När katten skrämmer livet ur mig

HÄÄÄÄÄÄÄR *pekar på den röda ringen* satt Hugo och jamade igår kväll! :O :O :O

En snäll granne ringde mig vid 22.30 och berättade att tissen min blivit uppjagad i ett träd av en annan katt, och att han nu satt och jamade och inte kunde komma ner.
Vi dit med godis och lockade,
*mjaaaumjaaumjaauuuuu*, hördes det där uppifrån.
Det hämtades en ranglig stege, som jag fick svindel på innan jag ens kommit halvvägs upp mot katten på.
Lille tissemiss, ramlar du så dör jag, tänkte min hjärna...
På en gren i det ena trädet,
sen hoppa över till ett annat, innan tillbaka igen.
Viiingligt vingligt.
Rädd tisse. =(
Och så började han gå längre och längre ut på grenen sen!!!
Ända tills grenarna började ge vika,
då gled han och blev hängandes uppochner! :O
Sen släppte han med bakbenen och hängde bara i framtassarna,
Sekunder...MÅNGA sekunder kändes det som!
Innan han till slut tappade (släppte?) taget och ramlade rakt ner...
I våra armar!

Chockad, men oskadd tisse bars hem.
Smutsig på nosen!
FAN va du skräms!