Ett år av viktnedgång

ETT HELT ÅR!
Och jag håller fortfarande på! :O
Kämpar..faller...reser mig. Fortsätter!
Trodde jag det för ett år sen? att jag skulle hålla i så länge "den här gången"?
Så många gånger förr har jag ju försökt gå ner. En vecka eller två av kämpande, sen har jag gett upp. Jag tror inte jag riktigt trodde på mig själv till en början den här gången heller...
Men här är jag nu, ett helt år efter första vägningen.
Och jag håller faktiskt fortfarande på!!!
Jag säger inte att det går snabbt, inte ens att det går bra... 10 kilo av de 17 jag hade "to go" är inte borta som jag hade hoppats på. Jag är ingen hälsomänniska direkt. Jag äter fortfarande flötmat alldeles för ofta, tränar ibland alldeles för sällan, och jag är absolut ingen expert på det här med "vikt-ande". En amatör på viktnedgång är jag, utan dess like. Många gånger funderar jag på hur i helvete jag ens kan säga att jag försöker bli av med några kilon...Men jag är glad ändå. Glad att jag inte gett upp helt och hållet! Stolt Naannii!

För ett år sedan, den 26 September 2008:
Var min vikt 90.4 kg
Min midja 101 cm
min byst 115 cm
min stjärt 113 cm
min mage 110 cm
och min höft 114 cm.

Som sagt, 52:ndra vägningen gav mig inte ända ner till -10. Men lite nedåt ändå...
Veckans vikt och mått:
Vikt: 81.6 kg (-0.6)
Midja: 87.5 cm (+0.5)
Byst: 105 cm (+1.5)
Stjärt: 104 cm (-1)
Mage: 95 cm (+-0)
Höft: 98 cm (-0.5)

Detta betyder att jag tappat sammanlagt SEXTIOTRE OCH EN HALV centimeter av min kropp, och att jag nu är ÅTTA KOMMA ÅTTA KILO lättare än för ett år sedan!!!
Jag har tappat 9 centimeter om baken, 10 om tuttarna, 13,5 om midjan, 15 om magen...och hela 16 centimeter kring höften...
Och ja, jag "lär" vara nöjd. Inte helnöjd, men ändå nöjd. För jag hade aldrig trott, innerst inne, jag ens skulle klara av det här!

Känns däremot riktigt surt, när jag sitter här och läser gamla inlägg, att jag vägde precis lika mycket som jag gör nu redan i februari... "/ Hela våren, hela sommarn puts väck, och jag kämpar fortfarande på samma antal kilo som då. Vart gick det fel? Varför blev det så här konstigt? Uselt!
Jag vet inte vad jag ska säga, mitt i allt "bra Naannii", så ser jag det här...Nått som jag inte ens tänkt på. Värdelös, ordet för hur jag känner mig?
Kanske kan jag inte vara så stolt och nöjd över nedgången och centimetrarna ändå...?
Får tänka på allt som jag gjort istället. Klarat!
Två mil på längdskidor och en mil non-stop jogging, tillexempel?
DET är jag stolt över. För det har jag aldrig klarat förut, och aldrig ens tänkt försöka mig på.

Man ska inte bli ledsen egentligen. Men det är svårt att låta bli...
Det här är bara början. Nån gång ska jag klara mitt slutmål. Bli av med 8.6 kilo till...och klara 73 kilo! Kanske om ett år? eller två?
Nångång! Så länge jag orkar hålla i. Kämpa. Så är jag nöjd!
Härnäst gäller det att kämpa sig under 80kilos-strecket. Mitt närmaste mål just nu...

Det är nu nästa svåra sak kommer till kritan. Jag skulle ha gjort det för alldeles för länge sen egentligen, men inte fattat förän nu. Att ta viktnedgången ett steg längre för att komma nån vart...Kämpa mera, äta bättre, flöta mindre. Träna, puscha, mera mera!
JAG SKA JUUUUUUUUUUU!!!!

-- En förvirrad, besviken, och stolt (?) Naannii tar kvällen --

--- Så JÄVLA fast besluten att lyckas!!! ---