. ;)
Joggingkläderna är på, nu dags för jackan och skorna...sen iväg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar