tisdag 15 september 2009

På fisens môs hörredu hurtbulle!

Jag har ont i benen!
Mina lår och vader har fått sig en riktig "välkommen tillbaks till vardagen"-fajt, med gårdagens joggingtur och dagens promenixer. Många, och långa, är orden för dagen!

Och vilket väder att promenera i sen då! Underbara höstväder!
Man kan ju undra vart denna molnfria himmel var under sommaren? Men jaa, det hör väl till. Inte tusan ska det väl få vara vackert väder när det är sommar heller? Det ska ju va jämt annars, när solen är så långt bort att det inte riktigt blir så där varmvarmt som det skulle kunna bli om somrarna, så att vi inte saknar det fina vädret när sommarn (eller rättare sagt sommarmånaderna) väl har flugit sin kos...Eller?
Nää, ordbajsandet tränger sig på känner jag. Diskussionerna som aldrig tar slut. Som kan skrivas på i all evighet. Fortsätta livet ut. Så nu ger vi oss med den bajsen och fortsätter med det som skulle skrivas...Promenixen!
Morgonens vankande bjöd på morgonsol och höstkyla. En skogspromenad på en halvtimme med Djin mestadels fritt springande i sin egen takt. En slankan hiiit, en slankan diiit...och en slankan ner i diket!
Det är skönt att gå i skogen. Jag är glad att jag "har" en! ;) Ännu skönare att ha Djin lös, för takten verkar öka så mycket då. Det blev nästintill en power-walk hela vägen, istället för att lunka fram och stanna vid varje luktvärt grässtrå. :)

Jobbelijobb 11-17. En lugn dag på firman.

Maten stod på spisen och golvet var dammsuget när jag kom hem. Han kan va riktigt duktig ibland, den där karln jag har. <3
Men han börjar bli lite mallig över sin köttfärssås, då ryktet om den börjar spridas över bygden...Haha, snart står folket på rad här utanför när det vankas Jimmy-mat. ^^
Men jaa, jag ska erkänna att jag aldrig smakat godare. Så det är väl ett välförtjänt rykte han har. :)
Och valuta för pengarna fick han lär jag då säga, när jag kom invandrande med en Soda Streamer på armen. En sån som han fluktat efter så länge. Lite dyr, men vi var värda det tycker jag. Nu kan jag göra bubbelvatten alldelens själv också. Gosh vad jag lär mig! ^^

Hupp i träningskläderna, så var det dags igen. Jag har fått det stora uppdraget, blivit utnämnd, till att vara Malins "träningscoach" (wooooooooot, hon lär då inte läst gårdagens inlägg i alla fall höö?). Hur ska jag kunna vara den "kunnande" för henne, när jag själv känner mig som en "nybörjande amatör"?
Men jaaa, "vi" började i alla fall Malans nya liv, med en långpromenad på närmare två timmar...So long, so good.
Och även om jag inte mer än kommer kunna ge henne små tips på vägen, så känns det otroligt skönt att veta att nån mer träningssugen person sitter i ett hus, inte alls så långt bort. :)
Mera träning med Malan! Oh yes!

Vi tänkte varva ner här hemma med lite Idol vi två hurt-nissar, men det gick på fisens môs de där, för de va en annan nisse som slagit sig ner i vår tv (och J hade han slagi ner i soffan)...Just de...Åsa-nisse! En svartvit film från sisådär 50-talet.
Tacka vet jag det, för då fick vi umgås i dörren bredvid-vid, hos Lola, alla tre!

Det också, har jag glömt att skriva. Jag och mamma ska börja simma! Försöka ta oss utanför dessa envisa 50-skyltar en gång i veckan för att skaffa oss lite vatten bakom öronen. Träna utan att känna träningen! Wihuuu! :D

Haha, om ni inte redan har märkt det...så har jag en av de där glada dagarna idag!
Jag gillar't!

Mysa med karl, vad annat kan vara den bästa avslutningen på en sådan dag?

Inga kommentarer: