"feber-ont" och missförstånd

Tillbaka efter den minst sagt misslyckade gå-ned-i-vikt-dagen...(som jag ändå unnade mig igår)
Kanske just pga. gårdagens onyttigheter tog jag mig upp mycket lättare än vanligt imorse och var ute i den kalla morgonluften redan vid 06.50.
Jag börjar komma in i mina morgonpromenader nu. Uppskattningen för dem ökar mer och mer för varje dag som går. Och det blir faktiskt roligare. Tro det eller ej, men så är det!
trots de kallgrader som var imorse (-3) kämpade jag till mig en 40 minuters lång promenad i alldeles för lite kläder. Jag kan inte fatta att det blivit så kallt så fort...Å ändå tyckte jag hade jag var så duktig å hade halsduken på mig. Men, det är bara att lära av sina misstag å leta fram vantar och mössa tills imorgon.

Har känt mig lite krasslig idag. var en plåga att jobba med huvudvärk och snorande näsa. Ett tag var jag även övertygad om att jag hade feber, eftersom jag vaknade med ont i hela kroppen, feber-värk...Bläää.
Detta var min enda tanke...
ända tills jag började förstå att det inte var feber, utan träningsvärk som härjade i mina muskler.
Vilken dundermiss!:)
Nog för att jag kanske börjar bli lite förkyld (för huvudvärk och lite rinnande snor kan väl ändå inte vara ett tecken på träningsvärk?) men jag har gått runt hela dagen och känt mig mycket värre än vad jag egentligen är. Haha, lite roligt är det faktiskt.

Jag har aldrig varit så glad över att ha träningsvärk i hela mitt liv...
Fatta, jag har träningsvärk! Detta måste ju betyda att min kropp har fattat att jag börjat röra på mig mer nu? yeeeeyyy...
Nu är det bara att hoppas att mina överflödiga kilon också gör det och springer sin väg!

Det är föressten inte bara mina morgonpromenader jag börjar komma in i nu. Det mesta jag gör för att jaga bort mina kilon börjar faktiskt ta form och bli tydliga självklarheter.
Jag ska inte säga att jag är världens nyttigaste person och aldrig äter något som är dåligt för mig, för då skulle jag ljuga. Jag äter precis allt jag gjort tidigare, fast bara lite annorlunda, lite mindre...med några mindre korrigeringar.
Mörk choklad i stället för vanlig, mer grönsaker än ris/pasta och inte tvärt om, frukter för att dämpa godissuget osv.
Och skulle jag någongång äta godis, fikabröd eller liknande så ser jag bara till att jag äter mindre än jag brukade.
Just nu går detta som en dans på rosor!

Jag trodde att jag skulle bli helt ensam om att ta mig an detta. Att jag skulle möta mina framgångar och motgångar helt ensam. Men jag hade så fel. visst, det är fortfarande jag som måste se till att det sker. Den största vikten ligger fortfarande på mina axlar. Men ändå får jag sån stark respons från alla, både under mina braiga och dåliga dagar. Av människor jag känner eller av människor jag aldrig ens träffat.

Dessutom har jag blivit utmanad av Stina (pappas sambo) som förut har lyckats gå ned i vikt med bravur! (men sedan hon mötte min pappa på något "mystiskt" sätt lyckats gå upp ett X antal kg igen. Haha...ditt fel pappa?) Nu gör jag det inte helt ensam...vi puchar varandra!
Någon annan som vill vara med i vår pepp-cykel?

Till råga på allt har jag även två äldre systrar som redan lyckats med det jag försöker. Detta gör att jag kan få en hel del tips även av dem, och samtidigt känna motivationen att fortsätta...De klarade det ju, då kan väl jag med! (?)

Ännu en bra dag avklarad. Jag undrar bara när nästa noll-motivations dag kommer...
vill inte tänka så. Men tankarna går inte att kontrollera. hur tacklar man ett nederlag efter så många dagar man inte behövt oroa sig?

Det är ändå 14-15 kilo som ska bort. Men först 3!

jakten på det överflödiga fortsätter!


(Föressten, grattis Pisis på 18-års dagen! <3)