Nu ni jävlar!

En sån jädra fin dag det har varit.

En sån där vinterdag som bara råkar finnas en enda gång om året...och det självklart när jag jobbar heldag! Lyckat, ja jag säger då det. ^^

Alldeles lagom kallt, och solsken som för första gången "senjagvetintenär" hade en värmande verkan! Perfekt för längdåkning!

Hmm, man ska väl inte klaga allt för mycket egentligen.

jag slapp ju frysa som ett jävla as när jag satt i kassan. För första gången sen jag vet inte när slutade inte händerna fungera efter en kvarts sittande. Det är nästan som att man hellre sitter i kassan, än gör något annat i butiken, nu för tiden. Man behöver inte springa sig varm längre...

För nu har vi en kupévärmare under kassadisken!

Haha, alla medel är tillåtna i ett kallt Sverige, eller hur? ;)

Tog en promenad hem ikväll.

Insåg att jag inte frös, även om jag saknade både mössa och det där extra paret vantar som alltid hängt med de senaste veckorna.

Gick hem, bytte om...tog en promenad med Djin på 20 minuter.

Av med koppel, ge godisben, kolla mat och vatten...

Sen var det bara jag och de snötäckta vägarna som gällde.

Det märktes snabbt att jag legat på latsidan då magen kändes som en boll av fett som studsade upp och ner, ner och upp, i varje steg jag tog...

Utmanade mig själv att i alla fall orka 15 minuter non-stop. Förjävla dåligt med tanke på vad jag har kunnat. Man ska inte överskatta sig själv, då blir man bara besviken.

Joggingturen slutade på 31 och en halv minut, NON-STOP!

Och fem kilometer avklarades...

Kanske har jag inte tappat så mycket under de senaste veckorna ändå?? eller så var det bara det att jag inte ville tillbaka till verkligheten. Hjärnan rensades på tankar.

Jag måste lära mig att tro på att jag kan det jag vill!

Kanske lära mig att tro på mig själv överhuvudtaget?

J har varit här. Kikat på tv och pratat. Tror aldrig jag pratat så mycket som jag gjort den senaste veckan...men det är väl bra, skulle jag kunna tro?

Jag är inte så pratig av mig i vanliga fall, men när jag väl kommer igång går det inte att stoppa mig. Det är inte bara bloggen som får sig en släng av ordbajsande då och då, utan alla i min närhet...

Jag känner de bästa människorna i världen!