Imorgon är det prick två år sedan jag opererades för första,
och hitills enda,
gången i mitt liv.
Uhhh vilka tankar som kommer upp när jag tänker tillbaka på den där dagen!
De där sjukskrivna dagarna,
deppet i soffan,
det meningslösa timmarna som bara segade sig förbi medan jag försökte få tiden att gå!
Uhhh!
Något sådant kan jag ju bara hoppas slippa gå igenom mer!
Trots att fotleden är bra mycket större än den andra än idag,
trots att ärret sitter där det sitter och ser fult ut,
...och trots att jag får ont och sväller upp ännu mer när jag belastar för mycket...
Så är jag jävligt glad att det ändå läkt så pass bra som det har!
2 kommentarer:
AJAJAJAJ,visst ska du va glad att det inte blev värre.
Oj, har det gått två år sedan du bröt fotleden! Du kanske ska ändra lite i din presentation här bredvid då, där det står att du "precis kommit igång" :-)
Grattis till att du blivit med skoter! Ta några turer på okörda skogsstigar så behöver du inte gå på gymet :-)
Skicka en kommentar