Borde kanske gå och lägga mig,
eller nej, inte kanske...
Jag BORDE gå och lägga mig!
Men tröttheten är som bortflugen igen,
och Navy CIS klarar nog inte av att lösa det här fallet heller utan mig,
så lite längre tänker jag allt stanna uppe!
Få fast den där boven, klia katten lite mer bakom öronen, och mysa lite till.
Det är tomt utan Rob här hemma.
Förra veckan gick i ett för oss båda, så vi hann knappt ses överhuvudtaget.
Jobbade inte den ena, så jobbade den andra...
och när vi väl var lediga båda två,
hade vi saker att göra och ställen att vara på, på olika håll.
Denna vecka kommer nästan bli ännu värre, då han jobbar natt.
Eftersom jag jobbar 8.45-19.30 Måndag, Tisdag och Onsdag betyder det att vi har ungefär en timme på oss om dagen att umgås, om ens det.
På Torsdag kommer han inte ens hinna komma hem från jobbet på morgonen, innan jag åkt iväg till Stockholm på den där kursen...och blir det nog sent innan jag kommer hem,
har han redan stuckit iväg för ännu ett jobbpass.
Jobbigt är det tycker jag.
Ibland känns mer som jag har en inneboende än en sambo. ^^
Och då är det knas!
Men, som sagt...
det är bäst att vara tacksam och jobba när man väl har turen att ha jobb överhuvudtaget.
Håller tummarna stenhårt för kvalitetstid till helgen!
Känns jävla konstigt att bo tillsammans när man knappt träffas!
Godnatt
eller nej, inte kanske...
Jag BORDE gå och lägga mig!
Men tröttheten är som bortflugen igen,
och Navy CIS klarar nog inte av att lösa det här fallet heller utan mig,
så lite längre tänker jag allt stanna uppe!
Få fast den där boven, klia katten lite mer bakom öronen, och mysa lite till.
Det är tomt utan Rob här hemma.
Förra veckan gick i ett för oss båda, så vi hann knappt ses överhuvudtaget.
Jobbade inte den ena, så jobbade den andra...
och när vi väl var lediga båda två,
hade vi saker att göra och ställen att vara på, på olika håll.
Denna vecka kommer nästan bli ännu värre, då han jobbar natt.
Eftersom jag jobbar 8.45-19.30 Måndag, Tisdag och Onsdag betyder det att vi har ungefär en timme på oss om dagen att umgås, om ens det.
På Torsdag kommer han inte ens hinna komma hem från jobbet på morgonen, innan jag åkt iväg till Stockholm på den där kursen...och blir det nog sent innan jag kommer hem,
har han redan stuckit iväg för ännu ett jobbpass.
Jobbigt är det tycker jag.
Ibland känns mer som jag har en inneboende än en sambo. ^^
Och då är det knas!
Men, som sagt...
det är bäst att vara tacksam och jobba när man väl har turen att ha jobb överhuvudtaget.
Håller tummarna stenhårt för kvalitetstid till helgen!
Känns jävla konstigt att bo tillsammans när man knappt träffas!
Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar