Idag känns livet en liten gnutta lättare.
Kanske för att jag har pratat,
ibland lättar det på trycket vid första lilla ordet jag säger till den jag pratar med.
Sen släpper det bara alltihop sen,
och ur munnen, ordagrant, stormar det ord och meningar i ett jäkla virrvarr.
Tycker nästan synd om de underbara människor som finns mig närmast hjärtat för att de får stå ut med mina hjärnventilationer!
Kanske borde man tjata sönder andra människor med allt skit istället,
och behålla bästa vännerna öroneksems fria? ^^
Höhö...
Inte!
Men, på så sätt kan ju vännerna veta att de är de bästa också, eller hur?
Får du örvärk så fort du träffat eller hört av mig nånstans?
Grattis, då räknas du till de bästa! (=
Är så glad att jag har dom allihop så ni anar inte!
Trots lite lättare sinne är kroppen ändå inte riktigt på topp.
Lite feber dyker fortfarande upp till och från. Svettningar och frysperioder om vart annat.
Allmänt död i kroppen.
Trist!
Idag har det återigen vart sånt där perfekt längdskidväder också,
största förlusten på hela dagen, att inte kunna åka!
Jag vill ju ha mitt premiäråk, svettas som en gris och bli röd som en tomat i fejjan.
Känna den friska luften och lukta brända kalorier!
Hoppas vintern laddar upp med många fler fina vinterdagar, så jag hinner ta till vara på i alla fall en eller två av dem. ^^
Hämtat mera bildelar till bilen också.
Kan ju inte bara sitta inne, även om det kanske skulle behövas,
att sitta i mitt soffhörn betyder mera tankar,
och det vill vi ju inte ha, eller hur? (=
Då är det bättre att göra något nödvändigt med tiden istället...
som att skruva te.x!
Är så grymt stolt över mig själv ska ni veta, som lyckats fixa så mycket näst intill på egen hand under helgen.
Tonat rutor för första gången i mitt liv, haft tålamod att ligga raklång å målat på underredsbehandling både här och där, skruvat ur och skruvat i jagvetintehur många skruvar och muttrar, fått loss spolarvätskebehållaren och satt tillbaka den, bytt olja, skruvat isär vänster bakbroms och kollat felet, slipat ner rost och målat, värmt, bensinat och skrapat bort limmet efter de försvunna listerna... osv osv...
Jävligt duktigt om jag får säga det själv!
Motormupp,
eller en bra bit på väg åtminstone.
Stolt skitig tjej med lortiga svarta händer! ^^
Nu är det bara stötdämparna och fjädrarna runt om, bakluckedämparn, lite mer rostlagning och lite skydd som ska bytas och fixas till, sen har jag nog ta mig fan en rätt hyvens bil i ett par år till! (får vi hoppas)
Man borde i alla fall lyckas åka en sväng utan att bli sjösjuk när de nya dämparna kommer på,
och det kan ju vara skönt.
Sluta spela rysk roulette i varje gupp man råkar åka i utan att man behöver vara rädd över att inte veta om bilen tänker sticka iväg åt höger eller vänster.
Och förhoppningsvis ska man snart kunna vrida på ratten utan att varje gång bli lika överraskad över hur det spjångar till i framvagnen.
Hahahah och det där maraccas-låtandet som ljuder hela tiden, det borde förhoppningsvis sluta det med när fjäderbenslagringarna byts ut (tror jag att det var).
Visst låter det som jag har haft en riktigt schysst bil tills nu?
Kanske inte. ^^
Men dålig eller obra kan då ingen påstå att den är,
för då blir jag sur!
Den startar alltid, tar mig dit jag vill, har plats för mina vänner, och står alltid redo för roadtrips av roligaste grad!
Kanske inte så konstigt att den blir lite sliten. ^^
Ett rent under egentligen att den faktiskt är så hel som den är...
Louie tillexempel tyckte ju en gång att backspegeln var tråkigt där den satt fast och råkade slå ner den så den hängde och dinglade som en discokula istället hela kvällen.
Mindre roligt tror jag hon tyckte det var att behöva sitta och hålla i den hela vägen hem den natten. ^^
Men nu sitter backspegeln så fint där den ska igen tills nästa gång Louie får nå flôg.
Så bra är då bilen alltid,
den kan bara bli lite bättre! (=
Så jävla mycket jag skriver då!
Känns som det var länge sen jag fick ett sånt här ordbajsande ur huvudet och händerna.
Har vart allt för mycket krångel på sistone för att få igång skrivarglöden.
Och så får jag se nu att de bara är en sisådär 15 minuter kvar på den 7:e December också!
Då lär vi ju skynda oss å slänga upp bloggalendern å öppna en lucka innan det är för sent!
Lucka nummer 7, under första tävlingen, till vänster...
En liten tomtenisse!
För att jag på något vis idag kopplar ihop den lilla tomtenissen och ljuset han tänt,
med mina vänner och den här dagen som gått.
Dom är som små nissar de där vännerna jag har,
de tänder ljuset så jag ser allting mycket ljusare.
Öppnar mina ögon för sådant jag själv inte ser när jag är depp...
möjligheterna, lösningarna, peppet!
Som får mig att skratta åt det eländigaste elände och le åt det jävligaste!
Med den här lilla nissen tackar jag alla nära jag har för att de finns här för mig 24-7,
för att de står ut med mig och bevisar att jag kan lita på dem fullt ut.
Jag älskar dem så oerhört mycket och är så oerhört glad över att få vara en av deras "utvalda"!
Det betyder hörreni!
Betyder dina närmaste lika mycket för dig,
som mina gör för mig?
Visa dem det då!
Sjunde December lider mot sitt slut,
och jag tackar för skratten jag fått, pratet jag tjålat och tankarna jag ordbajsat i bloggen.
Tackar för en bättre dag som slutar mycket mera positivt än igår.
Glöm förresten inte att kommentera in era bidrag till tävlingen...
Vinnaren koras imorgon kväll, och lite konkurrens till de två som tävlat kan ju inte skada? ;)
Släng er med så kan ni vinna nå kuligt ju!
Tack å huj!
Kanske för att jag har pratat,
ibland lättar det på trycket vid första lilla ordet jag säger till den jag pratar med.
Sen släpper det bara alltihop sen,
och ur munnen, ordagrant, stormar det ord och meningar i ett jäkla virrvarr.
Tycker nästan synd om de underbara människor som finns mig närmast hjärtat för att de får stå ut med mina hjärnventilationer!
Kanske borde man tjata sönder andra människor med allt skit istället,
och behålla bästa vännerna öroneksems fria? ^^
Höhö...
Inte!
Men, på så sätt kan ju vännerna veta att de är de bästa också, eller hur?
Får du örvärk så fort du träffat eller hört av mig nånstans?
Grattis, då räknas du till de bästa! (=
Är så glad att jag har dom allihop så ni anar inte!
Trots lite lättare sinne är kroppen ändå inte riktigt på topp.
Lite feber dyker fortfarande upp till och från. Svettningar och frysperioder om vart annat.
Allmänt död i kroppen.
Trist!
Idag har det återigen vart sånt där perfekt längdskidväder också,
största förlusten på hela dagen, att inte kunna åka!
Jag vill ju ha mitt premiäråk, svettas som en gris och bli röd som en tomat i fejjan.
Känna den friska luften och lukta brända kalorier!
Hoppas vintern laddar upp med många fler fina vinterdagar, så jag hinner ta till vara på i alla fall en eller två av dem. ^^
Hämtat mera bildelar till bilen också.
Kan ju inte bara sitta inne, även om det kanske skulle behövas,
att sitta i mitt soffhörn betyder mera tankar,
och det vill vi ju inte ha, eller hur? (=
Då är det bättre att göra något nödvändigt med tiden istället...
som att skruva te.x!
Är så grymt stolt över mig själv ska ni veta, som lyckats fixa så mycket näst intill på egen hand under helgen.
Tonat rutor för första gången i mitt liv, haft tålamod att ligga raklång å målat på underredsbehandling både här och där, skruvat ur och skruvat i jagvetintehur många skruvar och muttrar, fått loss spolarvätskebehållaren och satt tillbaka den, bytt olja, skruvat isär vänster bakbroms och kollat felet, slipat ner rost och målat, värmt, bensinat och skrapat bort limmet efter de försvunna listerna... osv osv...
Jävligt duktigt om jag får säga det själv!
Motormupp,
eller en bra bit på väg åtminstone.
Stolt skitig tjej med lortiga svarta händer! ^^
Nu är det bara stötdämparna och fjädrarna runt om, bakluckedämparn, lite mer rostlagning och lite skydd som ska bytas och fixas till, sen har jag nog ta mig fan en rätt hyvens bil i ett par år till! (får vi hoppas)
Man borde i alla fall lyckas åka en sväng utan att bli sjösjuk när de nya dämparna kommer på,
och det kan ju vara skönt.
Sluta spela rysk roulette i varje gupp man råkar åka i utan att man behöver vara rädd över att inte veta om bilen tänker sticka iväg åt höger eller vänster.
Och förhoppningsvis ska man snart kunna vrida på ratten utan att varje gång bli lika överraskad över hur det spjångar till i framvagnen.
Hahahah och det där maraccas-låtandet som ljuder hela tiden, det borde förhoppningsvis sluta det med när fjäderbenslagringarna byts ut (tror jag att det var).
Visst låter det som jag har haft en riktigt schysst bil tills nu?
Kanske inte. ^^
Men dålig eller obra kan då ingen påstå att den är,
för då blir jag sur!
Den startar alltid, tar mig dit jag vill, har plats för mina vänner, och står alltid redo för roadtrips av roligaste grad!
Kanske inte så konstigt att den blir lite sliten. ^^
Ett rent under egentligen att den faktiskt är så hel som den är...
Louie tillexempel tyckte ju en gång att backspegeln var tråkigt där den satt fast och råkade slå ner den så den hängde och dinglade som en discokula istället hela kvällen.
Mindre roligt tror jag hon tyckte det var att behöva sitta och hålla i den hela vägen hem den natten. ^^
Men nu sitter backspegeln så fint där den ska igen tills nästa gång Louie får nå flôg.
Så bra är då bilen alltid,
den kan bara bli lite bättre! (=
Så jävla mycket jag skriver då!
Känns som det var länge sen jag fick ett sånt här ordbajsande ur huvudet och händerna.
Har vart allt för mycket krångel på sistone för att få igång skrivarglöden.
Och så får jag se nu att de bara är en sisådär 15 minuter kvar på den 7:e December också!
Då lär vi ju skynda oss å slänga upp bloggalendern å öppna en lucka innan det är för sent!
Lucka nummer 7, under första tävlingen, till vänster...
En liten tomtenisse!För att jag på något vis idag kopplar ihop den lilla tomtenissen och ljuset han tänt,
med mina vänner och den här dagen som gått.
Dom är som små nissar de där vännerna jag har,
de tänder ljuset så jag ser allting mycket ljusare.
Öppnar mina ögon för sådant jag själv inte ser när jag är depp...
möjligheterna, lösningarna, peppet!
Som får mig att skratta åt det eländigaste elände och le åt det jävligaste!
Med den här lilla nissen tackar jag alla nära jag har för att de finns här för mig 24-7,
för att de står ut med mig och bevisar att jag kan lita på dem fullt ut.
Jag älskar dem så oerhört mycket och är så oerhört glad över att få vara en av deras "utvalda"!
Det betyder hörreni!
Betyder dina närmaste lika mycket för dig,
som mina gör för mig?
Visa dem det då!
Sjunde December lider mot sitt slut,
och jag tackar för skratten jag fått, pratet jag tjålat och tankarna jag ordbajsat i bloggen.
Tackar för en bättre dag som slutar mycket mera positivt än igår.
Glöm förresten inte att kommentera in era bidrag till tävlingen...
Vinnaren koras imorgon kväll, och lite konkurrens till de två som tävlat kan ju inte skada? ;)
Släng er med så kan ni vinna nå kuligt ju!
Tack å huj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar