Han var in på coop nästan varenda morgon,
kom inte för handlingens skull, utan för sällskapets
Han kunde tjåla på om allt och inget,
i evigheter!
.
Han höll oss sällskap vid kassan under de långtråkiga dagarna
Tackade aldrig nej när vi bjöd honom på en kopp kaffe
och ibland kom han själv bärande på sin termos,
bara för att sitta utanför butiken och avnjuta det
.
Han stannade hur länge som helst i jämförelse med andra kunder
Han hade humöret,
glimten i ögat, den där gamla gubbskrutten
Skrattet, skämten
.
Vi saknade honom varenda dag när han ibland inte dök upp
Men oss var de första han kom och hälsade på,
när han kom hem från sjukhuset
Munnen gick i ett, alltid
Vi såg när sjukdommen tog ut sin rätt
Så många dagar vi i personalen undrat vart han hållt hus
.
Det var meningen att vi skulle åka till sjukhuset imorn,
bara för att hälsa på
Inte för att vi var släkt eller så, utan bara så där ändå
Nu fick jag reda på att det inte längre behövs,
gubben orkade inte vänta något mera...
...
Vila i frid Lennart!
Jobbdagarna kommer inte vara desamma utan dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar