Den totala känslan är att veta vilken takt jag kan hålla för att orka jogga princip hur långt som helst... eller hur hårt jag vågar satsa, och ändå orka hela vändan runt.
Jag börjar få grepp om mig själv nu.
Jag vet vad jag klarar av, och i vilken takt jag orkar det!
Vi har aldrig varit så sammansvetsade som nu, jag och min kropp!
Att ens lyckas anpassa hastighet efter strecka är ett stort steg för mig som tjockis. Aldrig någonsin har jag klarat av detta. Alltid har jag lyckats trötta ut mig själv, gått ut för hårt, och gett upp innan jag ens varit i närheten av framme. Ikväll gick det upp för mig. Tider förändras. Jag kan det här nu, Tjockis-naannii'n kan det. Verkligen!
Det är som att hälsa på sin egen kropp som om det vore en främling, trots att jag levt med den i 20 år.
"Halloj din fettklump till kropp, det är jag som bor i dig...Låt oss samarbeta nu ha?"
Att bli medveten om sina egna framsteg är definitivt en av de bästaste saker som finns! :)
Ge mig mera...Meeeeraa!
----
Däremot finns det ju tyvärr saker som kan slöa ner en utan att man kan påverka det förståss...Just idag pratar vi om alla joggingturers största ärkefienden: HÅLLen!
Hann knappt utanför dörren innan nån började kasta yxa i smarremaggen. Detta trots att det var mer än 2,5 timme sedan jag intog en enda tugga av nånting!
Och jag som tyckte jag var så dutti som bestämde mig för att springa INNAN kvällsmaten, trots att jag var vrålhungrig.
Men nej, ikväll var korta skogsvändan mycket jobbigare än den brukar vara. Mycket längre också kändes det som...
Trots detta stannade tiden inte på mer än 11 minuter och 25 sekunder, så jag får väl vara nöjd ändå antar jag.
Tänker då inte springa en gång till ikväll, även om jag skulle vilja bara för att jaga de där 10 minutrarna som jag satt som mål.
Nu får det vara NOG för ikväll! ^^
Veckans vikt och mått som hamnade på efterkälken i Fredags:
Vikt: 81.4 kg (-0.2)
Midja: 87 cm (-1)
Byst:104 cm (-0.5)
Stjärt: 101 cm (-1.5)
Mage: 93.5 cm (-0.5)
Höft: 98 cm (+-0)
Som jag sa...Minskningar på mått, men fan inte den viktnedgång man önskar sig.
Kämpar på så gott det går, trots att inget händer... "/
----
På tal om allt och ingenting...
Mina damer och herrar, En Naannii ska ha semester!
Och inte bara det...utan i TVÅ veckor dessutom! :S
Det känns helt sjukt att ha en riktig semester att ta ut, och ännu sjukare att jag ska ha det i 14 dagar, när jag knappt klarar av att vara ledig två dagar på raken! :O
Börjar fundera på vad jag gett mig in på. Hur fasiken ska jag klara av det här nu då?
Men nu får det lov att bli en break tycker jag, hur långtråkigt jag än må få. Jag måste få ner stressen som bosatt sig i mig. Leva livet...
Har trots allt en massa saker jag vill göra. Hälsa på Systrarna i Göteborg resp. Örebro. Gå på Liseberg. Åka till Halmstad och hälsa på min Pis. Shoppa i Ullared...och ja, helst kunna ta det helt lugnt i en dag eller två kanske?
Och så har jag faktiskt en sak planterad!
Jag och min älskade Karl, ska för första gången åka på semester! :D
Inte så långt eller länge direkt, eftersom han inte kan vara ledig så länge...men what a hell! För första gången i vårt hitills 2,5 år långa förhållande ska vi åka utanför 50-skyltarna, utan att vara på väg till Järna för en helg i Utsälje eller Tybyn eller Tällbergssjön, eller åka för att komma hem samma kväll!!!
Vi ska ta in på hotell, tillbringa 2 eller 3 nätter i Karlstad.
Ägna oss åt varandra. Hitta på skoj. Umgås. För en gångs skull utan att den tråkiga vardagen med tjafs om jobb, pengar, städning och tvätt står och blänger på oss.
Jag bara läääängtar!
På tal om det...så måste jag boka hotellet nu! :P
Wihuuuuu!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar