Att längta som en tok

Imorgon kommer äntligen Rob hem!

Äntligen äntligen äntligen!

Som jag längtar!

På något vis är det riktigt jobbigt att ha honom borta en hel vecka i stöten,

mycket jobbigare än jag trodde det skulle vara...

Men samtidigt tror jag det kan vara bra också.

Vi får tid att sakna varandra,

och tid att hitta på saker tillsammans när han är hemma och ledig.

Tror jag hyser någon slags hatkärlek till det yrke han valt att utbilda sig till,

helt enkelt.

Älskar det när jag vet att han snart kommer hem och är hemma,

Hatar det när han är på väg att åka eller är borta.

Men som sagt,

nu är han snart hemma igen.

Hör och häpna, men det pirrar faktiskt lite (läs: mycket) i magen!

De där fjärilarna som har en förmåga att gömma sig vaknar till liv och fladdrar runt i kroppen.

Nästan så jag blir lite nykär i min "gamla" karl!

Det är härligt!
Så förbaskat kär!

Ge mig imorgon!?