Mitt huvud är för tillfället utpumpat och nästintill tillfälligt slut,
och ber om att få återuppstå imorgon...
Herreguud vad energi det tar att leka vuxen!
Allt det där med telefonköer, viktiga papper och allvarliga samtal är inte riktigt min grej.
Inte alls för att vara exakt!
Jag är inte den sortens människa som tycker om att ta diskussioner.
Jag blir så nervös att jag nästan smäller av,
så snurrig att gråten hopar sig i huvudet,
så tårarna nästan skriker om att få komma ut!
Så jäkla feg!
Men ibland får tydligen även den fegaste nog och blir redo att stå upp för vad den tycker är rätt...
och så här i efterhand är jag mitt i kaoset nöjd med mig själv.
Nöjd över att för en gångs skull inte lämnat mina tankar och åsikter,
för att bara skita i dem och låta dem gnaga i min egen skalle,
utan tagit tag i problemet istället.
Lite vuxnare än imorse,
inte en sådan liten lort som jag brukar vara...
...men jag tycker fortfarande inte om det!
Tänk om livet någongång kunde vara enkelt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar