Stackers mej

Två timmar fick jag sova innan hostan attackerade mitt svalg.
Nu är det helt krig där inne,
Varenda liten för lång indragning, varenda liten ansträngning så hostas det halvens upp rövihölet,
för det är så det känns, som om hela jag vänds ut och in för ett par sekunder.^^
Skitgött. trevligt. Myspys!

Varför blir egentligen sånt här alltid värre om nätterna?
för så är det väl för alla?
Inte bara för mig?

Tog med mig mina piller och vätskor (som tydligen ändå inte hjälper),
täcke och kudde, och traskade ner för att nöta lite mer soffa.
Då kan man i alla fall kika på tv tills man till sist stupar.
Det är bra det...
Vad gjorde man när man blev sjuk innan tv:n fanns? ^^

Såpp, nu har jag tyckt lite synd om mig själv i natt också,
kommer säkerligen undra vad fasiken jag tänkte på imorgon när jag läser det.
Det finns ju människor som har det bra mycket värre!
Men ibland behöver (och fåååår) man tycka lite synd om sig själv,
bara det inte går till överdrift.

Lägger ner huvudet på kudden, zappar runt bland alla värdelösa program och hoppas på att sömnen kommer tillbaka snart.

Tjofadderittan pang!