höstväder och motivation

Lördag och jag vaknade sent.
Med underbart höstväder tog jag mig upp ur sängen för att gå på promenad med min underbara Vovvis. Sol, för första gången sen jag vet inte när, så underbart skönt, och uppfriskande!

Tänk att sol kan göra en så glad. humöret kan inte vara annat än bra efter en promenad i höstens hitills finaste väder! Och humöret verkade också höja tron på mig själv. Spegelbilden som syntes i spegeln såg tillsynes helt okej ut. Det var länge sen jag kunde se mig i spegeln utan att fastna med blicken på någon speciell "för stor" kroppsdel...
oerhört skönt att slippa detta!
Kanske skulle många tycka att detta skulle sänka motivationen, att bara vara "nöjd" med sig själv då vädret gör en glad, och aldrig annars. Men på något vis stärkte detta min motivation ännu mer. jag vill kunna se på den där spegelbilden när jag kliver upp och vara nöjd över min kropp, varenda dag, även när regnet öser ner utanför fönstret.

Men min motivation är fortfarande lömsk, när som helst kan den försvinna, precis som om den sveper med en vind som susar förbi. Det är hemskt, för jag blir så besviken på mig själv sådana gånger. Jag behöver något som hjälper mig att behålla tron på mig själv...och jag väntar på en sådan hjälp: BIO-T...
tabletterna som sägs öka fettförbränningen, motverka jojo-effekten och minskar suget. på något sätt hoppas jag att dessa ska hjälpa mig att behålla motivationen och tron på mig själv..och självklart hoppas jag på att de fungerar.

När dessa kommer, förmodligen på Måndag eller Tisdag. Börjar min kamp mot mina kilon på "riktigt". Då ska jag mäta mina mått och ställa mig på den hemska vågen...och det kommer inte att bli roligt kan jag säga. jag har hållt min vikt hemlig så länge nu, vill inte ens tänka på den själv. Men då, då ska jag göra den synlig här på bloggen. Då ska ni få veta, den för mig hemskaste hemligheten. Jag kan inte hålla på att gömma min vikt längre, inte nu när jag verkligen ska försöka göra något åt den.

Det svåraste med att vara överviktig, även om jag alltid har varit det..är att ta till sig sanningen. Men hur ska jag kunna ge min vikt en kamp, om jag allra helst vill glömma den? Jag måste, för första gången i mitt liv inse hur mycket jag egentligen väger, annars kommer jag aldrig kunna bekämpa det.

Jag måste våga se sanningen om mig själv.