söndag 21 juni 2009

HERREGUUUU!!!...

Jag har känner dem! :O
Kattebääääbisarna!
De lever sitt eget lilla "före-världen-liv" inne i magen. De känns. Sparkar!
Hagel är mysigare än hon någonsin varit. Vill bli kliad och vänder upp magen åt mig för att klappa.
Håret runt tuttisarna har försvunnit. och hon är bara huuuur tjockis som helst! (Nästan värre än mig! :O )
Nu är det nära. Riktigt nära!
tror jag i alla fall!? "/

Jag vet ju inte så mycket om det här direkt...
Men jag vet nu att de finns i alla fall. På riktigt!
Jag känner dem! Ser Hagels mage pluppa ut hit och dit.
Livliga kattemissar...
När kommer ni till världen!?

Åh, jag bara önskar att hon slår sig till ro här inne nu, och inte "blir galen" och försöker hoppa igenom glasrutan igen.
Vill inte att de ska födas ute..."(

Helt sjukt! Jag ska bli mormor! :D

Jag är helt till mig. Överlycklig. Orolig. En riktig "mamma sanna" över det hela. Bara väntar, väntar och väntar.
........

Helgen har rullat på, och lider mot sitt slut.
En jobb-helg är över, och nästa är jag ledig till 1000!
Annars finns det inte mycket annat att skriva om.
Fuck viktnedgång, idag är det hunden, katterna och de ofödda missarna som gäller.

En liten fotopromenad tog jag med Snabel också, han som blir sån surputt så fort jag "bryr mig" mer om Hagel än om honom.
Han följde efter mig hela tiden när jag var ute.
En riktig fotomodell han var idag.
Älskade Snaaaabel! <3



Han är, och kommer alltid att vara mitt lilla Charmtroll!

Imorn, back to vikt, träning och mått.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej
GRATTIS till eran förlovning vad kul ett steg vidare i förhållandet...
Ja då får du kattbäbisar att ta hand om då. Nu blir du katt mormor.hahahha
kram kram kicki

Sockiss sa...

å så fina tisse-bebisar... tips för katt-mamman... gör i ordning en alldeles egen sovplats åt henne där hon får vara ifred och där det gärna är ganska mörkt.. då kommer hon nog vilja föda sina bebisar där. och du kan behöva finnas till hands när hon föder. kolla så det går bra liksom. om de kommer ut med baktassarna först, kan man ibland få hjälpa till lite. men annars klarar de sig helt själva, bara man är med och finns som stöd brukar de bli glada och nöjda! =)