Hemligheten

Ett problem mindre är ändå en gnutta framåt.
Internetet fungerar igen, och mitt liv blev genast lite enklare. ^^
Usch att vara så jävla beroende av saker hela tiden,
men vi lever väl i den tiden tänker jag?

Naanniin's liv är fortfarande uppochner.
Jag kan skratta ena sekunden, och gråta nästa.
En bergochdal-bana som inte tycks ha något slut.
Kanske är det så livet kommit att bli...
men så ska det fan inte vara!

Igår började jag läsa boken jag fick av mamma i Julklapp.
Jag vet inte ens varför, jag har inte läst nånting "riktigt" på evigheter.
Har egentligen ingen lust att läsa heller, men helt plötsligt tog jag bara fram den.
Streckläste nästan halva boken, den bok jag flera gånger efter jul öppnat och börjat ögna igenom, men som bara verkat handla om struntsaker. Saker jag inte skulle ha nån nytta av. Vetskaper som jag kunde klara mig utan...
Jag behövde den nu, kanske var det därför jag började läsa?
Den fick mig att bli på lite bättre humör, fick mig förstå att jag faktiskt själv kan påverka saker runt mig. Att jag kan leva vilket liv jag vill.
Hemligheten, livets hemlighet. Det är den jag lär mig nu.
Tänker jag dåliga tankar, drar det åt sig fler dåliga tankar. Tänker jag istället bra tankar, goda tankar, så kommer det istället gå bra för mig. Det låter flum...men jag tror faktiskt det fungerar.
Tankarna blir till verklighet...

"Dina tankar och dina känslor skapar ditt liv. Det kommer alltid att vara så. Garanterat!"

Det är dags för mig att sträva mot att må bättre, att ta mig upp ur träsket och faktiskt tillåta mig själv vara glad. Visst finns det mycket jag kan gråta över, försvinna in i, men vad blir det för bättre av det? Jag är inte stark på egen hand, jag är så jävla svag man bara kan vara. Men det hjälper väl inte att bara finna sig i det? Följa med strömmen och bara finnas, utan att verkligen leva?

Jag har bestämt mig nu. Det ska gå bra för mig. Jag både ska, och kan klara det här. Övervinna mina rädslor, och stå med båda fötterna på jorden!
Hitta mig själv.
För det behöver det inte betyda att jag inte är rädd, för det är jag..Livrädd!
Men man måste börja nånstans.

Jag har satt upp kortsiktiga mål för mig själv. Gett mig utmaningar som jag ger mig fan på att klara.
En del är svåra, andra busenkla... men jag behöver saker att sträva mot.
När jag väl klarat av dem, då ska jag sträva mot nya!

Jag ska:
- Hitta mig själv igen, bli den Naannii jag verkligen är
- Lära mig må bra och tänka mer positivt
- Ordna upp mitt liv och våga ta tag i saker fastän de är jobbiga
- Hitta bilnyckeln/ fixa bilen om jag inte hittar dem
- Spara pengar
- Köpa en systemkamera så jag kan ägna fritiden åt något jag verkligen brinner för
- Få bort de där jäkla envisa sista kilona till 73
- Åka till Pis och umgås, prata...å titta på tissetassbäbisarna
- Som belöning för att ha klarat av vikten, åka till Ullared och köpa mig en helt ny garderob med kläder
- Klara både 3- och 4-mils utmaningarna på längdskidor.

Jag har promenerat idag. Långt långt långt.
Skrivit det ärligaste brevet jag någonsin skrivit.
Saknat gamla tider och drömt mig bort.

Jag vill att det ska ordna sig för mig nu.
Att det ska ordna sig för alla.
Det ska det göra!

Jag har en tanke som håller sig fast i min hjärna,
men jag kan varken avslöja, eller tänka på den nu.
Kan inte uppfylla det den vill...
Måste fixa först, så jag vet om den är verklig...