Aldrig ska jag bli modell!

Ja ni, gårdagen hade kunnat gå lite bättre...
Inte så att jag körde av vägen eller nått, för det det gjorde jag inte. Klarade av både vägen till och från Örebro utan några dikeskörningar trots att vägen va som en stor isbana.
Men fan vilken dag!
Höll på att missa bussen när vi skulle från syster och ner till stationen för att åka limmo därifrån. Fick springa som tusan och vinka som galningar för att bussen skulle stanna och ta upp oss.
Kom till Strömpis, där korten skulle tas, och insåg att vi inte var ensamma... Hujedanemig, vad folk!
Nervositeten som lurat i magen hela morgonen tog fart och jag blev riktigt jävla skakis! Stå där, bland en massa främlingar och försöka se bra ut på fotografierna! Uhhh! Hemska tanke!
Blev nöjd med sminkningen, och kände att det kanske skulle gå bra ändå...

Klädombyten och olika "stationer" avlöste varandra. Hårfix och smyckning. Fläng hit och fläng dit. Försöka lyssna på fotograferna, luta huvudet si, stå med kroppen så...
Puh... Jag skulle aldrig klara av att vara modell! Kanske ska man vara glad över att inte se bättre ut än man gör? ^^
Jag pustade ut efter varje moment, glad att det var över. Jag trodde aldrig att det skulle bli så psykiskt krävande!
Vissa stunder kändes det som om tårarna var nära, andra skakade kroppen utan att jag kunde påverka den.
Men jag klarade det! Gjorde det!

Ena sekunden fanns tanken om att jag kanske inte lyckats med en enda bild, andra sekunden var jag nästan säker på att det hade gått jävligt bra. Att jag för en gångs skull skulle tycka om att se mig själv på bild. Att jag skulle bli fin. Det var ju proffs för tusan, de borde väl veta vad de gjorde?
Jag blev besviken när jag såg bilderna! Ett tag höll jag fjantigt nog på att bryta ihop... Alla de där bilderna rakt framifrån, jag hatade dem!
Endast en enda bild var riktigt fin, en mörk, där bara halva ansiktet syntes. En av hundra, vad var det jag sa?
Frågade mig själv varför jag ens åkt dit, vad jag egentligen hade trott. Att jag skulle se ut som värsta fotomodellen på ett litet kick??
Tror jag hade tänkt att jag äntligen skulle få se "mitt riktiga jag", den smalare versionen av Naannii. Den jag inte lyckats se ännu. Trots 13.6 kilos viktnedgång...
Men den gamla var fortfarande där. Den stora magen. Alla felen. Det runda ansiktet.

Ibland blir jag förbannad på mig själv. På varför jag aldrig kan vara nöjd. På varför jag inte kan se det bra, istället för det dåliga. Att jag alltid är så självkritisk. Men jag bara är det. Vet inte varför.

Bestämde mig för att köpa 6 bilder. Fem på mig själv, och en syskonbild på mig och Moa.
Tog bilen hem igen, helt slut, efter bara 3 timmars fotografering.
Skulle sätta i skivan och titta på bilderna...och så fanns det där bara EN! Och inte ens den som jag faktiskt blev riktigt nöjd med.
Öhh, va faaaaaaaaaaaaaaan! Ramla lite igen.
Falla i humöret. DUNS! Ner på jorden!

Så ja, så här i efterhand är jag glad att jag ändå var där. Att jag gjorde det. Att jag blev nöjd över åtminstone en. Att jag vågade stå framför en massa människor. Vara där överhuvudtaget.
Skit att jag fick betala 1200 för en liten skitbild, och en utskrift på den bästa...men jag har ringt dem idag. Antingen fixar de fram bilderna åt mig, eller så ger de mig pengarna tillbaka, så enkelt är det...
Alltid går nåntig på skit för mig, börjar vänja mig nu. ^^

Bilden som fanns

Sisters in arms

Å den där systra jag har, blev jag verkligen glatt överraskad för igår! Hon den där, som aldrig riktigt lyckas se normal ut på bild, som alltid gör någon rolig grimas som hon inte ens menar att göra, fick så jävla fina bilder igår!
Helt otroligt fina bilder! Perfekta!
Så ja, i väntan på min bästaste bild från gårdagen får ni se några på henne istället :)



Vilken Snyyygging, eller vad säger ni? :P

Hoppas de ordnar fram mina bilder, eller iaf den jag har utskiven...för den är faktiskt riktigt snygg den med. ^^
---

Har slutat jobba, ska snart ta en promenix med Djin innan det blir längdskidåkning med J. Ska bli skönt att komma ut igen. Nu får det fan va nog med lathet från min sida. Jag börjar igen, börjar på ny kula. Tar de sista kilona, en efter en, tills jag klarat det jag ska göra!
Vollyboll till kvällen. Tillochmed det har jag haft legande på hyllan de senaste veckorna...Inte orkat bry mig om någonting.
Jag ska må bra nu, då behöver jag träningen mer än nånting annat! :)

Trodde jag skulle ha gått upp en massa den här veckan, så som jag ätit och frossat. men det hade jag inte, däremot ner 0.2 kilo.
76,8 kilo...och nu satsar jag på de sista 3.8.
Snart är jag där!

Skam den som ger sig! :)