Imorgon firar vi årets sista dag,
och i samma veva firar vi in det nya.
År 2011 är snart här...
men först tycker jag vi ska ta farväl av det som varit?
2010
Har inte varit mitt år, alls!
Det började förjävligt, med ett problematiskt avslut på ett treårigt förhållande och en flytt till ny lägenhet.
De tre följande månaderna kan jag säga var de värsta i mitt liv, hittills.
Jag har aldrig varit så vilse i mig själv som då, och hoppas att jag aldrig någonsin kommer att hamna där igen.
Men jag märkte i samma veva vilka i mitt liv som var att lita på, och fann nya människor som senare visade sig komma att betyda mer för mig än jag någonsin anat.
Som tur var, så vände det tillslut efter det slutliga psykbrytet, och ett besök på psykakuten.
The final breakdown fick mig att till slut börja kämpa mig upp,
mot toppen!
Jag började leva igen, började ta för mig, och våga saker jag aldrig vågat förut.
Jag växte, och hittade mig själv.
Innan jag visste ordet av det, hittade jag också kärlek igen.
I djupet av en gammal nästan glömd vänskap, lyckades vi hitta tillbaka till varandra,
och vänskapen växte till något mycket mycket mer.
Och inte allt för långt efter det, efter att han praktiskt taget ha vart här 24-7,
så flyttade kärleken in, här, hos mig!
På vårkanten tog vi en roadtrip för att kika på skotercross i Sälen, firade mamsens 50-årsdag och började längta efter Sommaren.
och när den kom, kom också en massa massa skoj!
Rallycross EM i Höljes blev sommarens absoluta höjdpunkt.
En helt sjukt rolig helg, med motorsport, sol, bad, grillning, festligheter, vänner och nya bekantskaper.
Kommer aldrig att glömmas!
Det blev Hedparksfestivalen igen, och det solades en hel massa.
På höstkanten togs det en helgo semesterresa till Halmstad, Ullared och Göteborg.
Underbart!
En liten tissetattbäbis flyttade in och joinade familjen.
Han gjorde mig hel igen, efter att ha saknat Hagel-katten (hans mamma) i flera månader.
När han kom, kändes det också som att en del av henne anlände till mitt hem...
Två olika katters personligheter kan inte vara mer lika än deras!
Hugo blev namnet, och Djin blev snabbt hans bästaste vän i världen!
Älskade älskade lille lillsvans Djin, som började bli till åren,
som jag inte tålde se lida något mera,
och som i höstas fick flytta ifrån oss efter en massa tok.
Något som jag fortfarande står för, och inte ångrar för fem öre...
Saknar är dock en annan femma, för det gör jag fortfarande varje dag.
Mattes älskade gofis!
2010 var året jag ägnade åt att färga håret en gnutta. ^^
Det gick från mörkbrunt till svart och rött, till blont och till brunt, för att sedan sluta, och fortsätta ett bra tag som rött.
i skrivande stund är det fortfarande så,
men med tanke på slitningarna vid varje färgning,
står nu en mörkbrun färg med ljusare slingor och väntar på mig.
Blandade känslor, men så får det bli! (tror jag)
Det här är året absolut allting har krånglat för mig!
Har det inte varit en mobiltelefon som gått sönder, så har det varit kameran...
Bilreparationer både hit och dit, non-stop.
Tight med pengar och fler oväntade utgifter än någonsin!
Datorn sjunger visst på sin sista vers lite då och då också, som tur var lyckades jag återuppliva den, åtminstone denna gång. ^^
Sjukdomarna och tröttheten har avlöst varandra mest hela året också tycker jag.
Och i samma veva har träningen blivit lidande.
Jag har kommit igång, blivit sjuk, kommit igen, tappat motivationen, kommit på fötter, blivit förkyld om och om och om igen!
Därför kan jag nu (tillsammans med hjälp av min enorma brist på motivation) också säga att det inte hänt ett skit med vikten under det här året som gått heller.
Meeeeen, inte har jag gått upp nå vidare mycket heller, och ligger fortfarande kvar runt 79-80-strecket.
DET är jag stolt över!
Aldrig mer 90.4!
Det bästa med året 2010 som träningsår, har vart joggingen.
Där kom jag verkligen igång, på riktigt!
Längdåkningen däremot, där väntar jag fortfarande på första svängen.
Fy fan!
Det är bara att hoppas på en förjävla lång vinter!
Nu, när jag sitter här och tänker tillbaka låter det som det vart ett rätt hyvens år ändå,
och det har det väl iofs varit, också!
Jag tog mig från botten till toppen, jag blev kär, och fann en massa fina och underbara människor på vägen. Fann nya bekantskaper och både nya och gamla vänner.
Jag levde och vågade massor jag aldrig vågat förut.
Jag fick lov att lära mig leka motormupp, och kan nu mer nästan kalla mig för bilexpert. ^^
Jag fann mig själv, hittade på tusentals små bus och åkte runt Sverige under ett 10-tal helhärliga roadtrips.
Under vissa perioder kände jag mig friare än någonsin, älskade minst sagt livet!
Och det är ju självklart en hel massa massvis mer roliga grejer som hänt och skett och allt vad nu saker gör, som min lilla trånga hjärna tyvärr inte riktigt kommer ihåg just nu...
Men....nu när det så här ändå ska komma ett nytt år "bara så där ändå"...
Så kan jag väl ändå få önska mig ett 2011 utan jävelskap som kommer i vägen för mina planer och idéer hela tiden?
Jag tycker jag förtjänar det efter ett år som detta.
Behöver vila min hjärna från allt virrvarr...
I alla fall fram till mitten på Januari, tack?
Good bye bergochdalbane-året 2010!
Vi ses aldrig mer!
2011
Ingen press,
men jag har höga förväntningar på dig! ;)
K.Ä.R.L.E.K.
Å.T.
F.O.L.K.E.T!
och i samma veva firar vi in det nya.
År 2011 är snart här...
men först tycker jag vi ska ta farväl av det som varit?
2010
Har inte varit mitt år, alls!
Det började förjävligt, med ett problematiskt avslut på ett treårigt förhållande och en flytt till ny lägenhet.
De tre följande månaderna kan jag säga var de värsta i mitt liv, hittills.
Jag har aldrig varit så vilse i mig själv som då, och hoppas att jag aldrig någonsin kommer att hamna där igen.
Men jag märkte i samma veva vilka i mitt liv som var att lita på, och fann nya människor som senare visade sig komma att betyda mer för mig än jag någonsin anat.
Som tur var, så vände det tillslut efter det slutliga psykbrytet, och ett besök på psykakuten.
The final breakdown fick mig att till slut börja kämpa mig upp,
mot toppen!
Jag började leva igen, började ta för mig, och våga saker jag aldrig vågat förut.
Jag växte, och hittade mig själv.
Innan jag visste ordet av det, hittade jag också kärlek igen.
I djupet av en gammal nästan glömd vänskap, lyckades vi hitta tillbaka till varandra,
och vänskapen växte till något mycket mycket mer.
Och inte allt för långt efter det, efter att han praktiskt taget ha vart här 24-7,
så flyttade kärleken in, här, hos mig!
På vårkanten tog vi en roadtrip för att kika på skotercross i Sälen, firade mamsens 50-årsdag och började längta efter Sommaren.
och när den kom, kom också en massa massa skoj!
Rallycross EM i Höljes blev sommarens absoluta höjdpunkt.
En helt sjukt rolig helg, med motorsport, sol, bad, grillning, festligheter, vänner och nya bekantskaper.
Kommer aldrig att glömmas!
Det blev Hedparksfestivalen igen, och det solades en hel massa.
På höstkanten togs det en helgo semesterresa till Halmstad, Ullared och Göteborg.
Underbart!
En liten tissetattbäbis flyttade in och joinade familjen.
Han gjorde mig hel igen, efter att ha saknat Hagel-katten (hans mamma) i flera månader.
När han kom, kändes det också som att en del av henne anlände till mitt hem...
Två olika katters personligheter kan inte vara mer lika än deras!
Hugo blev namnet, och Djin blev snabbt hans bästaste vän i världen!
Älskade älskade lille lillsvans Djin, som började bli till åren,
som jag inte tålde se lida något mera,
och som i höstas fick flytta ifrån oss efter en massa tok.
Något som jag fortfarande står för, och inte ångrar för fem öre...
Saknar är dock en annan femma, för det gör jag fortfarande varje dag.
Mattes älskade gofis!
2010 var året jag ägnade åt att färga håret en gnutta. ^^
Det gick från mörkbrunt till svart och rött, till blont och till brunt, för att sedan sluta, och fortsätta ett bra tag som rött.
i skrivande stund är det fortfarande så,
men med tanke på slitningarna vid varje färgning,
står nu en mörkbrun färg med ljusare slingor och väntar på mig.
Blandade känslor, men så får det bli! (tror jag)
Det här är året absolut allting har krånglat för mig!
Har det inte varit en mobiltelefon som gått sönder, så har det varit kameran...
Bilreparationer både hit och dit, non-stop.
Tight med pengar och fler oväntade utgifter än någonsin!
Datorn sjunger visst på sin sista vers lite då och då också, som tur var lyckades jag återuppliva den, åtminstone denna gång. ^^
Sjukdomarna och tröttheten har avlöst varandra mest hela året också tycker jag.
Och i samma veva har träningen blivit lidande.
Jag har kommit igång, blivit sjuk, kommit igen, tappat motivationen, kommit på fötter, blivit förkyld om och om och om igen!
Därför kan jag nu (tillsammans med hjälp av min enorma brist på motivation) också säga att det inte hänt ett skit med vikten under det här året som gått heller.
Meeeeen, inte har jag gått upp nå vidare mycket heller, och ligger fortfarande kvar runt 79-80-strecket.
DET är jag stolt över!
Aldrig mer 90.4!
Det bästa med året 2010 som träningsår, har vart joggingen.
Där kom jag verkligen igång, på riktigt!
Längdåkningen däremot, där väntar jag fortfarande på första svängen.
Fy fan!
Det är bara att hoppas på en förjävla lång vinter!
Nu, när jag sitter här och tänker tillbaka låter det som det vart ett rätt hyvens år ändå,
och det har det väl iofs varit, också!
Jag tog mig från botten till toppen, jag blev kär, och fann en massa fina och underbara människor på vägen. Fann nya bekantskaper och både nya och gamla vänner.
Jag levde och vågade massor jag aldrig vågat förut.
Jag fick lov att lära mig leka motormupp, och kan nu mer nästan kalla mig för bilexpert. ^^
Jag fann mig själv, hittade på tusentals små bus och åkte runt Sverige under ett 10-tal helhärliga roadtrips.
Under vissa perioder kände jag mig friare än någonsin, älskade minst sagt livet!
Och det är ju självklart en hel massa massvis mer roliga grejer som hänt och skett och allt vad nu saker gör, som min lilla trånga hjärna tyvärr inte riktigt kommer ihåg just nu...
Men....nu när det så här ändå ska komma ett nytt år "bara så där ändå"...
Så kan jag väl ändå få önska mig ett 2011 utan jävelskap som kommer i vägen för mina planer och idéer hela tiden?
Jag tycker jag förtjänar det efter ett år som detta.
Behöver vila min hjärna från allt virrvarr...
I alla fall fram till mitten på Januari, tack?
Good bye bergochdalbane-året 2010!
Vi ses aldrig mer!
2011
Ingen press,
men jag har höga förväntningar på dig! ;)
K.Ä.R.L.E.K.
Å.T.
F.O.L.K.E.T!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar