Sitter nyduschad i min sköna morgonrock och funderar allvarligt talat på att krypa till kojs.
Fundilerar lite på vad karln har för sig också, kanske sover han redan den sjusovarn.
Fast jag hoppas förståss på att han ska komma smygande här snart, och sussa bredvid mig hela natten.
Ohh I love it!
Det känns som allt gått så fort. Kanske för fort?
Försökte stoppa allting ett tag, sätta stopp för allt, inte känna nånting...
Men det är känslor vi snackar om här.
Känslor som växte, och fortfarande växer sig starkare, känslor jag tycker om, och som jag blir pirrig i magen av. Så varför stoppa det?
Jag är glad, rent ut sagt så jävla lycklig!
Har så mycket kärlek att ge, och den kärlek och värme jag får tillbaka går fan inte att beskriva med ord.
Ingenting var planerat att bli, fast det är det väl kanske aldrig?
Så konstigt hur starka känslor kan födas för någon, som man känt så länge, men aldrig annars tittat åt på det sättet. ^^
Jag kan inte förstå, kommer aldrig att göra.
Men jag är så glad att jag vågade satsa, att vi vågade!
Vart det barkar hädan vet ingen, det är väl bara att hoppas på det bästa? :)
"Kärlek är världens största mysterium"
1 kommentar:
då är vi två som hittat kärleken då! =) dock har jag inte kännt min nya kärlek så länge. men det känns mer rätt än något annat någonsin gjort. trots folks fördomar och ibland elaka ord, så växer sig känslorna starkare för var dag som kommer och går. och den kärlek som lever förbi hinder är väl lite härligare va? ;)
Skicka en kommentar