BMI och självinsikt

Dagen har varit lugn. Utan större ansträngning och träning. Söndagar ska ju vara vilodagar sägs det. Känner mig dålig faktiskt, har dåligt samvete för att jag inte har tränat. Men ändå måste man väl få ta det lugnt någon dag?

jobbat 4,5 h på coop, en liten promenad och sen grillat i det fina höstvädret. Kanske årets sista grillning, vem vet.

Imorgon är det Måndag och posten kommer...jag hoppas, hoppas, hoppas på att mina Bio-t kommer. jag är så nyfiken på om de fungerar eller ej. Det enda dåliga om de kommer är väl att jag måste väga mig. men ändå...när de väl kommer känns det som att allt verkligen börjar...på riktigt! Då kommer jag ha något mer som "tvingar" mig att röra på mig.
Jag ska föressten också börja skriva veckomatsedel. Ett tips som jag fått av min älskade syster. Jag hoppas att även detta ska hjälpa mig att få en bättre kost. vet man vad man ska äta, så blir det också enklare att inte äta onyttig snabbmat...precis som Moa sa.

Har räknat ut mitt ungefärliga BMI på internet idag... och jag skräms av resultatet.
Ligger på ca. 30.4 dvs. Fetma.
Det konstiga är att jag verkligen inte känner mig så "tjock"...
Fetma räknas som en sjukdom som leder till "negativa hölsoeffekter" och "ökad dödlighet". Jag funderar om det verkligen är jag som är sjuk, eller om det egentligen är de som kommit på det där med BMI som är det.
Vem kan komma och säga att jag inte väger normalt? vad är egentligen normalt?
Det är flera stycken som jag känner som har ett Bmi som visar på övervikt eller fetma, ändå ser jag dem som mer "normala" än människor som ligger på normalvikt. Kanske finns det något bra med att mäta vikten i BMI, men jag har då ännu inte funnit något...tyvärr.

Jag vill inte gå ner i vikt för att folk ska kunna placera mig i "BMI-facket" normalviktig, inte heller för att jag ser mig som ett fetto med hög risk att dö i förtid. Utan för att få mig själv att må bättre, inte bara på utsidan, utan även på insidan. För att kunna få en bättre syn av mig själv, och i och med det kunna förbättra mitt självförtroende. Jag vill kunna köpa kläder som jag tycker är snygga, utan att bryta ihop inne i provrummet pga. att allt ser skit ut när det väl kommer på. Jag vill kunna vistas i ett rum, fullt med folk...utan att behöva skämmas för mig själv och våga prata med folk jag inte känner.

Jag vill ha friheten att göra saker, utan att sätta käppar i hjulet för mig själv.
För trots allt är det aldrig någon annan än jag själv, som gör det. Allt hänger egentligen på mig...och på något sätt är det helskumt. Min kropp hänger på mig, träningen och viktminskningen likaså. Mitt självförtroende hänger på min kropp och träning, som som sagt inte hänger på nån annan än mig själv. Kort kan man säga, att allt handlar om mig själv, och min vilja att förändra saker.

Ni som läser min blogg från dag till dag kanske tycker att jag är oerhört "jag-fixerad". Men på något sätt är detta början på att förstå. Jag börjar förstå att det bara är jag själv som kan göra något åt det här. Och även om jag har så många runt om mig som stöttar mig i min kamp så är det ändå tillslut jag själv som gör det.
Ännu en insikt jag blivit medveten om under den senaste veckan.

Nu är det dags.
Denna gång, även om det är mitt 1003 försök att bli av med några kilo, ska bli den gång jag lyckas. Sakta men säkert...ska jag minska min kroppsvikt, och lägga varenda gram jag minskar på ett bättre ställe, mitt självförtroende!

Det krävs mycket, men ingenting av någon annan än mig själv.