"Anonym sa...
Kan inte hon få bo hos dig!?"
Kan inte hon få bo hos dig!?"
Fick denna kommentar på det här inlägget
och jag tänkte dra en svar på denna fråga.
-Det skulle hon mer än gärna få för min del,
men då, när jag flyttade till eget, ville mitt ex ha henne kvar.
Och då fick det bli så...
Vovvisen flyttade med mig, och tissetatten fick bo kvar.
Lite tråkigt då jag känner att jag har riktigt starka band till Hagel.
som vid inflyttandet till oss (efter att hennes husse gått bort i en hjärtattack) var en väldigt skygg och o-omhändertagen tissemiss.
De första dagarna i lägenheten satt hon i ett hörn, och vägrade samarbeta överhuvudtaget.
Så fort man närmade sig fräste hon och gjorde sig redo att attackera.
Efter några dagar lyckades hon smita ut genom att pressa sig genom en glipa på bara några centimeter i det öppna badrumsfönstret,
och då trodde jag aldrig att jag skulle få se henne igen...
men hon höll sig kvar runt lägenheten, och smög sig upp på baksidan och åt maten jag ställde ut åt henne så fort hon visste att ingen såg.
Efter ett par veckor hade framstegen blivit så stora att hon vågade sitta och äta även om man var nån meter ifrån, men hon ville absolut inte komma närmre eller in.
Men så kom det en dag hon bara stod där i altandörrsöppningen och kikade in, tog steget in och vågade sig ända in i köket för att äta.
Sedan blev förändringen total!
Hon började ty sig till mig,
la sig bredvid mig i soffan, ville bli omhändertagen och klappad.
Det var då vi förstod att hon snart skulle få tissebäbisar.
Kvällen innan de ploppade ut släppte hon mig inte med blicken,
följde mig vart jag än gick,
ville inte vara ensam.
Ville bli klappad hela tiden,
låg i mitt knä i soffan i flera timmar...
Den natten kom de!
Och efter det var hon inte längre någon skygg kattstackare längre,
utan en riktig myskatt!
På något sätt lyckades jag, de där första veckorna när hon var livrädd, ändå få hennes förtroende.
Och jag tror, att hon kände att hon behövde hjälp innan bäbisarna skulle komma, därför kom hon in igen.
Hagelstumpan i mitt hjärta förevigt!
och jag tänkte dra en svar på denna fråga.
-Det skulle hon mer än gärna få för min del,
men då, när jag flyttade till eget, ville mitt ex ha henne kvar.
Och då fick det bli så...
Vovvisen flyttade med mig, och tissetatten fick bo kvar.
Lite tråkigt då jag känner att jag har riktigt starka band till Hagel.
som vid inflyttandet till oss (efter att hennes husse gått bort i en hjärtattack) var en väldigt skygg och o-omhändertagen tissemiss.
De första dagarna i lägenheten satt hon i ett hörn, och vägrade samarbeta överhuvudtaget.
Så fort man närmade sig fräste hon och gjorde sig redo att attackera.
Efter några dagar lyckades hon smita ut genom att pressa sig genom en glipa på bara några centimeter i det öppna badrumsfönstret,
och då trodde jag aldrig att jag skulle få se henne igen...
men hon höll sig kvar runt lägenheten, och smög sig upp på baksidan och åt maten jag ställde ut åt henne så fort hon visste att ingen såg.
Efter ett par veckor hade framstegen blivit så stora att hon vågade sitta och äta även om man var nån meter ifrån, men hon ville absolut inte komma närmre eller in.
Men så kom det en dag hon bara stod där i altandörrsöppningen och kikade in, tog steget in och vågade sig ända in i köket för att äta.
Sedan blev förändringen total!
Hon började ty sig till mig,
la sig bredvid mig i soffan, ville bli omhändertagen och klappad.
Det var då vi förstod att hon snart skulle få tissebäbisar.
Kvällen innan de ploppade ut släppte hon mig inte med blicken,
följde mig vart jag än gick,
ville inte vara ensam.
Ville bli klappad hela tiden,
låg i mitt knä i soffan i flera timmar...
Den natten kom de!
Och efter det var hon inte längre någon skygg kattstackare längre,
utan en riktig myskatt!
På något sätt lyckades jag, de där första veckorna när hon var livrädd, ändå få hennes förtroende.
Och jag tror, att hon kände att hon behövde hjälp innan bäbisarna skulle komma, därför kom hon in igen.
Hagelstumpan i mitt hjärta förevigt!
1 kommentar:
Man blir riktigt rörd av det du berättar! Och tycker efter det.. att det bara är så att hon ska bo hos dej. Har du frågat exet? Han kanske skulle bli glad om du tog över henne?
Skicka en kommentar