Jag saknar Rob!
Så jävla uppöveröronen kär så det går inte att sätta ord på. Går och nynnar för mig själv, ler med hela ansiktet bara på grund av tankar, ser så ljusare på saker än jag brukar.
Känner mig starkare än någonsin, både i hans, andras och min egen närhet!
.
Längtar som en tok tills imorn kväll när jag slutar och får komma hem till en inte tom lägenhet...Känslan av att öppna dörren här hemma, när jag vet att han sitter och väntar på mig, är helt otrolig!
Fast det är skönt att få tid att längta lite ibland också, få lite tid för sig själv...
för då bubblar det upp ännu mer fjärilar i magen när han väl kommer hem. :)
Livet leker inte alltid,
men nu gör det ta mig fan det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar