Mitt i mitt deppigaste depp om vikten, så fick jag denna störthärliga kommentar:
Marielle sa...
"Hej Sanna,
Jag hittade din blogg genom kostdoktorn och ville bara säga att du är så otroligt duktig. Kämpa bara på så vet jag att du klarar det. Jag satsar själv på att gå ner i vikt ungefär lika mycket som du. Jag är 21 och känner igen mig precis. Varit överviktig ungefär sedan 12 års åldern. Men nu är det slut på det. Jag hoppas att det fortsätter gå bra för dig.
Tack för Inspirationen; Nu ska jag också ta tag i det precis som du!"
Du anar inte vad glad jag blir!
Just nu känns det bara som att jag försöker och försöker, men inte sker det ett piss för det!
Jag reser mig upp, ger järnet, faller...gång på gång på gång.
Motivationen sviker och allt onyttigt lockar, och jag är trött på det!
Fem ynka jävla kilo kvar, och inte ett enda hekto vill trilla av mig!
Det känns förjävligt, som om jag sviker mig själv när det inte går vägen...
men hur jävligt det än är, hur många gånger jag än ska få för mig att ge upp, så ska jag inte det!
För jag tänker fortsätta kämpa tills jag når målet. Försöka om och om igen, tills jag når de där jävla 73 kilona!
På nått vis, nångång...då jävlar!
Jag blir så glad när någon säger att de tror på mig, än gladare när någon tycker att jag inspirerar...speciellt dagar som denna, när jag nästan inte ens tror på mig själv.
Tack för din kommentar, It made my day! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar