Ordbajs, igen...

Dagarna går fort.
Tiden bara rinner förbi.
Tankarna virvlar runt. Stannar aldrig.
Inte för en sekund.

Fortfarande ingen bilnyckel hittad, men jag har iaf fått upp gardiner...
om det nu kan vara till nån tröst? ^^
Jag vet inte. Jag vet ingenting.
Har aldrig känt mig så bortkommen i hela mitt liv, inte heller så hemma.
Börjar allvarligt tro att jag är tokig på riktigt.
Och nu är kalendern borta också!
Hur fan lyckas jag?

Har i det hela haft en bra helg.
Umgicks med vänner i Fredags, med J under hela Lördagen.
Tog en välbehövd road-trip till Leksand och Insjön. Pratade, tittade, slogs lite med GPS:en som inte ville fungera som jag ville.
Insåg att det är väldigt mycket jag skulle behöva köpa, men det är inte rätt tillfälle för några utgifter utöver allt det andra. Fattig som en kyrkråtta.
Men det kommer bli bättre, jag vet det. Ge det lite tid bara.
Idag flyttade vi lite mer grejor, Kaninen Simba har fått nytt hem hos faster...
Det blir ett bra åldersomshem för honom. Han kommer trivas där.

Imorn är det vägningsdag också, och jag vet inte om jag vågar ställa mig på vågen.
En hel vecka av mådålighet, tankar och förvirrning. En halv av svält, den andra halvan helt åt andra hållet. Tröstätning?
Vad fan håller jag på med egentligen?
Jag kan ju det här...har lyckats gå ner de där kilona, och fler ska bort.
Orken får inte tryta längre, jag måste träna!
Varför håller jag mig ifrån det som egentligen hjälper bäst när man behöver komma ifrån verkligheten för en stund? Bättre än alla mediciner och all alkohol i hela världen?
Träningen är en sorts bedövning, det tar bort alla tankar för en stund. Jakten på den perfekta andningen övertar. Svettdropparna, värmen. Viljan att klara något man aldrig klarat förr.
och känslan när man klarat det sen, vilken jävla känsla!

Synd att klockan är långt över läggdags, annars hade jag inte tvekat på att ta en springtur i mörkret. Längtan över det växer sig starkare ju mer jag tänker på det.
Jag hoppas på Vollyboll imorn efter heldagen av jobb, sen mildare än -20 på Onsdag och Torsdag, så jag kan åka lite skidor.
Annars kommer en jobbig jobbvecka nu. Över heltid och fem heldagar...
Det är svårt att hinna med.

Jag vill komma ur den svacka jag hamnat i, NU. På en gång!
Kan inte mer än tacka alla underbara som finns där för mig,
och skänka J en puss för att han verkligen visar att han menar allvar denna gång!
Nu är det bara jag och min hjärna som ska komma överens med varandra också...

sen ska ni se att det här ordnar sig på bästa sätt...