Hahaha,
fick precis ett sms från gubben i grannlandet.
(jaaa, Rob alltså)
Helt appropå ingenting kom det:
""När man kommer till öknen, då hittar man sand!=)"
Nähäääää?, gör man...skulle jag kunnat tänkt,
men det gjorde jag inte...
Jag visste precis vad han menade med det lilla.
Det bubblade bara upp ett fett smile igenom hela kroppen (tillochmed förbi skallebanken) och spred sig över munnen på mig..
Imorn kommer han hem den gofisen!
Nog för att vi inte hinner ses så mycket innan jag åker till systra i göteborg på Torsdag, men ändå...
Äntligen har jag någon att skratta med framför tv:n om kvällarna igen.
Men just nu får jag väl hålla mig till att skratta alldelens ensam,
och lägga alla roliga kommentarer på minnet tills imorgon. =)
Svaret på sms:et?
Det svarades faktiskt två gånger på samma sms...haha är jag ensam eller är jag ensam? :P
Men ett av dem var givetvis:
"Och då är det dags att börja promenera! =)"
Åhhh jag längtar tills imorgon eftermiddag när jag får komma hem från jobbet och hitta honom här...
så länge får jag väl nöja mig med lite Montazami på tv:n! =)
Anledningen till sms-konversationen. ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar