Känner mig lite ensam...
eller, inte ensam kanske, för det är jag verkligen inte...
men jag är nog lite förvirrad.
Det finns människor som tyckt att jag skulle ha gjort slut för länge sedan.
Vänner har sagt det under alla våra bråk. Att jag förtjänar "något bättre". Att jag inte ska ta en massa skit för saker jag inte kan rå för....
Tydligt påmint mig om att jag inte kommer vara ensam, för att de finns ju där!
Inget illa menat, verkligen inte...
men vart tog de människorna vägen den gången jag själv tyckte det blev bäst så här?
Jag bara undrar...."/
2 kommentarer:
Vissa av dom bor i Vangsviken ;-).
KRAM
Och jag finns här! Långt borta men ändå alltid här. Telefonterror fick ju du stå ut med när jag var svag. Och nu finns jag här för dig!
Skicka en kommentar