Morgonpromenaden blev längre än vanligt idag. Det fina vädret och temperaturen som var nära sommarvärme-nivå gjorde att jag helt enkelt inte ville gå hem igen.
så underbart skönt att känna viljan att gå längre, och inte längta tills man kommer hem till soffan, tv:n, datan igen.
Tyvärr inga Bio-t idag heller...men de måste komma nångång den här veckan. Dock kunde ingen motgång sänka mig idag.
Hela dagen har varit underbar och uppfinningsrik. Jag har tusan i mig inte suttit å ugglat på hela dagen. och inte heller längtat efter att sitta hemma, framför tv:n med datan i knäet. Det har varit hålligång näst intill från början till slut.
Förmiddagens promenad ökade mitt humör till 100% och eftermiddagen kunde inte heller sänka det. Jag, Pisa, Hojen och Jimmy åkte till Lisjön för att fiska och ha pick-nick. Till och med picknickmaten var smalmat. Fullkorns-tacopajer gjorda av mig och Pisa. Tyvärr slank det väl även ned några pepparkakor och några chips-flak i min mage. Men en sån här dag gjorde det verkligen ingenting. Annars skulle jag sitta nu och ha dåligt samvete för det...men inte efter en dag som denna!
jag vill inte gå ned i vikt genom att sluta äta sådant jag tycker om, utan genom att tänka på vad och hur mycket jag äter. På så sätt slipper jag få den där ångesten om att jag vill ha något som jag själv lovat mig att inte äta. Det fungerar verkligen inte...det har jag redan provat, 100-tals gånger.
Min plan att gå ner i vikt är inte att banta eller att sluta äta allt jag tycker är gott. min plan är att äta allt jag vill, men i måttliga mängder, och träna regelbundet samtidigt som jag sakta men säkert lär in nya matvanor. Inga förbud och inga regler om när jag får äta det. Det svåraste då är bara att lära mig själv vad som är måttliga mängder, men det ska jag väl kunna lista ut. jag får väl pröva mig fram.
Ett problem jag har märkt de senaste dagarna är att jag gång på gång tänker att jag inte kommer att klara det här. Jag har ju misslyckats så många gånger förut, varför skulle den här gången vara annorlunda?
Denna jäkla tanke sätter sig på hjärnan flera gånger om dan. Och självklart drar det ner motivationen på en gång.
Som tur är lyckas jag nu allt oftare att vända dessa hemska tankar till något positivt.
Jag testar nya saker och offrar mer tid den här gången än jag gjort i mina 100tidigare försök. Dessutom känner jag mig mer mogen att ta tag i det här nu än jag någonsin gjort tidigare.
Att gå ner i vikt gör man inte över ett dygn, nåväl, inte så mycket som jag siktar på iaf. Det måste få ta tid, och det har jag aldrig låtit det göra tidigare. I en vecka eller två har jag kämpat med träning och rätt mat, för att sedan, när jag efter dessa veckor inte sett något resultat, trillat tillbaka till mina gamla vanor.
Den här gången ska jag ge det tid. Det har ju ändå tagit mig 19 år att få mig så stor som jag är idag. Då kan jag ju lika gärna ge det 1 eller 2 år att minska. eller hur?
Jag vill, vill, vill det här och jag tänker inte ge upp den här gången!
Jag vill inte fortsätta leva det ohälsosamma liv jag lever. För då kommer jag garanterat att öka i vikt, och i och med det sänka mitt självförtroende ännu mer.
Den här gången ska jag inte heller väga mig var och varannan dag för att se vartåt det barkar, som jag haft en tendens att göra i mina andra försök.
Högst 1 gång i veckan ska jag väga mig, kanske inte ens det. 1 gång varannan vecka?
Jag är bara rädd att det ska gå helt åt andra hållet den första gången jag väger mig...tänk om jag går upp istället för ned? hur ska jag tackla denna nedgång om den kommer?
föressten...veckomatsedeln är skriven.
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar