nederlag och ny friss

Nederlaget slog mig med samma kraft som en fet käftsmäll.
REGN! vad fan var det här? Det som var så fint när jag åkte till jobbet.
regn regn och åter regn, hela eftermiddan å kvällen.
Slutade vid halv 7 och blev med älsk på en två timmar lång bilresa för att hämta en bil han köpt. När jag kom hem hade jag absolut ingen lust att gå ut i det ruggiga vädret för att få min dagliga kvällspromenad...men jag var ju tvungen. Djin måste få komma ut lite också.

Regnet gjorde mig blöt. Efter de första stegen på den blöta asfalten var mina strumpor dyngsura. Uhhhh!
Först ville jag bara gå hem, hem till tv:n, hem till datan, hem till värmen...Men ändå så gav jag mig fan på att fortsätta. Tillslut blev det ändå en helt godkänd promenad, Bara 15-20 min lång..men ändå godkänd för att vara första regnpromenaden sen min start.
Jag och min älskade träningskompis Djin blev faktiskt osams idag, för första gången sen jag började jakten på mina kilon på riktigt. Han skulle stanna och lukta på allt, rulla sig lite i det blöta gräset och vara allmänt seg. Detta samtidigt som jag mer eller mindre halvsprang för att få promenaden överstökad så fort som möljigt.
Var verkligen skitförbannad ett tag, ända tills han rullade sig igen å verkligen sökte min uppmärksamhet. Då kunde jag helt enkelt inte vara sur längre.
som tur var :)



På tal om ingenting annat så blev jag väldigt nöjd med min nya frisyr!
Älskar att ha nyklippt lent hår och slippa allt det slitna.
Önskar att det är så jag blir att känna när jag kommit ifrån alla dessa kilon också! Som nyklippt.

Det är underligt...Jag började min resa med mina kilon och den här bloggen för mindre än 2 veckor sedan. Igår var det 137 st som läste den...och för dagen börjar det också närma sig 100. Är det folk som verkligen tycker om det jag skriver som läser, eller är detta bara en ren tillfällighet?

Å alla dessa kommentarer, jag älskar det! tack tack tack för alla tips och hejjningar. Det värmer ska ni veta! Alla är så kloka, så uppmuntrande. Ni höjer min motivation till 1000! Är så glad att det finns andra som är som mig, som är precis där jag är...vi kan stötta varandra. Och alla ni som redan lyckats är en stor inspiration. Ni får mig att vilja!

Saknar bara lite kommentarer från en person...Stina-pepp, vart har du tagit vägen? vill ju höra hur det går för dig med utmaningen. promenerar du? får du pappa med dig ut?...Han skulle faktiskt också haka på vårt pepp-tåg även om han redan är spinkig som en mus (tack vare dig). Det är bra med träning! :)

Bra dag...
men jag väntar fortfarande på nederlag...tyvärr.
Så här lätt kan det väl bara inte gå?