Tycker ni jag är bajs?

Dubidumdum...
Kväll igen, och vart sitter jag, om inte vid lilla datorn? ^^
Men det får bli en kortis ikväll, så jag hinner mysa med sambon lite innan det är dags för bingen. :)

Borlänge och Kupolen med Malan och Loit. Köpte lite "hemsaker", och ett par pjucks. Måste ha något lite rejälare nu när kylan knackar på. Ett par man kan strutta runt i när snön börjar falla. Pappa kommer bli lite glad tror jag, då jag inte kommer till älgjakten i slitna tygskor som förra året! ;)
Hatar att köpa vinterskor. Det är en av de värdelösaste saker som finns att göra. Klumpiga fula dojjor, som inte är bekväma för 5 öre. Buhuuu.
Men de här, med lite längre skaft än lågskor och med en stor gnutta fluff i, får duga. Inte alls så klumpiga faktiskt...Jag är nöjd.

Målade skåpisar när jag kom hem. Ovanligt, eller hur? ^^
Inte många penseldrag kvar nu. yeeeyyy.

Med fullständig träningsvärk i både lår och vader blev det ingen joggingtur ikväll. Utan en promenix med lurvsvansen upp till mamma istället. Blev bjuden på te och smörgås. Behövligt under en kall kväll. Tack Mams!
50 minuters gång, träningen för dagen. Får duga alldeles lagom!

Imorn blir det en tur till badhuset igen. Simning a la tjockis!

Jag gasar så mycket jag kan denna vecka. Sköter mig så gott det går. Försöker få till det. Gå ner i vikt. Det gäller att kämpa när glöden finns där. Det gör den nu!
Jag vill ju så gärna det här, varför sölar jag då så jävligt? Ibland stannar jag upp, frågar mig vad fan jag håller på med egentligen. Leker gå-ned-i-viktare, när jag borde, och kan, göra det på riktigt!
Tror jag är en höst/vinter viktjagare. Det är nu jag ger gärnet...
Till nästa sommarn ska jag vara där. Det lovar jag. Mig själv. Er!
73 kilo, here I come! :D

Tycker ni jag är helt knäpp som fortsätter lova mig själv saker när det går så mycket på skit?
Ibland tycker jag det själv. Den där tanken om att bara skita i alltihop, och gå tillbaks till mitt gamla sketna soffliggar-liv, ploppar upp lite då och då. Den borde inte, men det skiter den tydligen i. ^^

Har ju sett att det finns en hel del som läser/följer mina skriverier. Vad tycker ni?
Är jag helt knäpp som fortsätter? Eller har ni några tips för att hjälpa mig?
Är grymt glad att så många håller koll på vad jag sysslar med om dagarna. Bryr sig (?), eller bara vill ha lite tidsfördriv. Skit samma.
Aldrig trodde jag att så många ville läsa om tjockis-naannii'n.
Egentligen förstår jag inte varför. Ett virrvarr av tankar och grejs. Mitt lilla liv på vischan. Viljan att gå ner i vikt. Tråkiga inlägg om ingenting alls. Ordbajs.

Tackar för det ovinnerligt mycket i alla fall! :)


Mys till idol med kärleken...

Grattis, här får du minus

1, 8 grader varmt var det imorse. Eller varmt och varmt. Kallt kanske man säger när det ligger på MINUS-sidan!!!?

Håhåjaja, bilruteskrap fast än jag inte började förän 11. Booooring!

Borde verkligen börja gå till jobbet, då det skulle gå fortare det än den tid det tar att skrapa rut-jävlarna...men jag måste va efter i hjärnan, för den vill inte fatta det. Det är för kallt för att gå, jaha? men den tid det tar att skrapa rutorna då? är inte det lika kallt?...^^

Eller, så är jag för lat. Just då. Tjockis!

Gick en kort morgonpromenix och målade lite på skåpluckorna innan jobbet. Det börjar bli segt att sitta där nere i källarn och måla nu, men det måste ju göras om det ska bli klart.

Om man ska göra om köket kan man ju inte direkt nöja sig med att hälften av skåpluckorna sitter uppe. Måla måla..."Jag ska måla hela världen lilla mamma..."

Mera luck-målning efter jobbet. Gosh, bara 5 stycken som står omålade där nere nu...och två som ska målas på en gång till. Det fixar jag nu, när jag är ledig i två dagar...

Det blir bra, köket. Riktigt bra!

Vi trivs mycket bättre, och äter tillochmed där, där man egentligen ska äta. ^^

Tänkte strunta i joggningen idag, men icke!

Jag har blivit kär. Då går det inte att låta bli.

Känslan av att jogga, och känslan EFTERÅT!

Jag gillar't! :D

3,5 kilometers vändan avverkades på 22,07 minuter. En förbättrning på nästan 2 minuter från förra gången. Jipppoooiiii!

Kom hem, och maten stod på bordet. Pyttipanna, rödbetor och ägg. Tack älskling! :)

Har inte ätit den maten på nästan ett år. Kan ju iofs bero på att jag inte gillar't nå vidare. Men idag, fy helvete va gott det var!

Yummie!

Idol och bloggskrivande. Nu mys med älskling.

Imorn ledig, och Kupolen ska få sig en påhälsning. Lite shopping har jag väl kanske råd med ändå? ;)

Annars får jag nöja mig med att vara socialt stöd till Loit och Malan helt enkelt. Inte illa pinkat det heller.

Sist (men inte minst) för dagen:

GRATTIS ÄLSKADE VÄN PÅ 19-ÅRS DAGEN!

Pisipis, jag saknar dig!

Klockan är 22.23, och jag tar kvällen...

Höstis

Is på min bilruta. *Skrapa skrapa*. Soliga kalla mornar. Som övergår i lika kyliga regniga kvällar. Mörker. Och mys till levande ljus.
Livet fortsätter. Går framåt. Det som hände nyss blir till minnen i vårt förflutna.
Tänker mycket på Snabel. Undrar. Fäller nån tår då och då. Tillåter det. Man får. Saknar honom. Men det gäller att hänga med. Livet väntar inte. Dagarna går. Det finns saker att göra. Allting fortsätter, varesig min lilla tisse är här eller inte.
Jag glömmer honom aldrig. Men jag måste uppskatta det jag har, mer än det jag misst. Se det bra jag har runt omkring. Så jag inte missar det.
Hagel är mysig. Sover alltid på mitt täcke. Djin är som vanligt. Kel-go och lite allmänt dryg. Min bästaste promenadvän i världen. Å sambon min, ja ni, vad ska vi säga om den karln?
Han är som han är. Det är väl det jag älskar med honom, antar jag. ;)
Vi är en fin liten familj. <3
---

Heldag på jobbet. Fy tusan vilken lågsäsong vi har!
Jag vet inte hur det är möljigt, men dagen gick riktigt fort ändå. Andra dagar som den här brukar kännas som en evighet...

Hem, byta om...träääääääääääääääääna!
Jag måste utöka träningen nu, om jag ska komma nån vart.
Började med att jogga lite längre än jag "brukar".
Non-stop jogging 31.17 minuter, och ca. 5 kilometer.
Idag, på denna strecka, tog det i genomsnitt 6,23 minuter att jogga en kilometer...
Det betyder att jag borde klara 3 kilometer på 18,7.
Jag börjar komma i den form jag var den där enda gången jag klarade högstadiets "trekilometers-test" på 18.
Heja heja!

Det började smådugga de sista metrarna innan jag kom hem till dörren. Hämtade Djin på en gång för kvällspromenad och nervarvning...
DÅ började regnet ÖSA ner. Tack ska du ha!
Och vi blev inte mindre än dyngsura på den 20 minuter långa promenixen. Göööött! ^^

Jag tycker om hösten...det gör jag verkligen.

Men DET HÄÄÄR?

Nää, som sagt krävs det ändring här i soffhörnet om det ska bli nå vikt-kana av. Fundilerar på hur det ska bli bara.
En rivstart, från och med idag: Inte en enda pizza eller hamburger-bit jävel på 2 månader. Ooooo, utmaningar! Det brukar ju funka bäst...:)
Ska det ätas på pizzeria, är det sallad eller husmanskost som gäller!

Dessutom ska jag lära mig gå till sängs tidigare. Så jag kanske kan komma upp I TID lite oftare igen. Morgonträning, mera mera!
Så jaaa, det är väl lika bra att börja med det redan idag det också..?
Klockan är 22.34, och Naannii'n tar kvällen.

Ska bara visa er bilder från köket först...
En före, och en efter vår "renovering".
Tyvärr sitter inte alla luckorna uppe än, så den biten har jag utelämnat.
Men jag lovar er! Det är redan bättre...
Sååååå mycket bättre!

Före...

fult.

Bajsbrunt!

Och efter...

Myyysigt.

Ljust!

Jag har tillochmed ätit i köket idag.

Alldeles ensam.

Har ALDRIG hänt förr.

Det måste betyda att en förbättring för det Naannii'ska ögat har skett! :D

Ett år av viktnedgång

ETT HELT ÅR!
Och jag håller fortfarande på! :O
Kämpar..faller...reser mig. Fortsätter!
Trodde jag det för ett år sen? att jag skulle hålla i så länge "den här gången"?
Så många gånger förr har jag ju försökt gå ner. En vecka eller två av kämpande, sen har jag gett upp. Jag tror inte jag riktigt trodde på mig själv till en början den här gången heller...
Men här är jag nu, ett helt år efter första vägningen.
Och jag håller faktiskt fortfarande på!!!
Jag säger inte att det går snabbt, inte ens att det går bra... 10 kilo av de 17 jag hade "to go" är inte borta som jag hade hoppats på. Jag är ingen hälsomänniska direkt. Jag äter fortfarande flötmat alldeles för ofta, tränar ibland alldeles för sällan, och jag är absolut ingen expert på det här med "vikt-ande". En amatör på viktnedgång är jag, utan dess like. Många gånger funderar jag på hur i helvete jag ens kan säga att jag försöker bli av med några kilon...Men jag är glad ändå. Glad att jag inte gett upp helt och hållet! Stolt Naannii!

För ett år sedan, den 26 September 2008:
Var min vikt 90.4 kg
Min midja 101 cm
min byst 115 cm
min stjärt 113 cm
min mage 110 cm
och min höft 114 cm.

Som sagt, 52:ndra vägningen gav mig inte ända ner till -10. Men lite nedåt ändå...
Veckans vikt och mått:
Vikt: 81.6 kg (-0.6)
Midja: 87.5 cm (+0.5)
Byst: 105 cm (+1.5)
Stjärt: 104 cm (-1)
Mage: 95 cm (+-0)
Höft: 98 cm (-0.5)

Detta betyder att jag tappat sammanlagt SEXTIOTRE OCH EN HALV centimeter av min kropp, och att jag nu är ÅTTA KOMMA ÅTTA KILO lättare än för ett år sedan!!!
Jag har tappat 9 centimeter om baken, 10 om tuttarna, 13,5 om midjan, 15 om magen...och hela 16 centimeter kring höften...
Och ja, jag "lär" vara nöjd. Inte helnöjd, men ändå nöjd. För jag hade aldrig trott, innerst inne, jag ens skulle klara av det här!

Känns däremot riktigt surt, när jag sitter här och läser gamla inlägg, att jag vägde precis lika mycket som jag gör nu redan i februari... "/ Hela våren, hela sommarn puts väck, och jag kämpar fortfarande på samma antal kilo som då. Vart gick det fel? Varför blev det så här konstigt? Uselt!
Jag vet inte vad jag ska säga, mitt i allt "bra Naannii", så ser jag det här...Nått som jag inte ens tänkt på. Värdelös, ordet för hur jag känner mig?
Kanske kan jag inte vara så stolt och nöjd över nedgången och centimetrarna ändå...?
Får tänka på allt som jag gjort istället. Klarat!
Två mil på längdskidor och en mil non-stop jogging, tillexempel?
DET är jag stolt över. För det har jag aldrig klarat förut, och aldrig ens tänkt försöka mig på.

Man ska inte bli ledsen egentligen. Men det är svårt att låta bli...
Det här är bara början. Nån gång ska jag klara mitt slutmål. Bli av med 8.6 kilo till...och klara 73 kilo! Kanske om ett år? eller två?
Nångång! Så länge jag orkar hålla i. Kämpa. Så är jag nöjd!
Härnäst gäller det att kämpa sig under 80kilos-strecket. Mitt närmaste mål just nu...

Det är nu nästa svåra sak kommer till kritan. Jag skulle ha gjort det för alldeles för länge sen egentligen, men inte fattat förän nu. Att ta viktnedgången ett steg längre för att komma nån vart...Kämpa mera, äta bättre, flöta mindre. Träna, puscha, mera mera!
JAG SKA JUUUUUUUUUUU!!!!

-- En förvirrad, besviken, och stolt (?) Naannii tar kvällen --

--- Så JÄVLA fast besluten att lyckas!!! ---

Dagen efter DEN dagen

Gårdagen var en pärs.
Vill fortfarande inte fatta att det är sant, men måste.
Så mycket har jag inte gråtit på så jäkla länge. Minns inte ens när sist.
Att gå till sängs var det värsta. Att lägga sig, utan honom.
Lilla Snibel...

Hagel tog hans plats på mitt täcke. Kom och hoppade upp, så jag hade någon att klappa till sömns. Hon låg där hela natten. Något som hon inte brukar. Det var inte Snabel, men det var någon jag älskar. Hon gav mig tröst. Och orken att lugna tårarna för att kunna sova.
Mysgumman min. Hon måste känna sig så ensam...
Släppte ut henne i samma ögonblick som jag skulle gå med Djin. Gick ett par steg ner mot vägen. Hon var efter. Vägrade släppa oss ur sikte. Trippade efter på en 3 meters avstånd och mjauuade. Det spelade ingen roll vad jag gjorde för att få henne sluta. Så fast besluten att inte bli ensam.
När vi närmade oss stora vägen försökte jag tillochmed skrämma iväg henne. Jag vill inte att hon ska va där. Men det gick inte.
Hela den korta svängen var hon med. Trippade runt och verkade vara jätte glad över att jag äntligen slutat tjata om att hon skulle gå hem. Sprang ikapp Djin, strök sig mot honom, försökte få honom på lekhumör. Gumman gumman, jag älskar dig!

Tårarna har hållt sig på avstånd. Nära några gånger, men jag har lyckats mota bort dem. En gång brast det. Det får det göra.
Det blir inge bättre, hur mycket jag än gråter. Det hjälper inte. Han kommer inte tillbaka för det. Försöker tänka på det braiga, att han trots allt fick ett liv till då han fick komma hem till oss när ingen visste vad de skulle göra med honom. Att katter har nio liv tror jag inte längre på, men han fick i alla fall ett extra. Ett riktigt bra.

Skulle ha vart ledig idag, men det är mycket förkylningar och "fotvrickningar" på jobbet nu, så jag ställde upp ändå. Det gäller att jobba de extra timmar man kan få. Tror att jag, med morgondagens timmar, kan få ihop till en heltid den här veckan. Det är skönt.

De tre bårdar vi fick upp på väggen igår såg bra ut imorse (moster ville se hur de såg ut i dagsljus innan vi fortsatte). Så eftermiddags-görat blev att göra klart det. Sagt och gjort, nu är det nytapetserat i vårt kök. Blev riktigt fint. Mycket ljusare.
Nu är det "bara" färgen på luckorna som ska dit.
Tack älskade moster för all hjälp! Utan dig skulle det aldrig ha blivit klart!
Dessutom pushade hon mig att försöka själv. Fixa och trixa...så jaaa, jag har lärt mig en hel del. Nu kan jag, näst intill, säga att jag "kan" det där.

Ensam i tv-rummet när J var nere i källarn och slipade på en lucka. Där kände jag det började falla.
UT! Jag var tvungen att komma ut. Jogga bort mina känslor. Rensa skallen...
Det blev inte riktigt så. Jag tog med mig Djin på en promenad istället.
Jag gjorde bort mig där. Gick stora vägen. Efter stora vägen. Förbi stället där jag hittade honom igår...

Bilar åkte förbi. Så jävla fort. För fort. Närmare 80 än 50. Ilskan byggdes upp, och jag kunde inte låta bli att skrika när de susat förbi. Det är 50 era idioter! 50 i en 2-300 meter till! Tänk om det kommer ut något i vägen...Vad gör ni då?
Det är sant. Det var inte bara i mitt huvud. Jag skrek!!! utan att ens tänka mig för. Kanske är jag orättvis som känner som jag gör...men jag lovar, 99% av bilarna som kommer där, åker för fort. Tänk om det var en sån fartdåre som kom där igår, straxt före 10. Tänk om en mindre fart hade gjort att Snabel varit här hos mig nu? "/
Det är alla dessa "tänk om" som finns hela tiden. Det är om, om, om, om! Det borde vara förbjudet att tänka så. För det drar bara ut på det ännu mer.

Djin var i farten ikväll. Jag tror han fattade vad jag var ute efter. Puschandet, farten...tillståndet där kroppen tar över, och tankarna får vila. Vi har aldrig gått den vändan på så kort tid, någonsin!

En annars 40-minuters promenad, blev till 30.

Han förstår, det är jag säker på!
---

Imorn har det gått ett år. Ett ÅR i försök att gå ner i vikt.
Jag tror inte jag lyckats gå ner alla de där hekton'a till -10 kg den här veckan...
Men just nu gör det de samma.
Det kommer när det kommer...

Vi får se hur det går.

Glöm aldrig att visa för de som du älskar att du verkligen gör det!
Det spelar ingen roll om det nästan blir "för" ofta.
Bättre mer än för sällan.
Nångång är det för sent....

JAG ÄLSKAR MIN GOA, STÖTTANDE FAMILJ, MIN UNDERBARA SAMBO, MINA LURVIGA DJUR OCH MINA OVÄRDELIGA VÄNNER!!!

Ni är styrkan i mig!

Ett brev till Snabel...

Jag vaknade sent idag Snabel. Nästan halv 10.
Sov över varenda en av de ställda klockorna. Och du väckte mig inte en enda gång fast än du brukar...Kanske var du inte riktigt myssugen, eller så hade Djin för en gångs skull inte ätit upp varenda liten smula av kattmaten?... Jag vet inte.
Lite sur var jag allt för vad klockan var. Halv 10 (!!!) när jag skulle ha gått upp runt 6. Jäkla Snablis att inte väcka matte!
Men man kan inte vara sur på dig allt för länge, inte när du kommer och hoppar upp i sängen, kastar omkull dig och spinner iväg ditt högsta spinn. Trevar efter händerna, så att du ska bli mer klappad. Mera mera. Myyyyyysas.
En liten snabb mys fick du ändå, innan det var dags för husse att åka till jobbet och du tog med dig Hagel ut i morgonsolen.
Jag sminkade mig, det tog inte längre än en kvart, sen var det dags för Djin's morgonpromenad. Den Kort-korta turen eftersom klockan redan var så mycket.
Jag njöt av att komma ut i den friska luften, vilket jag inte brukar då jag försovit mig. Tänkte på vilken underbar morgon det ändå var. Att det skulle bli en bra dag!
Kom upp till den första korsningen och svängde som alltid vänster. Djin var allt bra seg, men det hör till när matte är lite stressad. Mot stora vägen, närmre, närmre...
Där såg jag en tisse, mitt i vägen, det såg ut som han låg och solade. Hann tänka att det nog var du, kanske... Kom i takt närmare ändå, men tissen rörde sig inte.
Hjärtat frös till is för en sekund. Kunde inte sluta stirra på tissen. I samma ögonblick kom min morbror från grusvägen rakt fram. "Är det din katt?"
"Jag börjar tyvärr ana det...."
Då brast mitt hjärta.

Snälla rara älskade Snabel, vad skulle du ut på stora vägen att göra? Varför varför VARFÖR???
Tårarna började rinna, gick inte att få stopp på. Sen kom ilskan, ilskan för vem i helvete som kan köra över en tisse, utan att ens stanna och lyfta av den av vägen! Vem gör något sådant?
Jag trodde jag skulle vara beredd på det här. Jimmy har sagt ända sen vi började släppa ut dig och Hagel att det var en tidsfråga innan det här skulle hända. Jag visste. Och ändå tar det så jävla hårt!!!
Det kom för tidigt, och jag var inte alls beredd fast än jag trodde det. Om man ens kan vara riktigt förberedd på något sånt?
Alldeles för tidigt. Du kan inte ens ha vart ett år.

Tiden jag stod där, innan Jimmy kom och hämtade oss, kändes som en evighet. Men han kom till slut. Som en räddare i nöden, att ta hand om oss alla tre. Vi tänkte samma sak precis samtidigt jag och husse. Och Tybyn fick bli din plats att vila i frid. Det är vackert där uppe. Världens finaste utsikt över Lisjön, och tusentals långa grässtrån som fladdrar i vinden. Jag hoppas du trivs!

Det blev en jobbig dag på jobbet. En sån där dag man måste anstränga sig hårt för att inte falla. Jag vet egentligen inte om jag gjorde någonting rätt. För mina tankar var fästa vid dig. Tänkte att jag skulle strunta i att åka hem under lunchen, men gjorde det ändå. Bröt ihop när jag stod på trappan och Hagel kom trippandes, men inte du...
Hagel saknar dig. Det märks. Hon har ropat på dig. Letat efter dig. Tror inte hon riktigt förstår vad som hänt. Eller såg hon? kanske var ni tillsammans när det hände?
Hon har varit otroligt mysig idag. Kanske förstår hon att jag är ledsen?
När moster var här och hjälpte mig tapetsera sprang hon tillochmed in i lim-penseln och fick lim i hela huvudet. Försökte torka bort det, men det gick inte så bra. Ser ut som hon varit till frissan och fått en stenhård tuppkam. Du skulle ha skrattat åt henne om du var här, det vet jag.

Det känns så tomt Snabel. Vill inte ens tänka på hur det kommer kännas att gå och lägga sig ikväll, utan dig på täcket mellan mina ben. Att inte behöva leka gymnast för att kunna vända mig i sängen. Att inte ens ha någon som väcker mig de där få gångerna jag väl kommer upp i tid.
Att inte ha dig!

Jag tänker på allt vi gjort tillsammans. Vilken stark personlighet du hade. Du var den som fick mig att bli en kattmänniska. Något som jag aldrig i hela mitt liv varit. Du tog bort min urbotligt dumma "rädsla" för katter, och fick mig att älska dig.
På ett vis räddade du mig, på samma sätt som jag räddade dig en gång i tiden. När din gamla husse gick bort, och det inte fanns någon som kunde ta hand om dig. På något vis är jag glad att det hände. Det känns helt sjukt att skriva, men faktiskt. Jag fick min älskade Snabel pg.a ett dödsfall, och jag blev av med honom på samma sätt.

Jag tänker på igår kväll, när du och Hagel låg med mig här i soffan när jag var ledsen för att det blev så tomt efter tissebäbisarna. Minns du vad jag sa till dig då? "Jag är så glad att jag har er två kvar ändå..."
Ett litet längre tag blev det. Men inte mer.
Älskade Snabel. Jag förstår inte varför!

Känns som jag har "förlorat" 4 av mina 5 tissar på mindre än en vecka. Och det gör ONT! Mest gör det ont för dig. För du var den bästaste tissen i hela skaran!
Mattes älskling!

Det går inte att hjälpa tårarna. Kanske vill du inte att jag ska vara ledsen, men jag kan inte hjälpa det. En sån stor bit i mig lider. Tanken på att aldrig få känna din mjuka päls emot mina händer igen river så hårt. Ledsen kommer jag att vara, men livet går vidare...det vet jag att du också skulle velat. Jag ska ta hand om Hagel det bästaste jag kan! För ni båda är värda det bästa livet som går att leva.
Jag är glad att vi valde att ta hand om er två, för jag vet att du trivdes här. Du fick ett bättre liv, kärlek och omtanke. Jag är glad för det. Jag älskar dig. Nu och för alltid!

Tack Snabel för att du fick finnas till! <3

// För alltid, din matte

Gick inte som det skulle, fast ändå

Tryckte av första alarmet när det ringde klockan 6 imorse. Tänkte att jag lika gärna kunde sova en stund till då jobbet ändå inte kallade förän 10. Det är så jag tänker. Heeela tiden, sen jag "lärde" mig snooza. Det är FEL!
Snabel däremot, som kommer trippande så fort det blir någon som helst aktivitet om mornarna, ville inte alls att jag skulle sova nå mer. Han ville mysa den stackarn. En riktigt jobbig morgonmys för en urtrött mig. 10 minuter efter sex gav jag upp försöket att försöka somna om med kissen i sängen, och klev upp enbart för att ge honom lite mat så han skulle lämna mig ifred för en stund. ;)
Så, *hälla hälla*, *klappa klappa*...zzzzz..sussa sussa?
Fick panik på mig själv när jag insåg vad fan jag höll på att göra. Gå och lägga mig igen, när jag väl kommit upp i tid!!!??? Wooooot!?
Hade jag kunnat ge mig en spark i röven vid den tidpunkten hade jag fan gjort det!



Nä, här gäller det att smida medan järnet är varmt!
06.30 tog jag mitt första, av många, joggingsteg. Så underbart skönt att springa igen. Att springa långt. Ensam. I en by som knappt vaknat ännu. Det var en sån där joggingtur som skulle kunna ha fortsatt hur länge som helst. Energin skulle aldrig ta slut. Humöret på topp!
Fast jag har lite problem med att komma på VART jag ska springa. Min hjärna KRÄVER att jag vet på ett ungefär vilken vända jag ska springa innan jag börjar. Annars börjar kroppen strejka så fort jag tar ett steg i fel riktning. "Den rundan ska du springa nu utan att stanna kroppen. Klara det!". Då går det. Annars, tvekis!



22 minuter och 53 sekunder non-stop jogging avverkades då tillslut, med massvis av energi kvar i kroppen (iofs bra då klockan bara var 7 på morron).
3,51 kilometer, om uträkningen stämmer på iform's hemsida.
Bajs bra är det i alla fall...Bara att rita upp rutten efter vägarna man springer, så räknar det automatiskt ut hur långt det är! Testa själva! :D (http://iform.se/rundan)
Alltid skoj att kolla hur långt man orkar.


Nervarvningen blev den "långa" korta svängen på en 10-15 minuter så att Djin fick sin morgon'erliga motion.

För en gångs skull fick jag mycket gjort innan det var dags att åka till jobbet. Tvätten blev hängd, disken diskad, alla smågrejer i köket undanplockade inför slipning av väggarna OCH jag hade fortfarande tid att sitta och mysa framför tv:n med en smaskig frukost framför mig. Ännu en morgon, just som gjord för lilla mig. :)



Det var meningen att vi tillsammans, jag och J, skulle slipa väggarna, och tapetsera efter jobbet. Jag tycker om när vi gör praktiska saker tillsammans. Har tid att umgås, ha kul...och samtidigt får nånting nyttigt gjort. Så det har jag gått och väntat på hela dagen. Tror ni det blev så?? Näääe...När maten var klar kom J hem och åt, för att sedan åka tillbaka å fortsätta med en jävla bil-jävel som var tvångt tvunget att bli klar ikväll! Ibland blir jag riktigt sur på den där verkstan! Ibland är den inget annat än i vägen...
Att vara sambo med en egenföretagare är inte alltid tjoohooo. Speciellt inte när man blir svartis på själva verksamheten! ;)
Är det konstigt?



Klockan 9 kom han hem på "heltid" för kvällen. Jag hade slipat hela väggarna då, och slitit med att få fram allt som vi skulle kunna tänkas behöva.
Vi gjorde ett snabbt försök att få upp en remsa. En motgång. Sen var det bara att lägga ner projektet för ikväll. Det är ingen idé att fortsätta greja när energin börjar tryta... Då går det bara ännu mer på skit, och blir ett jävla virrvarr av tapeter och lim från golv till tak. Och tryter energin, då blir det lätt en förbannat dålig "gemensam stund" av något som skulle bli en bra. Nähää, då får det va!
Nya tag får bli en annan dag. På Torsdag. För imorgon jobbar jag kvällen. :)



Däremot tror jag jag ska försöka masa mig upp tidigt imorn också, helst vid sex tiden (snäll tisse, snäääääääll Snabel?), även fast jag inte börjar förän 12. Ta loss lite skåpluckor, släpa med dem ner i källarn och börja slipa dem också, så jag kan måla-måla dem snart!


---

Det känns bra i kroppen den här veckan...
Jag kämpar. Tror. Hoppas...

Tjockis-naanniin ger allt!



****
Dagens totala träning: Nästan 23 minuters joggning. Två promenader på sammanlagt 30-35 minuter. Plus ett "par" lyft och doningar med en lagom tung slipmaskin.
****



Godnatt världen!

Nu går skam på torra land...

Minsann!

Vår käre vän Erik fick besök på förmiddagsklockan. Tre pöjkvarslinger runt 20-25 årsåldern kommande i en röd Mazda knackade på och ville ha bensin. När han berättat klart och tydligt att han inte hade någon bensin, och de tre pekat på bilarna och menat att de är fyllda med bensin (Erik har två dieselbilar, och talade alltså sanning), tvingade de med honom upp till Preem för att tanka i ÅTTA liter bensin i bilen. Därefter ville de ha hans kontonummer för att de promt ville betala för bensinen genom att "sätta in pengar" till honom. Trots att han kom på alla ursäkter för att de skulle få bensinen av honom (vad säga när det är tre mot en och man inte alls vet vad de gömmer i fickorna?), så blev de sedan med ner till huset igen, för att E skulle gå in och "leta på" konto-numret. Där kommer de vandrandes efter honom... IN I HANS HEM!!!. Två upp på övervåningen för att rota runt, och den tredje för att vara så givmild att hjälpa E leta reda på hans (enligt dom) väldigt eftertraktade nummer...Efter ett tag verkar de ge upp, och bestämmer sig för att dra sig undan.
De går ut igen och den ena av idioterna frågar om Erik röker. "Näääe..."
Följdfrågan blir varför han då hade ett ciggpaket där inne, sen går de in igen, tar ciggpaketet..och åker!
Erik är, som han hitills märkt: 100 kr i bensin, ett ciggpaket och en mobiltelefon fattigare nu än han var när han gick ur sängen imorse! :O

HUR I HELVETE TÄNKER FOLK???
Idiotjävlar! Polisanmälan är gjord, och bilens reg.nr är uppkollat...Stulen från Täby! Och vad fan gör de här??? i lilla sketna Frbg?
Och 8 sketna liter bensin, whyyyy? bara för att kanske få tag på ett kontonummer??
Ja ni, man börjar ju undra.

Stackars Edit. Hade det varit jag hade jag fan sketi i byxera! :S

---

Annars har det varit jobb, och tapetrivning som jag ängnat största delen av min dag till. Nu är all tapet borta, och väggarna bara står där och väntar på att bli slipade och få lite ny tapetsering på sig. Något att göra efter jobbet imorgon? CHECK! :D
Tar tapetseringen först, så fixar jag skåpluckorna sen. Känner på mig att det kommer bli skitfint, när det väl blir färdigt! men aaa, jag får nog räkna med ett par timmar på de där skåpluckorna. De ska slipas, och eventuellt grundmålas, innan den sista målningen skall på. Det är mycket nu! :)

Helt SLUTT på Tissetassbäbisar ikväll! Det är sorg i Nanniin's hjärta! Så fort tiden går egentligen! Swischhhh så var de stora! Men men, det är väl så det blir när man själv börjar bli litte skrappli. ^^

En 45 minuters promenad blev dagens träning. Tjolahöpp!

Nu blir det natten! Myyyys!

Dåligaste inlägget på länge, förlåt mig!

Bara för att jag tycker om bilden.
En riktig höstmorgon-bild, om jag får säga det själv (och det gör jag ju). Hade helt glömt att jag tog några bilder på vår morgonpromenad här om dagen. Trodde inte några av dem blev nå bra eftersom jag använde mobilkameran, så det var väl kanske därför. Men tji fick jag. För när den väl kom upp på datan var den faktiskt riktigt vacker. Bättre i större format förståss, men det här duger det med! :)

Shit vilket väder vi haft hela helgen. (Jaaa, inte just nu då, för nu hällregnar det ju ute, men man kan väl näst intill säga att helgen är finito...för den här gången?)
Sol, å en 20 +... Helgönne!

I Fredags efter stängning var jag över till dörren bredvid-vid (Till Loit och Tobben). Tittade på Idol och spelade lite Buzz med folket och Malan. Hade en ensam natt i lägenheten då J tillbringade natten i Tybyn och stugan.

Lördag och jag sov till klockan kvart i 12! Fy dundrande vad det är skönt att sova ut. Den där sova-för-länge-paniken sätter visserligen in efter en sådan utsovning, men jag börjar inse att man faktiskt måste låta sig sova så länge det bara går ibland. Det är nödvändigt för mig när jag jämt annars är så tröttis.

Sen kom älskling hem en sväng. Vi åt sen frukost tillsammans innan jag blev med upp till stugan för att hjälpa till med dassbygget som just nu står överst på "att göra"-listan där uppe. Det är riktigt hemtrevligt att komma dit upp nu för tiden. Inte alls som på den tiden man fick akta sig från att trampa igenom golvet. ;)
Nästan hela dagen var vi där, Sågade och snickrade, mätte och släpade...Åt lite mat och tittade på film. Reglarna tog slut när vi nästan var klara med stommen, så där tog det stopp för den här helgen.

To be continued...

Djinnis var dock lika nöjd ändå.

Jag åkte hem i förväg för att hinna diska och dammsuga innan kvällens bravader tog fart. Yen, Kim och Linda kom besök för ett parti "Upp till Bevis". Sällskapsspels-älskare som vi verkar vara jag och Yen. Haha, stackars krakar till Karlar vi har som tvingas stå ut med våra påhitt.

Här med spelets roligaste utmaning: KROPP MOT KROPP, te.x.

Behöver jag nämna att de klagade över "bögtendenser" och att det kändes "konstigt"...
Vilka karlakarlar till att vara Mesiga! Jag och Yen hade inga problem att mysa med varandra på vårt vardagsrums-golv!

Mer kroppskontakt åt folket!

En vända till Pizzerian blev det, och en roadtrip till Lesjöfors som sällskap till Jennie när hon skjussade hem Kim. Ännu en trevlig helg-kväll! :)

---

Och, och, och...VET NIII???? Vi tog tag i vårt boende idag, jag och Jimmy. Var till Ludvika och köpte tapeter och färg! Så nu blir det inga långtråkiga lediga dagar på ett tag framöver kan jag lova! Här ska det göras "oss-likt" i köket! Kan bara bli bättre än hur det sett ut fram till nu!...Har redan börjat riva ner det gamla. :)

Skulle ha vart ledig imorn och fortsatt hela dagen, men nu fick jag jobba 8-15, så det blir ett eftermiddags-projekt. Tar alla timmar jag kan få nu. Det behövs för själen!

En liten tisse-tjej bor kvar här till imorn. Sen är det helt slutt på tisse-bäbisar! BORTA! "/ Var över till Tobben och Loit med Elvis imorse, och han verkar trivas riktigt bra redan. Bra det. Och extra bra att det är så nära, så jag kan hälsa på min ex-kisse ofta! :D

Nu börjar min käre sambo bli otålig då jag sitter här alldelens för länge. Och JA, jag håller med...men ikväll har det gått riktigt segt att få fram allt jag velat skriva. Ursäktar mig själv för ett tråkigt inlägg. Ni kan ju titta på bilderna istället, de är lite att hänga i granen i alla fall...;)
TJADåååååå!

Morgonmys

Jag kom upp i tid, orkade gå en promenad, och har tid att mysa i soffan innan jobbet...
Gosh, vad jag älskar sånna här mornar!
Det är bara några få plusgrader ute, luften kall och frisk, solen börjar försiktigt värma upp de frusna bilrutorna...höstväder utan dess like!

Sitter och myser i soffan efter frukost. Har på mig J's gamla stickade tröja, ett par storlekar för stor för mig egentligen, nästan som en klänning, men det är myys. Lille Elvis ligger som vanligt och värmer mitt knä. Det är lite småkyligt ändå, fryser allt oftare nu för tiden...Funderar på om det är för att kroppen känner sig naken utan de kilon jag kämpat bort, men det gör det samma. Mer kläder finns det alltid att sätta på.
Tv:n surrar lite i bakgrunden, jag vet vad som visas, men hänger inte riktigt med...Jag är i ett mysläge som bara uppstår just under såna här tidiga timmar. Den enda tiden på dagen jag njuter av att vara "ensammast i världen".
De här ensamma tidiga timmarna är mina favoriter, när jag väl kommer upp i tid. Det finns inget bättre än en lugn och skön morgon! :)

Jag har vägt mig också...Inget överraskande att det gick på plus. Men däremot blev jag glad över att det inte var mer än det var. Jämför man med vad jag vägde förra veckan (inte för att jag vet vad jag vägde då men ändå), så har jag nog lyckats bli av med något semesterkilo ändå. Resultatet landar på "det gamla vanliga" 82.2 kg. 1,6 kilo tyngre har jag blivit. Borde varit mer efter 10 gångers pizza- och hamburgerätande tycker jag.
Hade räknat med en 4-5 kilo plus, så man kan klart säga jag är helnöjd.

Dagens vikt och mått:
Vikt: 82.2 (+1.6)
Midja: 87, 0 cm (+-0)
Byst: 103,5 cm (+-0)
Stjärt: 105 cm (+3)
Mage: 95 cm (+1)
Höft: 98,5 cm (+1)

Det är 51:a veckan jag väger mig nu. Nästa vecka har jag varit en amatör-gå-ner-i-vikt'are i ett helt år. :O
Hade önskat jag klarat av 10 kilo tills dess, så jag har en hel del att kämpa för den här sista veckan. Året har gått så fort. Det är sjukt vad en Naannii har förändrats i fet-hjärnan. Lite smalare har den allt blitt i tanken. Men det borde vara mer nu...Jag måste ta ett steg längre nu, för att bli av med de sista kilona mot målet. Kämpa ännu mer under träningen, och skärpa till mig en gnutta till när det gäller matlagning.
Ett år, och jag ger banne mig inte upp!

Idag fyller tissetassbäbisarna 12 veckor också. Det är dags för de två som är kvar att flytta hemifrån i helgen. Usch och fy, vem ska nu värma mitt knä om morgonkvisten?
Får tvinga upp Djin, eller Snabel här i soffan med mig...eller varför inte gå in till sängen, klappa Jimmy lite fint på huvudet. "Fin tisse!". Och bära med honom ut så jag har någon att klappa på? ^^
Tror den sista tissen flyttar på Söndag. Ska mysa mysa mysa tills dess!

Dags för en heldags arbete. Sen får vi se vad den lediga helgen har att bjuda på.

Tjolahöpp i höst löv'a!

sömnig groda

Simmat 1,3 kilometer, så nu somnar jag nog gott ikväll! :D
Å åkt vattenkana en gång, å bubblat bubbelpool!

Fixat och donat. Sätt upp klädkrokar i hallen och ställt om bord och stolar i köket. Lagat smal-korvstroganoff och ris. Plockat lite äpplen. Haft en sån där långtråkig ledig dag igen...Jag önskar än en gång jag hade ett heltidsjobb! "/
En ledig dag är bra, två på raken...no no!

Jag är säker på att vågen kommer visa plus imorn...Det var ju trots allt tre fetis-veckor sedan jag sist vägde och mätte. Ändå är jag lugn i själen. Beredd på smällen. Blickar mot framtiden! :)
Det kommer, det kommer...bara att fortsätta kämpis!

Tjohoooyyyy...

en glädjefylld ledsam dag

Lugnt med träning idag. Har lite ont om fötterna sedan igår. En del skavsår, och 99 delar rivsår efter kattbäbisen som tyckte mina hälsenor liknade klösbrädor. ^^
Inte för att jag ser nån vidare likhet,.. eller kanske? :O
Det blev i alla fall bara två kortisar idag. En imorse, och en nu på kvällen...



Annars har jag varit ledig.
Sovit till halv 11, fast jag borde gått upp vid 8. Softat runt lite. Ätit en sallad och hjälpt Jimmy skriva fakturor på Verkstan. Diskat och städat, fast det tog 3-4 timmar då jag hela tiden kom på nya saker jag "ville" göra i samma veva...

• Det var smyckesskrin som borde rensas och smycken som skulle läggas i.
• Det var högar av nytvättade kläder som skulle vikas och PRESSAS in i den lilla garderob där vi har alla våra kläder. Puhhhh, det är mer än dags att köpa en byrå nu. En svart, så den passar sovrummet. Jag ska köpa en, så fort jag kommer iväg nånstans. Man måste ha en byrå!
• Det var hallen, som såg så extremt tråkig ut idag, som behövde sig en liten "make over". Jag flyttade byrån som står där en meter eller så...Såpp, klart! Det blev genast mycket bättre...Myyysigare!

Man får nya idéer så fort man börjar greja. Saker som skulle vara bättre om de var på ett annat sätt. Det närmaste är att fixa till köket. Sätta upp en vit halvpanel, och måla skåpluckorna...Göra det lite mer Jimmy-och-Sanna-likt. Visst är det fint här redan nu. Det var helt nyrenoverat när vi flyttade hit för ett år sen, men jaa...det är inte "OSS", om ni förstår vad jag menar? Här ska det fixas och donas! :)



Fick ett glädjande sms från en körkortstagare vid namn Loit! (Grattiiis! :D) Och själklart bjöd hon på ett nervösåk över bygden. Nu kan vi turas om att chaufför'a! ;)



Tomt är det här ikväll, efter Idol-tittande och Buzz-spelande med tjejerna...
Jag har sambon här, och erik, å Djin, å Hagel, å Promenix (nu mer kallad Elvis), å Lurifix....Men ingen, ingen!!! Kaliber! :'(
Han har blitt stor och flyttat hemifrån idag den lilla krabaten. Bor härefter på "Partygatan" under namnet Sylvester, med Niklas och Tina.
Buhuuuu, min lilla Kalibuuur!
Någon tår kom det allt när bilen med buren backade ut från gårn. Känslomänniska som jag är.
Men det är väl lika bra att vänja sig...En borta, två to go.
Det har vart en härlig tid att ha de där små bus-tissarna här hemma, men man måste inse att fem är för många, då två är lagom.
Efter helgen är det bara "den gamla vanliga"-Svensson familjen kvar här i ruta ett. Duger bra det också... :)

Hejdå Libruuus! Sköt dig nu!

Ledigheternas ledighetsdag imorgon också. Då ska jag fundilera ut lite mer saker man kan förbättra här i stugan. Och kanske åka och simma med mamma!

Just keep swimming, just keep swimming...

På fisens môs hörredu hurtbulle!

Jag har ont i benen!
Mina lår och vader har fått sig en riktig "välkommen tillbaks till vardagen"-fajt, med gårdagens joggingtur och dagens promenixer. Många, och långa, är orden för dagen!

Och vilket väder att promenera i sen då! Underbara höstväder!
Man kan ju undra vart denna molnfria himmel var under sommaren? Men jaa, det hör väl till. Inte tusan ska det väl få vara vackert väder när det är sommar heller? Det ska ju va jämt annars, när solen är så långt bort att det inte riktigt blir så där varmvarmt som det skulle kunna bli om somrarna, så att vi inte saknar det fina vädret när sommarn (eller rättare sagt sommarmånaderna) väl har flugit sin kos...Eller?
Nää, ordbajsandet tränger sig på känner jag. Diskussionerna som aldrig tar slut. Som kan skrivas på i all evighet. Fortsätta livet ut. Så nu ger vi oss med den bajsen och fortsätter med det som skulle skrivas...Promenixen!
Morgonens vankande bjöd på morgonsol och höstkyla. En skogspromenad på en halvtimme med Djin mestadels fritt springande i sin egen takt. En slankan hiiit, en slankan diiit...och en slankan ner i diket!
Det är skönt att gå i skogen. Jag är glad att jag "har" en! ;) Ännu skönare att ha Djin lös, för takten verkar öka så mycket då. Det blev nästintill en power-walk hela vägen, istället för att lunka fram och stanna vid varje luktvärt grässtrå. :)

Jobbelijobb 11-17. En lugn dag på firman.

Maten stod på spisen och golvet var dammsuget när jag kom hem. Han kan va riktigt duktig ibland, den där karln jag har. <3
Men han börjar bli lite mallig över sin köttfärssås, då ryktet om den börjar spridas över bygden...Haha, snart står folket på rad här utanför när det vankas Jimmy-mat. ^^
Men jaa, jag ska erkänna att jag aldrig smakat godare. Så det är väl ett välförtjänt rykte han har. :)
Och valuta för pengarna fick han lär jag då säga, när jag kom invandrande med en Soda Streamer på armen. En sån som han fluktat efter så länge. Lite dyr, men vi var värda det tycker jag. Nu kan jag göra bubbelvatten alldelens själv också. Gosh vad jag lär mig! ^^

Hupp i träningskläderna, så var det dags igen. Jag har fått det stora uppdraget, blivit utnämnd, till att vara Malins "träningscoach" (wooooooooot, hon lär då inte läst gårdagens inlägg i alla fall höö?). Hur ska jag kunna vara den "kunnande" för henne, när jag själv känner mig som en "nybörjande amatör"?
Men jaaa, "vi" började i alla fall Malans nya liv, med en långpromenad på närmare två timmar...So long, so good.
Och även om jag inte mer än kommer kunna ge henne små tips på vägen, så känns det otroligt skönt att veta att nån mer träningssugen person sitter i ett hus, inte alls så långt bort. :)
Mera träning med Malan! Oh yes!

Vi tänkte varva ner här hemma med lite Idol vi två hurt-nissar, men det gick på fisens môs de där, för de va en annan nisse som slagit sig ner i vår tv (och J hade han slagi ner i soffan)...Just de...Åsa-nisse! En svartvit film från sisådär 50-talet.
Tacka vet jag det, för då fick vi umgås i dörren bredvid-vid, hos Lola, alla tre!

Det också, har jag glömt att skriva. Jag och mamma ska börja simma! Försöka ta oss utanför dessa envisa 50-skyltar en gång i veckan för att skaffa oss lite vatten bakom öronen. Träna utan att känna träningen! Wihuuu! :D

Haha, om ni inte redan har märkt det...så har jag en av de där glada dagarna idag!
Jag gillar't!

Mysa med karl, vad annat kan vara den bästa avslutningen på en sådan dag?

På en annan sida av Naannii

Jag tar tjuren vid hornen. Det gör ont i mig. Fast det gör det samma.

Skammen sträcker sig upp över öronen, men jag ska berätta...

Så jävla onyttig som jag vart under de senaste 16 dagarna har jag aldrig varit! Inte ens när jag var som fetast, flötigast och vägde som mest.
Jag överdriver, tyvärr, inte när jag skriver att jag inte ens minns hur många gånger jag ätit skräpmat.
Hjärnan stängde av räknefunktionen efter jag ätit pizza, hamburgare eller liknande...(håll i er nu).. FEEEEM gånger, bara under den första semesterveckan!!!
Det är rakkabajsans sjukt! Men helt jävla sant. JAG VET INTE!
Ännu värre är att jag inte tränat alls. Någon promenix hit eller dit, men på högst 30 minuter, om man inte räknar med shoppingturer och sånt förståss.

Vart tog min nyttiga semester vägen? :(

Jag är sur på mig själv. Förbannad som fan!
Hur i helvete kan jag ens påstå att jag vill gå ner i vikt? om jag går ner mig så jävligt i skiten så fort jag får chansen???
MEN (det finns alltid ett men)...vet ni?
Den vilja jag känner över att förändras nu, är starkare än den varit på hela jäkla sommarn!
Jag är så jävla fast besluten, att nå mina mål, och att ge allt för att bli av med de oönskade kilon min kropp fortfarande bär omkring på!
Energin har tagit nya tag. Kämparandan bara skriker i mig!
Och även om jag gått upp en 4 eller 5... eller hur många kilon det nu än är jag har lagt på mig under de här dagarna, så ska de bort...och dra med sig en herrans massa fler hekton!

Ny dag. Nya tag!
Ikväll tackade jag nej till att följa med grabbarna bus till pizzan. Valde min lilla fil-och muslitallrik, avocado och banan till kvällsmat istället. Godare än någonsin var det nyttiga, och perfekt efter den första joggingturen på två veckor!
Det gick dock trögt att springa idag, jag tyckte jag kände de nyförvärvade fettvalkarna guppa upp och ner- ner och upp över både rygg och mage hela tiden. Men vad ska man förvänta sig?
Tåningen, som stoppat mig lite på sistone är inte helt okej än...men jag kan inte bara sitta och vänta på att någonting som inte verkar vilja bli bra, ska bli bra!?
Ofarligt borde det väl också vara, om det inte gör mer ont efter jag sprungit?
Nåväl, jag tog mig ut...joggade non-stop i 14 minuter och 23 sekunder, och tog en 25 minuters nervarvnings-promenad med min vovve.
Jag är glad. Stolt över mig själv!
Hur konstigt det än lär låta efter mina erkännanden här ovanför...

Kalla mig gärna konstig, men jag tror onyttigheterna har gett mig viljan tillbaka.

Min semester i bilder ligger nu ute här:

http://naannii.blogspot.com/search?updated-max=2009-09-13T13%3A32%3A00-07%3A00&max-results=1

Plutt-inlägg

Slutt på semestrandet för denna gång!

...Och längre inlägg kommer imorgon. ;)

semestrandet

Gosh, Vad snabbt alla lediga dagar försvann! :O

Eller..nää...jooo, jag kan nog säga så, så här i efterhand, trots att de där första semesterdagarna var de långtråkigaste jag haft på länge.

Vi satt oss i bilen på väg mot Karlstad och Clarion Collection Hotel Drott, Sen rann dagarna förbi snabbt som fan...

Det tog ett bra tag för mig att verkligen slappna av. Det spelade ingen roll hur sakta jag försökte äta när vi var på restaurangen. Har ni någonsin hört uttrycket "njuta av maten"? Inte jag, tydligen. ^^

När Jimmys Pizza var halft uppäten, låg min redan i magen.

Och när sambon min tog det hellugnt på hotellrummet, låg jag bredvid och funderade på vad vi skulle hitta på därnäst. Han fick säga till mig på skarpen till sist, för att själv ens kunna behålla det lugn han lyckats skapa.

Högvarvs-Naannii, här har ni mig!

Men även jag lyckas ibland.

Jag fann lugnet!

.Semesterlugnet.
-----

Så, japp...Nu vet jag hur en semester känns...En RIKTIG semester. Med mycket ledighet.

Och jag har hunnit med saker. En hel massa för att vara exakt!

Blir lite långt att skriva om varenda liten grej, så vi tar det i bilder istället (inte alla bilder förståss, för då skulle ingen orka titta på allt...Pssst, inte ens jag!) tycker jag.

För en bild säger ju mer än, ja ni vet, sägs det ju?

På min Naannii-Semester har jag:

Kikat ut över tågstationen i Karlstad från vår lya på 3:e våningen

Ägnat några timmar i detta utrymme

Och några minuter hit och dit här inne i värmeböljan


Flutit runt som en flaskkörk i varmt bubblande vatten.
Ahh... :)

Och självklart bubblat runt i vattnet med min älskade knubbsäl!

Sovit två underbart sköna nätter i denna lyxsäng

Vankat runt bland fina byggnader i Karlstads Centrum

Tagit mig en Cider, mitt på blanka dan! :O

Myst med min sambo på denna restaurang vid vattnet

Tittat kärleksfullt på min lilla plutt

Fulat ut mig med den roligaste fjanten på jordenTrott att vi kanske skulle få en sån där "ååhhh, gud vilken mysig bild på er två"-bild...

Ack vad jag bedrog mig. ;)

Åkt Karusell! :D

Vid två tillfällen tillochmed!

1. Jag tog med mig Robert och gjorde honom illamående en kväll på Filipstadsmarken

2. Jag tog med mig Jennie och Stina, och gjorde dem båda illamående en dag på Hälleforsmarken.

Åh, jag bara älskar karuseller! "När" jag blir rik ska jag köpa en egen.

Gått på marknaderna har jag förståss också görigt. En liten sväng med sambon på vägen hem från Karlstad, och en lite längre med Jimmy, Jennie och Kim.

Tagit mig en långväga tripp på närmare 50 mil, Alldelens ensam, med ett äpple som sällskap

Lyckats, träffat Pis, och hälsat på på Pisas gata i "Stan".

Mer nämnvärt som lilla huset på prärien.

Underbart fint där hon bor, där i det lilla huset till höger.

Tagit mig en tripp till Steninge och havet

Trippat hela vägen ut på denna underbara stenpir

Fiskat såna här fulingar för första gången på flera huundra år, minst. ^^

Känt vinden i håret

Tagit mig en titt på utsikten

Vilat mitt trötta huvud på en varm stenhäll i solen

Tagit egobilder med min bäste vän för att föreviga minnet av denna resa

Sett en Pis stå och blicka ut över vågorna

Njutit av att vara där. Med henne. Hos henne.

Beundrat resultatet av vårt tålamod

Testat, kollat och köpit en massa kläder på Gekås i Ullared.

Sett människor som är färgstarkare än jag själv.

FYRA par benvärmare i olika neonfärger...behöver jag tillägga att det inte är mina klipp? ;)

Beundrat vad mycket, man kan få för så lite

Fixat både under- och vinterkläder

Sussat och dregglat en hel massa

Tagit promenader kring hästar,hagar och hav

Ätit ute både en, två och...räcker 8 (???) gånger?
Tjockis har jag vart.

Sett Halmstad

Grimaserat i kvällssolen vid Tylösand

Njutit av världen vi lever i

Haft helhärliga dagar i en sommarstad.

Med min Pis.

Som bestämde sig för att följa med hem under helgen.

Jag slapp åka hela vägen hem ensam. Och vi stannade till vid Allum's köpcenter vid Göteborg för att träffa Linnsing, den äldsta av mina systrar.

Ännu en long-time-no-see träff. :D

Spenderat sista semesterhelgen i Tybyn vid stugan med Djin och Jimmy, Jennie och Kim, Partyhattar och hamburgare.
Nu har ni sett en del. Inte i närheten av allt förståss...

Men, ni skulle ha vart med! xD

Jaaa, vad ska man säga??

En godkänd semester för att vara den första?

Jag tycker det!

Absilutt!

Vad tycker ni?