Det där med att vara lycklig...

Att vara glad,
Lycklig...
Det är väl rätt så viktigt va?
Att må bra
Känna att man vill leva?

Det kan finnas hur mycket skit i ett liv som helst.
Det finns det alltid om man börjar leta.
Så mycket man skulle kunna gå och dö för.
Gråta sönder ögonen över.
Stänga in sig i sin egen lilla värld och bara finnas.
Utan att leva.
Det finns alltid något vi människor är missnöjda med i vårt liv.
På något idiotiskt vis är vi gjorda så att vi blir aldrig riktigt nöjda...

Jag är ledsen för mycket.
Jag skulle kunna räkna upp en hel radda saker här som jag är missnöjd, förtvivlad, rädd och så jävla idiotiskt ledsen över...men jag låter bli, besparar era ögon från den milslånga listan.
Den stora frågan är om man måste visa hela världen att man är ledsen för nånting om man är det? Räcker det inte med att man själv, och dem det rör, vet om det? och att man istället försöker vara glad för de saker man faktiskt är nöjd med? De saker man tycker om i livet?

För hur jävligt det än kan vara, så finns det också saker man faktiskt tycker om.
Saker man brinner för. Mår bra över.
Om man lägger ihop alla de där bra sakerna, så måste man väl också kunna vara glad och lycklig, samtidigt som man är helt förstörd över en annan?
Glad men ändå ledsen,
ledsen men ändå glad?

Eller är det fel?
Jag har fått för mig att det är det.
Folk säger det.
Människor som inte har någonting med mitt liv att göra säger att jag inte verkar ta det så hårt, att jag är glad hela tiden, trots att det är som det är med mig och J.
Man undrar vad de vet om det. När de inte känner mig. När de inte pratar med mig, mer än i kassan på Coop.
Jag undrar bara vad de egentligen vill att jag ska göra?
Sitta och bölgrina, ta fram en pappersrulle och snora ner alla deras varor innan de betalar?
Bara för att visa att jag faktiskt är ledsen jag också?
Eller? ^^

Kommer man någonvart om man gräver ner sig i allt dåligt?
Om man tänker att allt är skit och att det aldrig kommer bli bra?

Skulle folk säga: "Ja, nu visade hon i alla fall att hon mådde dåligt", om jag tog livet av mig?
Kanske skulle de det.
Men vad hjälper det?
Vad löser det för problem?
Jag vill leva!!!!!!!!
Och jag vill göra det hur jävligt och komplicerat livet än är ibland.
Jag tänker inte ta den "lätta" vägen, när det finns en svår.
Jag tycker ju om utmaningar för tusan!

Ursäkta mig om jag ser lite för glad ut ibland,
Förlåt om jag umgås med kompisar fast det är så här,
när jag egentligen borde ligga ensam och gråta.

Det är mitt val, ingen annans!
Jag vill må bra, det förtjänar väl alla att göra?